Cecilia Chrapkowska: Många barn äter begränsad kost på lösa grunder

Cecilia Chrapkowska, barnläkare och krönikör på mama.nu, skriver om att man ska vara försiktig med självdiagnostisering av matallergier hos barn.

Ett av de allra vanligaste samtalsämnena under mina arbetsdagar på barnläkarmottagning är mat. Det handlar om barn som inte äter, om barn som äter för mycket, om barn som äter lagom men där föräldrarna är oroliga för att de äter för lite (eller för mycket) och det handlar om barn som undviker olika typer av mat.

Nu träffar jag förstås inte de barnen som på alla sätt och vis mår helt bra, jag hoppas och tror att många av dem bjuds det mesta i lagom mängder. Men hos dem jag träffar, som har magont, förstoppning, lös mage, astma, allergier, huvudvärk, skolproblem, ångest, ADHD, autism, värk i kroppen eller annat, är det mer regel än undantag att man provat att experimentera med deras kost genom att ta bort både det ena och det andra.

Några barn har en tydligt diagnosticerad matöverkänslighet där vi vet att en kost utan det man är överkänslig mot leder till bättre hälsa nu och på sikt. Det gäller främst äkta glutenintolerans (celiaki) och vissa allvarliga födoämnesallergier som gett livshotande symtom (ofta mot någon nöt, ibland mot ägg eller mjölk) eller svåra magtarmsymtom med oförmåga att gå upp i vikt som följd (ofta mjölk, ibland sädeslag). Celiakin kräver vad vi vet idag en livslång glutenfri kost, men de andra allergierna kan försvinna, och som läkare gäller det att vara aktiv i ny provtagning och att prova livsmedlen igen under säkra förhållanden när det är lämpligt.

För inget barn ska behöva undvika fler födoämnen än nödvändigt. Att inte kunna äta som andra är socialt stigmatiserande, besvärligt och dyrt. Enligt konsumentverkets beräkningar kostar glutenfri kost för ett barn ungefär 3000 kr årligen extra och mjölkproteinfri kost lika mycket.  Om man utesluter många födoämnen så ökar också risken att man inte får i sig en näringsmässigt fullvärdig kost, särskilt då barn ofta är ganska petiga i vad de gillar och inte.

Därför bekymrar det mig att så många av de barn jag träffar äter begränsade koster på mer eller mindre lösa grunder. Ibland kan man ha provat komjölksproteinfri modersmjölksersättning hos en liten bebis med kolik, fortsatt med komjölksproteinfri kost när man introducerat vanlig mat, låtit bli att introducera nötter eftersom man felaktigt trott att de är ”allergiframkallande” och dessutom uteslutit ägg när barnet fått röda prickar i samband med en förkylning. Som regel klarar de här barnen av att börja med livsmedlen ett i taget utan att på något sätt må annorlunda än tidigare, och som läkare känner jag att jag gjort barnet en väldig tjänst genom att lotsa familjen genom den ofta ganska oroliga testperioden.

Förr gavs ofta rådet att utesluta ”allergiframkallande födoämnen” i förebyggande syfte. Det har dock blivit helt klart vetenskapligt bevisat att det är helt felaktigt. Kroppens immunsystem behöver träffa på födoämnen för att lära sig att de är ofarliga – utveckla tolerans – och inte bli allergisk. Undviker man födoämnen är risken större, inte mindre, att kroppen tror att de är farliga när den väl träffar på dem och reagerar allergiskt. Det är väl visat i vetenskapliga studier att bebisar som får äta jordnötssmör från några månaders ålder får betydligt mycket mindre jordnötsallergi än barn som undviker jordnöt fram till fyra års ålder som det tidigare rådet löd.

Jag är väldigt glad att vetenskapen gått framåt. Det är mycket roligare att få hjälpa barn till att få upptäcka en större del av matvärlden, än att tvinga dem att begränsa sig i onödan.

Text: Cecilia Chrapkowska, barnläkare