Förlossningsberättelsen: Jonnas son föddes utan öga

När Jonna skulle föda sonen Ture för fem år sedan fick hon en riktig drömförlossning. Men efter att pojken kommit ut visade det sig att han saknade ett öga. I förlossningsberättelsen beskriver Jonna hur hon blev en tigermamma den där dagen.

ANNONS
ANNONS

Jag minns den som igår, min första värk en solig februarimorgon för fem år sedan. Jag vaknade redan 6.45 av mig själv och ja, kanske var det en liten molvärk? Var förvånad över att jag sovit en hel natt utan att gå upp och kissa, något som inte hänt på många månader. Utvilad – check, galet nyfiken på bebis – check och ja, var det inte en värk till som kom smygande?

Det gick bara inte att få i sig någon frukost – ah ett tecken – så jag skickade gladeligen iväg blivande storebror till förskolan och maken till arbetet. Ringde finaste bästisen och kunde nästan inte hålla mig av glädjetårar att tänk, nu var det kanske äntligen på G. Vi småpratade en lång stund, medan jag konstaterade att snön låg gnistrande vit utanför huset och solen strålade. Passade på att sminka mig lite och måla naglarna, hur jag nu kom på den tanken?

LÄS OCKSÅ: Sara, 31, om dotterns många diagnoser: ”Ingen kan trampa på oss längre”

När klockan började närma sig 9.30 fick jag min första riktiga värk och jag avslutade snabbt mitt telefonsamtal. Lovade att återkomma med status-sms under dagen. I samma stund som smärtan slog till fick jag plötsligt muskelminne; varför varför utsätter jag mig för det här igen? Fick snabbt slå den tanken ur huvudet och fokusera på min profylaxandning och totala närvaro. Nu kändes det bara så självklart att idag blir det bebis och jag började känna mig riktigt peppad.

Vi susade iväg glada och förväntansfulla i bilen, spellistan med musik och vår BB-väska i högsta hugg

Ringde hem maken redan vid 10 och tog värkar över allt jag kunde luta mig mot under nästkommande tre timmarna. Vi ringde barnens faster vid 13-tiden för att kolla om hon kunde hämta sonen på förskolan och köra oss till förlossningen. Vi susade iväg glada och förväntansfulla i bilen, spellistan med musik och vår BB-väska i högsta hugg.

Mölndals BB tog emot oss under eftermiddagen och efter obligatorisk CTG fick vi rummet bredvid där storebror föddes 20 månader tidigare. En trevlig och skön barnmorska, en stor påse smågodis och bra musik på rummet. Vi var i toppform och jag vet att jag tänkte så många gånger den eftermiddagen att man kan dela så många fina upplevelser med sin livskamrat, men föda barn, det är ändå något otroligt speciellt och de mest magiska timmarna att minnas tillbaka till. Ingen telefon, inga mail, inget annat än bara du och jag och vår gemensamma andning. Kom ut nu bebis.

ANNONS
ANNONS

Ingen telefon, där ljög jag, för uppdaterings-sms från oss i rum 1 på Mölndals BB haglade under eftermiddagen. Det sista innan Ture föddes minns jag allra tydligast: ”Jag är öppen nio centimeter, vi äter smågodis, garvar mellan värkarna och har klarat oss undan lustgasen so far!”. Då var klockan runt 17 och allt kändes så magiskt och kärleksfullt, vi var ett team som klarade allt… Så lite vi visste där och då.

Någonstans i dimman av lustgas och smärta, hörde jag min make säga att Ture saknade ett öga

Ture föddes klockan 20.10 samma kväll och förlossningen var helt fantastisk hela vägen igenom. Lustgasen blev min bästa vän under de sista timmarna och min käre make slet som en galning vid min sida med support av nyponsoppa, hålla i ett lår som domnat, hjälpa mig att fokusera på andningen och hitta rätt bland krystvärkarna.

LÄS OCKSÅ: Kiras nyfödde son fick kikhosta: ”Ett bevis för att alla borde vaccineras”

Klockan 20.10 så kom du då äntligen till världen med ett litet skrik och ett slurp mellan mina ben. Du lades snabbt på mitt bröst och vi tittade på varandra din pappa och jag och konstaterade på några sekunder att du absolut var vår lille Ture. Älskade unge äntligen var du här.

Förlossningsberättelse om barn som föddes utan öga

Barnet på bilden har inget med förlossningsberättelsen att göra.

Lyckan var total i ungefär två minuter och därefter drog jordens eftervärkar igång. Jag fick lämna över dig i pappas trygga famn och sedan på nytt börja fokusera på andning och lustgas. Nog att jag hade hört talas om eftervärkar, men det här var något helt sjukt. Någonstans i dimman av lustgas och smärta, hörde jag min käre make meddela vår barnmorska att Ture saknade ett öga. Barnmorskan avfärdade hans ord snabbt och sa:

– Det kan man inte se så här tidigt. Alla barn är lite hoptrycka efter förlossningen.

Om min man har rätt, så kommer han komma in i chock här igen och jag vill höra uppgifterna från dig och ingen annan

Vad barnmorskan inte visste var att min lillebror, idag 35, föddes med ett öga och avsaknad av synnerv på sitt andra öga. Min man andades två gånger och spände sedan blicken i barnmorskan på nytt, nu med högre röst och tvärsäker:

– Pojken saknar ett öga.

Barnmorskan drog även hon ett djupt andetag, ringde ner en neonatalsjuksköterska från våningen ovanför, och bad min man följa med henne ut.

LÄS OCKSÅ: Kom på mamas trotsevent med fokus på mat- och sömnkrångel i april

Nu gick allt väldigt fort och jag bad barnmorskan att följa efter maken och Ture. Hon förklarade för mig att jag låg med eftervård och nyförlöst, och att hon under inga omständigheter fick lämna mig ensam på rummet. Jag väste sakta men väldigt tydligt:

– Då är det här ett jäkla undantag! Om min man har rätt, så kommer han komma in i chock här igen och jag vill höra uppgifterna från dig och ingen annan.

Jag insåg där på familjerummet att jag blivit en tigermamma

Hon lämnade mig motvilligt och jag tog lustgasen mot mig, andades in det djupaste jag kunde så många gånger att huvudet bara sjöng och hann tänka: ”Det har hänt igen, min son har fötts blind precis som min lillebror”. Varför är livet så orättvist?

ANNONS
ANNONS

Det tog inte många minuter innan barnmorskan var tillbaka med nedfälld blick som bara bekräftade allt jag hade befarat. Han hade bara ett öga, min son var med största sannolikhet helt blind och där och då slog sorgen till med sådan kraft att jag bara försvann in i lustgasen på nytt.

De efterföljande dagarna bestod av många tårar men också så otroligt mycket kärlek. Jag insåg där och då på familjerummet vi fått tilldelat att jag blivit en tigermamma. Jag skulle kämpa med klor för den bästa omsorgen för dig min lille son, jag skulle kriga för de finaste ögonproteserna som går att finna och alla andra hjälpmedel du kan tänkas behöva i din vardag.

Inget gick in förrän sju veckor senare, när jag fick ett svarsleende från dig, Ture

Samma bästis som jag ringt före förlossningen fick nu guida oss runt på internet kring barn som fötts med avsaknad av ett eller båda ögonen. Vad kunde det vara för ärftligt syndrom? Ögonläkaren vi träffade redan efter ett dygn förklarade för oss att Ture skulle se alldeles utmärkt på sitt enda öga och kunna kompensera riktigt bra för det han saknar. Inget av det gick in förrän sju veckor senare, när jag fick ett svarsleende från dig, Ture, och det inte rådde någon tvekan. Läkaren hade rätt – du kunde se!

LÄS OCKSÅ: Så uppfostrar du dina barn jämställt (börja med dig själv)

Idag är du fem år och vi har precis kommit från ett möte med en ny logoped. Du har genomfört ett större språkförståelsetest och trots din språkstörning löst uppgifterna galant. Du är världens finaste lillebror, men också den mest kärleksfulla storebror till en liten syster. Din pappa och jag har nu landat i alla turer kring ögonproteser i Göteborg, Malmö och nu Stockholm. Operationer och sövningar, hörseltester och otaliga besök på olika enheter med läkare och specialister.

Du överraskar oss ständigt och alltid med ett stort leende

Vi vet än idag inte riktigt vad du har för syndrom, men jag vet att jag är bärare och ger det vidare till söner med 50 procents risk. Vi misstänker att det är Lenz syndrom, som endast finns i runt femtio familjer i världen.

Ture, vår kämpe och finaste person: Du överraskar oss ständigt och alltid med ett stort leende. Du ser, och riktigt bra till och med! Vi är en kommunikativ familj hela gänget och möten vi gör i vardagen med frågvisa barn eller vuxna som funderar över Tures protesöga, berättar vi gärna för – om vi har lust. Annars säger vi bara:

– Det blir så ibland. Det är #intesåkonstigt.

Tips från Jonna

  • Sök på Facebook. Oftast hittar ni en sluten grupp med fler föräldrar i samma situation att dela erfarenheter och tankar med. Absolut ovärderligt!
  • Ågrenska är ett nationellt kompetenscentrum för sällsynta diagnoser och en unik mötesplats för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar, deras familjer och professionella.
  • Att byta barnmorska som inte känns bra under förlossningen, känner de flesta till. Men att byta logoped eller annan specialist som ni har blivit tilldelade går lika lätt. Som tigermamma och tigerpappa blir man extra känslig kring alla vårdkontakter och finns inte den lyhördhet vi alla har rätt till, ja då får man säga till och byta person.

Av hänsyn till barnets pappa har vi valt att fingera namnen.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Vi på mama är nyfikna på er läsare och era förlossningsberättelser. Är du sugen på att bli publicerad på mama.nu och dela med dig av din upplevelse är du välkommen att mejla din historia (max 6000 tecken) samt en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(OBS! Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Förlossningsberättelsen: Jonnas son föddes utan öga
NÄSTA Sara, 31, om dotterns många diagnoser: ”Ingen kan trampa på oss längre”