Hälsning från en pendlande småbarnsmorsa som inte vill bo i storstan

mamas Matilda Andersson om livet som pendlande småbarnsförälder.

Ni vet drömmen om att bo på landet? Barnfötter som springer barfota, en väg utan bilar, ett öppet fönster utan avgaslukt i sovrummet. En förskola med utgång till skogen istället för stängslade gårdsytor med minsta möjliga utrymme. Kvadratmeterpriser som inte går att jämföra med lägenhet i innerstan. Visst låter det härligt?

Problemet är bara logistiken. Vilken nyhet! Nej. Men fortfarande så gräsligt omodernt. Den här texten skrivs i affekt, precis rakt emot alla regler. Den skrivs av en trött pendlande småbarnsmamma som så väldigt gärna vill kunna kombinera drömjobb med familjeliv utan att gå miste om några av livets mest värdefulla år.

Precis som alla andra vet jag att livet stavas kompromisser, att flimrande Instagramvärldar utan stress till förskolehämtningar inte existerar. Att verkligheten är ett pussel där några bitar alltid saknas. Jag är inte naiv. Men samtidigt – vi lever ju i det vi kallar en modern tid. En tid där vi strävar mot jämställda förhållanden, där vi både utbildar oss och skaffar barn. Där vi inte längre vill behöva välja mellan jobb och familj. Vi vill kunna förena det, och vi vill må bra. Vi vet att småbarnsåren är slitsamma men samtidigt så korta. Vi vill liksom hinna ta till vara på. Inte skjuta på framtiden.

Men hur?

Jag och min sambo valde att försöka. Laddade ner kollektivtrafikens alla appar och räknade ut avstånd och restid. Tänkte att det nog ändå måste gå att få ihop. Valde att vifta bort varningsord om lövhalka, signalfel och oplogade vägar. Tänkte att inställning är allt. Men den där inställningen blev snabbt väl beprövad. När försening avlöser försening och när pendlarkort innehåller ungefär hälften av utlovad marknadsföring är det svårt att romantisera bort.

Jobbliv idag är inte helt lätt att förena med drömmen om landet. När jobben finns i stan och när storstadscentraliseringen inte visar några som helst tecken på att avta är det lätt att återigen klicka upp Hemnet-appen. Eftersom att kollektivtrafiken – och då vinkar jag väldigt tydligt till både SJ och Trafikverket – inte fungerar i närheten av lika bra som den borde. Och jag orkar inte ens höra jämförelsen med andra länder etcetera, för att slå bort leder inte till förbättring.

Jag vet inte exakt vad som krävs, eller vem som har lösningen, men jag vet att landets alla småbarnsföräldrar inte vill tvingas välja. Jag vet att det här landet sträcker sig längre än till en, två, tre städer. Men så länge som jobbsituationen inom många branscher ser ut som den gör kan vi väl åtminstone få be om en fungerande kollektivtrafik.

Med vänlig hälsning från ett fullsatt, försenat, tåg.

NUVARANDE Hälsning från en pendlande småbarnsmorsa som inte vill bo i storstan
NÄSTA Mammor är stressade inför vabruari – så ska du tänka för att slippa oron