Cecilia Chrapkowska: Att samsovning skulle vara bättre än egen säng är rent påhitt

Cecilia Chrapkowska, barnläkare och krönikör på mama.nu, motstrider den nyligen spridda studien om att det skulle vara det bästa för barnet att sova tillsammans med sin mamma tills hen fyller tre år.

Den senaste tiden har jag sett länkrubriken ”Paediatrician and Study Now Says ’Babies Should Sleep in Mother’s Bed Until Age Three’” i min Facebookfeed upprepade gånger. Artikeln menar att barnsängsanvändning ger både hjärtfel, hjärnskador och anknytningsproblem. Det är mycket allvarliga anklagelser, och dessutom hittills helt okända för mig.

Självklart ville jag veta vad som låg bakom detta. Det var intressant. Läkaren som är intervjuad i artiklarna, Nils Bergman, är för det första inte barnläkare. Enligt hans eget CV så är han ”Public Health Physician”, alltså folkhälsoläkare. Han är också aktivist som arbetar med att införa Kängurumetoden, alltså att nyfödda barn ska ligga hud mot hud på mammans bröst för att hålla värmen, i Sydafrika.

Studien då? Studien som nämns i artikeln gick inte att återfinna. Bergmans egna publicerade artiklar handlar om just känguruvård av nyfödda, samt om skorpionbett, vilket var ämnet för hans doktorsavhandling.

Min slutsats blir att artikeln på den ”alternativa nyhetssidan” som publicerade den inte tillför någonting till den vetenskapliga kunskapen om hur barn och deras föräldrar bör sova. Vi får gå tillbaka till den samlade vetenskapliga kunskapsbanken som för närvarande säger följande:

• Spädbarn upp till den ålder de kan vända sig själv skall sova på rygg för att förhindra plötslig spädbarnsdöd, magläge innebär en stor riskökning.

• Spädbarn upp till 3 månaders ålder sover säkrare i egen säng än i föräldrarnas, samsovning i denna ålder innebär en liten ökad risk för plötslig spädbarnsdöd.

• Om föräldrarna röker är risken för plötslig spädbarnsdöd ökad, särskilt vid samsovning.

Hjärnans utveckling och anknytningen då? I fråga om de stora linjerna för hjärnans utveckling så är de svåra att påverka på individnivå. Större hjärnskador beror i regel på genetik, otur i form av hjärnblödningar eller blodproppar i hjärnan under fosterlivet eller senare, vissa infektioner som mamman får under graviditeten (röda hund, i vissa fall toxoplasmos, cmv och troligen zikavirus exempelvis) eller infektioner i barnets hjärna (herpesinfektioner, hjärninfektioner med pneumokocker t ex). På befolkningsnivå kan man därför minska antalet hjärnskadade barn framförallt med vaccin mot de infektioner som är hjärnskadande men inte via sömnråd.

I fråga om anknytning och beteendeproblem så är det i princip alltid föräldrarnas välmående som är viktigast att jobba på. Det är inte alltid så enkelt som att ”om mamma mår bra mår barnet bra”, men det är definitivt så att om föräldern inte mår bra så orkar hen inte se och bete sig så mot barnet som barnet behöver.

Nu föds ju tyvärr en majoritet av alla barn utan dygnsrytm, och orsakar, hur man än lägger dem, stora sömnproblem hos sina föräldrar. Det vet vi skapar mycket psykisk ohälsa hos föräldrarna, vilket minskar deras förmåga till tålamod och lyhördhet.

Därför är jag övertygad om att det absolut viktigaste sömnrådet för barns goda utveckling och anknytning är: gör det som går. Med undantag för rådet om ryggläge de första månaderna som är direkt livräddande för hundratals barn om året bara i Sverige, så säger jag: gör det som går.

Och sömn är en privatsak. Hur man delar upp sängarna hemma är ingenting som någon som inte sover där har något med att göra. Vissa sover bäst i samma säng som barnen, andra i olika. Några sover bäst med sin partner, andra behöver ha skilda sovrum.

Hur var det med hjärtfelen då? Att användande av barnsäng skulle orsaka hjärtfel är, som ni nog kan ana, rent påhitt.

Sov gott!