Lisa gjorde konst av illamåendet: ”Jag tog med ett ritblock till toan”

När Lisa Possne Frisell blev gravid med sitt första barn hösten 2011 hade hon inte räknat med att den efterlängtade graviditeten skulle bli en nio månader lång kräkplåga. Till sist bestämde hon sig för att göra något kreativt av stunden då hon låg böjd över toaletten!

De flesta gravida kvinnor mår illa någon gång under graviditeten, men några få kräks så mycket att de blir uttorkade och riskerar att läggas in på sjukhus med dropp. Detta kallas extremt graviditetsillamående eller hyperemesis gravidarum, HG. Idag, den 15 maj, är det HG awareness day, för att uppmärksamma detta tillstånd.

När Lisa Possne Frisell, 35, väntade dottern Greta, snart 5, tog det inte många veckor innan illamåendet slog till.

– I ett par dagar trodde jag att det var så alla kände när de var gravida, att man mådde fruktansvärt dåligt några dagar och sedan gick det över. Efter det förstod jag dock att det var värre för mig än för de flesta. Jag mådde illa på morgonen, men sedan hela dagen, hela kvällen och även på nätterna. Jag kräktes säkert 6-8 gånger per dag och fick allt mer panik, berättar Lisa för mama.

Förlikades med sitt tillstånd

När Lisa hade kräkts konstant i över en vecka kom hennes mamma förbi.

– Jag kommer ihåg att hon såg ledsen ut, tittade allvarligt på mig och sa: ”Det är bara acceptera läget nu. Så här var det för mig och för mormor”. Jag frågade hur länge hon mått så här och mamma svarade ”Hela tiden. I ungefär åtta månader, med både dig och din syster”.

Lisa med August, snart 3, och Greta, snart 5.
Lisa med August, snart 3, och Greta, snart 5.

Lisa blev först arg och tyckte att hennes mamma var pessimistisk, men i efterhand är hon glad att mamman berättade så tidigt eftersom Lisa då kunde börja förlika sig med tanken på hur livet skulle se ut de kommande månaderna.

– Det fanns ett par saker förutom illamåendet i sig som var jobbigt. Det första var att det knappt syntes att jag var gravid plus att jag är en optimist som alltid ser det som är bra även i svåra tider. Detta gjorde att det var få som faktiskt förstod hur hemskt dåligt jag mådde, förklarar hon och fortsätter:

– Det andra var att jag gick på kontroller eftersom jag kräktes så mycket, för att se om jag behövde läggas in med dropp. Men jag hade god aptit och kräktes alltid när magen var tom, inte tvärtom, vilket gjorde att jag hade toppvärden och fick i mig all näring jag behövde. Det var därför svårt för sjukvården att se att jag behövde hjälp.

”Jag såg mönster i kräks och galla”

Tillståndet gjorde dessutom Lisa väldigt begränsad.

– Efter klockan tre på eftermiddagen kunde jag i princip inte göra någonting annat än att ligga på soffan och vänta på att kvällen skulle komma så att jag fick gå och lägga mig. Eftersom jag gillar att umgås med vänner och att hitta på saker blev det påfrestande med denna ofrivilliga isolering.

Lisa, som alltid har målat, började fundera på hur hon skulle kunna göra något kreativt av sitt tillstånd.

– Så en morgon vid toalettstolen tog jag med ett ritblock och började skissa på hur mönster bildades i kräks och galla. Jag tänkte på somrarna när jag var liten och var på landet och hur jag och farfar låg tillsammans i gräset och tittade på molnen och hittade figurer i dem. Detta fina barndomsminne försökte jag ta upp, och så ofta jag hann tog jag med boken när jag behövde kräkas.

Tanken var att bilderna skulle bli till en konstutställning när hennes dotter fötts. Ett sätt att använda sin erfarenhet och hjälpa andra i samma sits, eller inspirera och få övriga att förstå hur det känns att lida av HG.

– Direkt när min dotter kom ut kände jag hur illamåendet släppte och mitt tydligaste minne från förlossningen är när jag skulle få se min dotter och jag bad barnmorskan att vänta, bara en liten stund, så jag kunde få njuta av att inte må illa för första gången på sju och en halv månad!

Fick HG även andra graviditeten

Lisa njöt av vara mamma och glömde bort konstprojektet i samma sekund som Greta föddes. Men ungefär ett år senare blev hon gravid igen.

– Jag och min man hade pratat om att få barn tätt och jag kände att jag gärna tog småbarnsåren parallellt med dåliga nätter och en eventuell illamåendekris.

Exakt sex veckor in i graviditeten satte illamåendet igång för Lisa igen.

– Den här gången var jag mer förberedd, men så fort det börjat var det ändå svårt att tänka klart. Dessutom var det omöjligt att lägga sig på soffan klockan tre eftersom vi hade en ettåring som klättrade hemma.

Denna gång hade dock Lisa lärt sig att be om mer hjälp.

– Framför allt från min fantastiska husläkare som ordnade så att jag fick färdtjänst till jobbet. På så sätt slapp jag springa ut ur tunnelbanan i rusningstid och kräkas i papperskorgar på perrongen.

Däremot fortsatte Lisa att jobba.

– Det hade kanske varit bra att sluta jobba, så här i efterhand. Men där och då kändes det bra att träffa människor och fokusera på något annat än sitt eget lidande.

”Nu är bebisfabriken stängd”

I slutet av den andra graviditeten tog Lisa återigen fram sitt skissblock och fortsatte att föreviga sina stunder över toastolen, och i april 2014 fick hon nys om att Sveriges kvinnolobby sökte utställare till mässan Feministiskt forum i Malmö.

Från inspiration till skiss och konst!
Från inspiration till skiss och konst!

– Jag gjorde några tavlor av mina skisser och skickade dit. De antogs och var med på mässan men jag var för dålig för att åka dit.

Pengarna från tavelförsäljningen gick till forskning kring graviditets- och förlossningskomplikationer.

Några månader senare, i juli 2014, föddes så sonen August.

– Nu är bebisfabriken stängd och bommad för gott. Och det känns skönt, säger Lisa.