Äntligen finns journalisten och designern Cecilia Blankens krönikor från tidningen även på mama.nu! Cecilia skriver om sitt liv i Los Angeles, där hon bor med maken Per och barnen Bonnie, 7, Rio, 5, och Remy, 1,5.

Det finns en väldig massa fördomar om Los Angeles – och inte minst Hollywood: Folk tror att skönhetsoperationer där ansikten sträcks ut till oigenkännlighet betraktas som normalt, att en yogamatta under ena armen och en minihund under den andra är standardaccessoarer för kvinnor mellan 20 och 55, att träningstights är ett klädesplagg som anses passa till alla tillfällen, och att man springer på A-kändisar så gott som dagligen. Här kommer ett avslöjande: Allt detta stämmer.

Om vi stannar ett kort tag vid det här med kändisarna så tänker jag att det efter tre år i den här märkliga, men underbara staden är läge för en avrapportering: Vilka har jag träffat och hur var de? Låtsas inte att ni inte bryr er, för det gör ni. Alla älskar kändisskvaller, även ni som tror att ni inte gör det.

Jag har varit på samma middag som Jennifer Lopez, Nicole Kidman och hennes make, countryartisten Keith Urban. Vad man kan säga om Jennifer Lopez efter en rejäl glostund på nära håll är förvånande nog att hon verkade blyg, lite sluten till och med, men också att hon även i verkligheten är så vacker och perfekt att det faktiskt inte går att ta in. Nicole Kidman bar vid tillfället en proper byxdräkt, taxklackar och hade håret i en liten knut – vilket sammantaget gjorde att hon såg ut som om det var 1940-tal och hon var en sträng lärarinna på en byskola i Småland.

Handslaget var svalt, men hon trevlig. Det var däremot inte jag, som fick total käklåsning och inte kunde komma på en enda vettig sak att dryfta med min granne tvärs över bordet. Barn! Vi har barn i samma åldrar – barn kan man alltid prata om. Eller Sverige! Var inte hon där och spelade in den där von Trier-filmen ”Dogville”? Där hade vi kunnat börja. I stället tillbringade jag mina två timmar med Nicole Kidman knäpptyst. What a waste.

En annan gång sprang jag på David Beckham. Utanför Soulcycle-klassen där vi båda skulle in och cykla ett pass. Han hängde runt bland kreti och pleti som om han var vilken tjomme som helst och ingen, inte heller jag, kunde undvika att notera – med risk för att låta som en riktig jävla kvinnogris här – den mest perfekt formade bakdel en man kan ha. Snoop Dogg som varit mitt frikort sedan tonåren blev utbytt och gick upp i rök med ett litet poff.

Jodie Foster brukar träna på mitt gym. Hon är värdig, elegant och bär lila solglasögon när hon kämpar på sin stairmaster. Det förstår man. Att hon har solglasögon inomhus alltså. Jag fattar att man vill gömma sig och inte bli igenkänd. Tyvärr blir effekten motsatt. Vid det här
laget har man lärt sig att solglasögon inomhus betyder kändis, alternativt vanlis som gärna vill misstas för kändis.

Mickey Rourke har jag också sett på gymmet. Han rasade in i klumpiga gympaskor, mössa, stora jeans och munktröja – lyfte i ett hysteriskt tempo de tyngsta vikterna i tio minuter och tyckte sedan att träningspasset var klart och stormade ut. Jag har också sett Orlando Bloom swisha förbi i filen bredvid min på Pacific coast highway. En rufsig, liten vanlig farsa som letade parkeringsplats längs med vägen. Tänk att de är helt vanliga människor ändå? Kommer ni ihåg det stora hjärtat i vilket det stod ”Antonio” (som i Antonio Banderas) som Melanie Griffith hade tatuerad på överarmen? Jag kan rapportera efter att ha stått framför henne i kön i mataffären att den tatueringen nu är bortlasrad.

I lördags var jag på samma fest som Heather Graham, jag har bott granne och umgåtts med Jenna Elfman, Bonnie är nära kompis med Michelle Monaghans dotter, Amy Adams morsar jag på när vi lämnar samtidigt i skolan på morgnarna.

Med alla dessa kändis-encounters tycker man att man borde vänja sig och börja behandla dem lika avslappnat som man hanterar andra människor, för stjärnor finns inte, de är som ”vem som helst”. Men nej. Jag kör den ”respektfulla” stumstilen och det kan jag lova är det ingen – allra minst jag själv – som tackar mig för.

Krönikan är tidigare publicerad i tidningen mama 

Nu kan du även läsa mama på surfplattan eller mobilen. Som prenumerant är det dessutom helt gratis! Ladda ned appen mama PLUS!

mama-plus-app-logga

NUVARANDE Cecilia Blankens: ”Tänk att kändisar är helt vanliga människor ändå!”
NÄSTA Veckans förlossningsberättelse – Linnea skickades tio mil bort när det var dags