mamas krönikör och bloggare Elaine Eksvärd har fortsatt att träna genom hela sin graviditet - något som provocerar vissa. Varför kan vi inte bara acceptera att vi har olika livsstilar och sluta jämföra våra val med andras?

ANNONS
ANNONS

Jag lyfte upp min 20 kilos kettlebell och på det har jag redan 20 extra kilon på min kropp. Kvinnan bredvid mig tittade på mig med stora ögon och sa ”ska du verkligen?”. Jag log och svarade ”Ja”. Hon tittade på sin 10 kilos kettlebell och sa ”Jag är inte gravid och jag kan inte svinga den där”. Jag visste inte vad jag skulle svara henne. Skulle jag säga att jag normalt sätt svingar 32 kilo eller skulle det få henne att må sämre? Skulle jag förklara för henne att kvinnosläktet inte består av gravida eller icke gravida – att vi är väldigt olika individer med individuella kroppar trots att vi ibland delar samma tillstånd – icke gravid och gravid?

Men att säga en sån sak skulle kännas som att jag dumförklarade henne. Jag kände mig dum, gick bort med min kettlebell och sa ”jag är lite konstigt” bara för att få henne att må bättre. Jag tror inte att det hjälpte.
 
Jag är gravid i vecka 33 och har tränat varannan dag i 22 veckor. Under tiden har jag märkt att det finns två läger i den här graviddjungeln. De som blir provocerade och manar till lugn under graviditeten. Den gruppen tittar inte så mycket på vad kroppen kan göra utan vad den absolut inte får göra. De verkar tro att alla gravidkroppar är en och samma.

Sen finns det de där fitnessgravida människorna som ”shamar” de som inte tränar – ”Jag har fem barn, tvillingar i magen och kan göra 4 chins i vecka 34. Vad är din ursäkt?”.

Dom gör mig också tokig, för bara för att du kan träna som en atlet betyder det inte att alla andra kan eller ens vill det. Så min stora fråga är, varför kan vi kvinnor inte bara låta varandra vara?

ANNONS
ANNONS

Jag åt lunch med en av mina bästa vänner som är i vecka 40. Hon har inte varit på gymmet en gång sedan hon blev gravid och hon mår hur bra som helst. Vad är hennes ursäkt för att inte träna? Jo, att hon inte vill det. Det är hennes val och varför ska någon ha åsikter om det om hon och bebis mår bra? Mittemot henne sitter jag som eftersvettas efter gympasset. ”Du är så himla duktig” säger Bella till mig och utan att någonsin se sig själv som mindre bra. Vi är bara olika som de flesta kvinnor faktiskt är.

Min livsstil är just det – min. Varför ska jag provoceras eller känna mig dålig av de val andra gör i sina graviditeter? Varför ska vi hålla på att jämföra oss med varandra? Stressas av att någon lyfter en kettlebell och en annan lyfter en glass med kolasås. Vad spelar det för roll?

Det är dags att vi kvinnor slutar jämföra oss med varandra, det där jämförelseträsket är sån vidrig plats plus att det är tungt nog som det är att vara gravid. Låt oss bespara varandra mer tyngd.

NUVARANDE Elaine Eksvärd: ”Jämförelseträsket är en vidrig plats”
NÄSTA De här bebisarnas reaktioner på tunnlar är helt underbara (vilken skrattfest!)