Cecilia Chrapkowska: ”Det är inte svårt att förstå att oron är en ständig följeslagare i föräldraskapet”

Våra graviditeter är olika, våra förlossningar är olika – men en sak har vi gemensamt. Den ständiga oron. ”Det finns en tendens att tro att det finns ett optimalt svar på varje mikroval vi gör i vardagen”, skriver barnläkaren och mama-krönikören Cecilia Chrapkowska.

Annonsen laddas.

Förlossningshistorier är olika. Graviditetshistorier är olika. Men i en detalj är nästan allas berättelser lika – känslan när man ska hem med första barnet från BB. Får jag ta med bebisen hem? Ska jag ta hand om den här lilla människan? Vem tyckte det var en bra idé? Och vem har godkänt mig?

Den plötsliga insikten om att ha ansvar för en annan människas liv är överväldigande. Den nyfödda är helt beroende av en vuxen människas vård för att överleva. För mat, värme, hygien och mänsklig kontakt. Och när du är förälder är det du som har ansvar för att ge allt detta.

Givet det fulla ansvaret för en värnlös människas liv är det inte svårt att förstå att oron är en ständig följeslagare i det tidiga föräldraskapet. Inte heller är det märkligt att det kan vara svårt att se var ansvaret tar slut.

Den helt rimliga oron för om barnet ska få i sig tillräckligt med mat, om febern står för en livshotande sjukdom eller för en harmlös förkylning, eller om du ska glömma kaustiksodan framme så barnet smakar på den och får frätskador i matstrupen, den går lätt över i en oro för om du själv är en tillräckligt bra person för att vara förälder. Om du ger optimal mängd ögonkontakt, om du ger den bästa tänkbara maten, om leksakerna är de allra mest pedagogiska och garanterat giftfria, och om du har ett tillräckligt välstädat hem för att barnet inte ska bli förgiftat av tungmetallsbemängt damm.

Det finns nämligen en övertro i det svenska samhället idag på hur mycket vi kan påverka våra barn och deras utveckling. Det finns en tendens, hos experter, föräldrar, bekanta och oss själva, att tro att det finns ett optimalt svar på varje mikroval vi gör i vardagen, ett svar som påverkar barnets utveckling resten av livet. Och är det så faller ansvaret tillbaka tungt på oss själva om barnet inte utvecklas normalt, blir sjukt eller utstött eller bara olyckligt.

I själva verket är detta kraftigt överdrivet. Det spelar roll för barnens utveckling och för deras tillväxt att de får trygg tillgång till mestadels näringsrik mat som de äter på någorlunda regelbundna tider. Det spelar roll för tänder och vikt att de inte har tillgång till godis och socker dagligen i obegränsade mängder. Det spelar stor roll för utveckling och humör att barn över spädbarnsåret har regelbundna sovvanor och en trygg sovmiljö. Det spelar roll att barnen får leka och träffa andra barn under trygga former. Det spelar roll att föräldern kan hantera gränssättning utan att bli alltför arg, utan att straffa eller att håna. Det spelar roll att de människor barnet lever med oftast visar glädje inför att umgås med barnet.

Jämfört med dessa saker spelar det inte så stor roll om barnet åker fram- eller bakåtvänt i vagnen, om babykläderna är ekologiska eller inte, om barnmaten är från burk eller hemlagad, om nappflaskan är i glas eller plast. Det är helt okänt vilken roll det spelar om barnen använder skärmleksaker till viss del i sin lek, eftersom ingen har kunnat göra långtidsuppföljningar på lek med dagens skärmleksaker eftersom de är så nya.

Om du är en person som har någorlunda rätsida på ditt eget liv och har väsentligen välfungerande nära relationer så är sannolikheten stor för att du klarar av att ge dina barn vad de behöver. Det är en del att lära sig, men de flesta av oss gör det med hjälp av BVC, vänner, böcker och föräldratidningar.

Om du å andra sidan har stora och långvariga problem med att få ihop vardagen, om det kör ihop sig på alla jobb, om du har en livshistoria av trasiga och infekterade relationer med andra, om du har svårt att ta hand om dig själv på ett kärleksfullt sätt, ja då kommer du att behöva extra stöd av både BVC, socialtjänst, BUP, vuxenpsykiatri eller kanske beroendevård för att ditt barn ska få en tillräckligt trygg barndom.  Se till att du och ditt barn får den hjälpen om ni behöver den.