Förlossningsberättelsen: Åsa, 34, har minnesluckor på flera timmar

Som gravid läste Åsa, 34, mycket om förlossningar som gått snett eller faror som kunde dyka upp. I efterhand är hon glad över att hon gjorde det, eftersom förlossningen blev en jobbig igångsättning.

Som många förstföderskor hade jag gått över tiden och tillbringade dagarna med att känna mig som en strandad och frustrerad späckhuggare. Bebisen verkade trivas i magen och alla kontroller pekade på att hon mådde bra. Jag hade sammandragningar tidigt men ingen slempropp syntes, inget vatten sipprade och jag började mentalt ställa in mig på att bli igångsatt.

Lördagen den 8 april var jag i vecka 41+1 och tyckte mig känna att bebisens rörelser var färre, men på kvällen kom hon igång och jag somnade utan att vara orolig.

Förlossningsberättelse om igångsättning och cytotec
I väntan på Emmy.

Tystnad. Det är ordet som bäst beskriver känslan från magen när jag vaknade på söndagen. Mina godmorgon-smekningar och buffar som normalt fick bebisen att visa livstecken fick ingen respons och jag kände oron stiga. I bakhuvudet hade jag alla berättelser om blivande föräldrar vars barn hade dött i magen. Medan jag ringde förlossningen kände jag en svag rörelse och oron skingrades något, men vi blev välkomnade in på kontroll.

Ultraljudet visade att det knappt fanns något fostervatten kvar

Klockan var ungefär nio på morgonen när jag och min sambo Martin körde genom ett morgontrött Malmö. Solen sken, gatorna var tomma och halvvägs till sjukhuset kände jag fler rörelser. Förhoppningsvis är det bara jag som är nojig, tänkte jag. Allt är nog bra så vi får säkert köra hem igen och käka långfrukost.

På förlossningen verkade jag först ha rätt när ett CTG inte visade något avvikande. Jag hade dessutom hyfsat regelbundna sammandragningar och var öppen en centimeter. Tappen hade börjat mogna och bebisen började sparka mer.

Ett ultraljud visade däremot att det knappt fanns något fostervatten kvar. Tydligen hade jag gått och smygläckt fostervatten i så små mängder att jag inte märkt av det. På grund av detta bestämdes det att jag skulle bli igångsatt och även om jag var lättad över att veta att det nu var dags så kom nästa oro – cytotec. Mina tidigare erfarenheter av detta är inte bra, men jag insåg att jag inte hade något val.

Jag som undrat hur det skulle kännas att gå in i latensfasen satt nu i ett vitt rum, drickandes litervis med saft

Vi fick gå över till prenatal och kl 11.30 fick jag 10 ml cytotec. Inget märkbart hände än så jag kunde äta lunch ostört. Sammandragningarna började snart kännas lite mer men gjorde inte ont alls.

13.30 fick jag ytterligare 10 ml och värkarna blev starkare men det var fortfarande ingen smärta att tala om. Jag som hade gått och undrat hur det skulle kännas att gå in i latensfasen, satt nu i ett vitt rum, drickandes litervis med saft i förebyggande syfte och kände efter om varje ny värk skilde sig från sin föregångare. Naivt tänkte jag att cytotec kanske inte var så pjåkigt ändå om jag fick vänja mig vid värkarna i små doser.

15.30 fick jag 20 ml till och eftersom vädret var fint gick vi ut i solen. Nu började värkarna kännas lite mer och kom med 1-3 minuters mellanrum, och jag kunde inte längre låta dem smyga förbi utan blev tvungen arr ta till andningsövningar.

Jag hann ta tre värkar under den korta vägen till förlossningen

17.30 var det dags för ännu en shot med 20 ml och nu började det hända grejer. Jag var öppen tre centimeter med en 1 centimeter kvar av tappen och för att ge mig en liten puff gjorde barnmorskan en hinnsvepning.

Jag fick ytterligare 20 ml någon gång vid denna tid och sedan kom barnmorskan och sa att de hade plats på förlossningen snart.

Snart kändes som en evighet, även om det bara var en timme, och värkarna blev värre och värre. Till slut ringde jag på klockan och vi fick ett rum. Jag hann ta tre värkar under den korta vägen till förlossningen. Klockan var ungefär 19 när vi kom till vårt rum och en äldre och mild barnmorska tog emot oss. Jag frågade direkt efter smärtlindring och fick svaret att hon skulle kolla status på mig och att vi sedan kunde diskutera om jag ville börja med ett bad eller akupunktur.

Det sista jag minns är att hon som satte nålarna i huvudet sa att jag hade tjockt och fint hår

I mitt sinne tänkte jag att hon var tokig om hon trodde att nålar och vatten kunde göra något åt smärtan som nu hade stegrats rejält. När hon hade kollat mig var det dock fritt fram att börja med lustgas om jag ville och det ville jag! Det hjälpte dock knappt och kände mig allt mer mörbultad så jag gick med på att prova akupunktur. Det sista jag minns är att hon som gav mig nålarna i huvudet sa att jag hade tjockt och fint hår. Nålarna hjälpte inte alls och här började infernot på riktigt.

Fram till krystvärkarna har jag fått hjälp av Martin att återberätta förlossningen.

Kort efter akupunkturen fick jag värkar som avlöste varandra konstant och klockan 20 var jag öppen 5 centimeter. Vid 21 kom nya barnmorskor och sköterskor. Jag vägrade släppa lustgasen och var totalt borta i konstant smärta utan pauser. En av de få sakerna som jag minns är att jag skrek efter epidural, men processen hade gått för snabbt och 21.30 var jag öppen 9 centimeter så det var för sent.

När jag såg kvinnosymbolen klickade det till i mig och jag bestämde mig för att försöka göra som barnmorskan sa

Barnmorskan ville att jag skulle ställa mig på alla fyra så att bebisens huvud kom nedåt och skyndade på processen. Helst av allt ville jag bara åka hem och minst av allt ville jag behöva röra på mig. På något sätt fick de upp mig och jag fortsatte skrika in i lustgasmasken. Den nya ställningen gjorde susen och strax efter 22 var jag helt öppen. Till min förskräckelse fick jag inte mer lustgas för barnmorskan ville ha mig i nuet när jag började krysta.

Krystvärkarna, herrejävlar. Det var som att varje atom i min kropp klövs itu och brändes upp för att sedan återuppstå, om och om igen. Det gick så snabbt och var så starkt och oundvikligt. Ett av mina starkaste minnen är att barnmorskan fick kontakt med mig och jag såg att hon hade kvinnosymbolen som örhängen. Då klickade till i mig och jag bestämde mig för att lyssna på henne och försöka göra som hon sa.

Jag kände ingen skillnad på krystvärkarna och när barnets huvud var på väg så när de sa åt mig att det bara var en liten bit kvar trodde jag inte på dem. ”Jag kommer säkert ligga och krysta här tills jag dör”, tänkte jag. Men plötsligt under en värk sa någon åt mig att titta ned och förvånat såg jag ett stort blårött huvud. Sedan gick allt så snabbt. Kroppen följde efter och bebisen lades på mitt bröst.

Även om igångsättningen blev en mardröm är jag så himla glad över att vi åkte in när jag kände minskad fosteraktivitet

Jag var förvirrad över hur snabbt det gick och att hon plötsligt var här men kände mig så himla lättad över att hon var ute och hon verkade må bra. Klockan var då 22.45.

Förlossningberättelse om igångsättning

Kort därefter kom moderkakan. Jag hade läst historier om kvinnor som upplevt det som värre än barnet men min gled ut på en ynka liten krystning.

Martin klippte navelsträngen och tog hand om Emmy, som vi valde att kalla vår guldklimp, medan jag fick en grundlig undersökning. Jag hade fått bristningar grad 2 lite varstans, bland annat en som en läkare behövde sy, men skönt nog klarade jag mig undan de värsta skadorna.

Även om igångsättningen blev en mardröm är jag så himla glad över att vi åkte in när jag kände minskad fosteraktivitet. Jag må ha haft några helvetiska timmar men alla berättelser jag läst om igångsättning gjorde smärtchocken mindre, och som final fick jag ett underbart friskt barn. Klart värt all pina!

Igångsättning under förlossningen
Åsa och Emmy.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Vi på mama är nyfikna på er läsare och era förlossningsberättelser. Är du sugen på att bli publicerad på mama.nu och dela med dig av din upplevelse är du välkommen att mejla din historia (max 6000 tecken) samt en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(OBS! Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)