Förlossningsberättelsen – Carolas femte son hade navelsträngen runt halsen

När Carola Johansson födde femte sonen Loke fick hon uppleva såväl en hårdhänt narkosläkare som en dramatisk avslutning. För mamaläsarna delar hon med sig av sin förlossningsberättelse.

ANNONS
ANNONS

Jag hade gått några dagar över tiden som jag inte trodde var möjligt då mina fyra andra barn kommit exakt på utsatt datum eller tidigare.

Jag gick och la mig i sängen en kväll i mars medan maken sov fullt påklädd i soffan som han gjort i några veckor. Han ville vara beredd att åka in snabbt då fjärde barnet bara hade tagit 15 minuter på sig att komma ut.

Jag traskade ut i vardagsrummet och lämnade ett blött spår av fostervatten efter mig

Jag vaknade runt midnatt med ett ryck och undrade vad det var. Ett plopp? Varför var sängen blöt? Det tog ett tag innan jag förstod att det var vattnet som gått, eftersom det var första gången mitt vatten gått av sig själv. Jag försökte knipa ihop så att jag inte läckte ner hela sängen, men det funkade inte alls.

ANNONS
ANNONS

Jag ropade på maken men fick ingen respons så jag ringde istället till förlossningen som då sa åt mig att komma in. Ringde även min mamma som kom som ett skott då hon skulle vara barnvakt.

Jag traskade ut i vardagsrummet och lämnade ett blött spår av fostervatten efter mig. Fick tag i en handduk som jag rullade ihop mellan benen. Fick upp maken som klädde på mig precis innan min mamma kom in. Sedan ringde han efter en taxi och vi åkte in, men sedan hände ingenting på hela natten, så vi passade på att vila medan vi kunde.

Mitt bröst som han slet tag i har inte återfått sin värdighet ännu

På morgonen ville de skicka hem oss men vi vägrade, och maken kom med förslaget att vi kunde promenera en sväng för att försöka sätta igång det hela, vilket de gick med på. Vi gick på en promenad och köpte frukost. Det kändes som den längsta promenaden någonsin då jag fick fler och fler värkar och till slut gick vi tillbaka. Vi åt våra mackor i dagrummet och gick till rummet och sov lite grann. Jag tror att jag hann vila i två timmar, sedan satte det igång ordentligt.

Klockan var runt 14 när kroppen började göra förbaskat ont. Jag fick ryggmärgsbedövning av narkosläkaren från helvetet, som slet tag i mig när jag låg på sidan och sa att jag inte fick röra mig. Till och med min make såg min smärta. Mitt bröst som han slet tag i har inte återfått sin värdighet ännu.

Tack och lov hjälpte bedövningen lite. Strax före klockan fyra undersökte de mig igen och jag var fullt öppen, men bebisen låg för högt upp så det var bara att vänta sa barnmorskan. När hon vände ryggen till fick jag tre krystvärkar som fick ner bebis i rätt position, men sedan försvann värkarna.

Bebisen måste ut och det nu, oavsett om du har värkar eller inte!

Jag låg där och undrade vad som hände. En sjuksköterska gick då iväg för att fixa en spruta med något värkframkallande. I det läget kollade jag på en av skärmarna som visade hur min bebis mådde och jag såg hur hjärtljuden gick ner mer och mer. Jag skrek, tårarna rann och barnmorskan och sjuksköterskan skrek ”Bebisen måste ut och det nu!”.

Barnmorskan kollade på mig med hårda stränga ögon och sa: ”Bebisen måste ut och det nu, oavsett om du har värkar eller inte”. Jag fick helt enkelt föda fram mitt barn utan värkar. Jag tog i för kung och fosterland exakt tre gånger och vill ge en stor eloge till sjuksköterskan som satt vid huvudänden och pressade mig till max.

Krigarkvinnan i mig var för upptagen för att trösta honom

De sa åt mig att stanna till, huvudet var ute. Jag kände hur de grejade med något där nere men kunde  inte se vad de gjorde, och inte sa de något heller. Min man satt under hela den här tiden som fastfrusen i en av stolarna och jag förstår honom – jag ville inte ens ha honom nära i det läget. Krigarkvinnan i mig var för upptagen för att trösta honom.

Jag tog sedan i lite grann och ut kom en perfekt Loke på 4,5 kilo som nu var född till en familj med fyra äldre bröder som väntade hemma. Barnmorskan berättade att han hade haft navelsträngen flera varv runt halsen, så han fick en lite tuff start.

Carolas förlossningsberättelse

På BB kunde de konstatera att Loke mådde hyfsat bra men han behövde ammas hela tiden då han var så stor så hans blodsocker sjönk för mycket för snabbt. Han slog läger vid mitt bröst från och med då. Och nu är vi klara. Nu blir det inga fler underbara barn från mig och maken.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött tvillingar, gjort planerat kejsarsnitt eller kanske haft med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 4000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Förlossningsberättelsen – Carolas femte son hade navelsträngen runt halsen
NÄSTA 9 fakta du (förmodligen) inte visste om Ivanhoe