Rättviseförmedlingens Seher Yilmaz om förlossningen: ”Hade tur som fick plats”

Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz, 31, födde sitt första barn, dottern Maud, i slutet av maj. På sin Instagram beskriver hon hur det var nära att hon inte fick plats på förlossningen, samt om vilken ohållbar arbetssituation personalen på BB har. #släppinmigpåbb

Foto: Caroline Tibell

Caroline-Tibell

Foto: Caroline Tibell

För en månad sedan födde jag Maud. Den 26 maj vaknade jag klockan 5.00 med att mitt vatten gick. Jag väckte Johan och vi ringde Södersjukhuset. De trodde inte att det var vattnet, jag hade ju tio dagar kvar till beräknat datum och som förstföderska går man ofta över tiden. Jag fick en tid till klockan 8.00 för undersökning.

Johan gick upp till förrådet för att hämta babyskyddet som fortfarande låg i sin förpackning. Vi började plocka ihop vår förlossningsväska. Jag ställde mig i duschen och kände hur värkarna blev allt intensivare. Johan bestämde sig för att nu var en bra tid att vattna blommor och började fixa en ambitiös frukost. Han fokuserade på sådant som han kände till.

Då kom beskedet jag på något sätt inte trodde skulle hända mig: det var fullt på SöS

När jag inte längre kunde stå emot smärtan ringde vi tillbaka till sjukhuset. Då kom beskedet jag på något sätt inte trodde skulle hända mig: det var fullt på SöS. Medan jag pratade med förlossningen tog jag två värkar. Sedan lade vi på och jag fick vänta på info om vart vi skulle istället. Johan bredde leverpastejmackor.

Sedan kom samtalet, vi fick plats på Danderyd. 6.30 satte vi oss i taxin. Allt jag ville var att krysta. Chauffören hade en skylt om att han var ny på jobbet. Han körde snabbt, ändå kändes resan oändligt lång. Johan höll i leverpastejmackorna. Och jag hade sjukt ont.

6.45 skrevs vi in. Barnmorskan frågade om jag kunde sitta ner och vänta. Det gick inte. Vi fick ett rum och när de kollade var jag helt öppen. Upp på britsen utan att ens hinna byta om till sjukhusets kläder. Lite lustgas, sen var det bara till att börja krysta.

Barnmorskan och undersköterskan var helt fantastiska och hjälpte mig igenom det hela

7.37 var hon ute. Det gick fort men kontrollerat. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att föda ett barn. Men barnmorskan och undersköterskan var helt fantastiska och hjälpte mig igenom det hela. Jag satt på en pall när jag mellan två värkar nämnde barnmorskans oergonomiska arbetssituation, hon låg ju på knä och höll emot bebisen som var på väg ut.

Igår blev vi tre i familjen Yilmaz ❤️

Ett inlägg delat av Seher Yilmaz (@seher_y)

Det gick inte ens tre timmar från mitt samtal till SöS innan Maud var ute. Att det inte fanns plats för mig vid valt sjukhus är helt orimligt. Vad hade hänt om vi tvingats åka längre än till Danderyd? Vilket ju ändå är en lyx vad gäller närhet om man jämför med många andra ställen i Sverige.

Att vi ens ska behöva vara rädda för att föda barn i Sverige 2017 är helt sjukt

Som förstföderska räknar de kallt med att förlossningen ska ta lång tid och inte komma igång förrän i vecka 42, de räknar med att det finns en massa tid att ta sig till sjukhuset. Att barnmorskorna och sköterskorna på förlossningen inte har bättre förutsättningar är orimligt. Med tanke på vad de hjälpte mig igenom och hur de såg till mina önskemål även vid en så snabb förlossning förtjänar de alla resurser i världen.

Jag hade en drömförlossning tack vare fantastisk personal, Johans stöd och min imponerande och starka kropp. Alla förtjänar sin egen version av en drömförlossning. Att vi ens ska behöva vara rädda för att föda barn i Sverige 2017 är helt sjukt.

Har du något att berätta?

Kanske en spännande förlossningsberättelse, eller något helt annat som du vill dela med dig av. Mejla webbredaktör Lisa Nylén så kanske det blir en artikel på mama: lisa.nylen@bt.bonnier.se

NUVARANDE Rättviseförmedlingens Seher Yilmaz om förlossningen: ”Hade tur som fick plats”
NÄSTA 7 ställen småbarnsföräldrar alltid bör leta på när något försvunnit