Förlossningsberättelsen: Anna tvingades bli sövd inför kejsarsnittet

När Anna, 26, kom in till förlossningen visade det sig att hon skulle behöva göra kejsarsnitt. Men eftersom Anna genomgått en ryggoperation var hon tvungen att sövas under förlossningen.

Min graviditet hade gått bra. Inget illamående, inga galna hormoner och inga värre krämpor.

I vecka 39+5 går vattnet, i sängen, mitt i natten. Jag flyger upp – i den mån en höggravid kan flyga. Med ett par leggings mellan benen smyger jag ut till toaletten där resten av vattnet kommer.

Woho nu kommer bebisen! Eller? Var det verkligen vattnet? Det kanske var en sådan där jätteflytning som man läst om. Tvekar lite inför att ringa BB men gör det till slut.

Smyger tillbaka till sovrummet där min man Patrik sover och viskar att bebisen är på väg och att vi troligtvis kommer att behöva åka in om några timmar. Han somnar om och jag smyger ut till vardagsrummet igen.

Hon klämmer och känner och jag ser på henne att det är något som inte riktigt stämmer

Jag sitter i soffan mitt i natten och känner mig stolt över hur bra jag tar värkarna. Bara jag och lillen som jobbar tillsammans – samtidigt som jag trycker i mig müsli för att stilla hungern som smugit sig på.

07.30 parkerar vi bilen vid förlossningen och Patrik springer iväg för att handla frukost eftersom jag hunnit bli riktigt hungrig.

Önska dig i pushpresent: Mors dag-lyx på Skepparholmen 25-26 maj 2018

Vi visas in i ett rum och barnmorskan kommer in, ler och bekräftar att allting ser bra ut och att hon bara ska undersöka hur öppen jag är.

Hon klämmer och känner och jag ser på hennes min att det är något som inte riktigt stämmer. Hon rynkar på ögonbrynen och känner igen. Efter ett ultraljud visar det sig att det inte är ett huvud hon känner utan en liten rumpa.

Barnmorskan hade flera veckor tidigare konstaterat att han vänt sig

På en gång vet jag att den här förlossningen inte kommer bli som jag tänkt mig. Jag vet att jag är för liten för sätesbjudning och jag vet att jag kommer behöva bli sövd om det blir kejsarsnitt.

Veckorna innan hade jag bokat möte med en narkosläkare för att diskutera min ryggoperation som jag genomgick vid 14 års ålder. Innerst inne visste jag redan att all form av ryggmärgsbedövning var utesluten, då min nedre ryggrad var stelopererad på grund av skolios. Läkaren bekräftade mina misstankar, att den typen av bedövning behövde uteslutas då man vill undvika att sticka i ryggraden efter en sådan operation.

Men jag trodde inte att det skulle bli snitt, eftersom barnmorskan redan flera veckor tidigare konstaterat att han vänt sig.

Ledsen, chockad och framför allt rädd, sitter jag och gråter på toaletten

Försöker hålla humöret uppe, försöker att inte gripas av panik. Känner mig plötsligt väldigt liten och ringer mamma. Allting släpper när jag hör hennes röst, jag kan inte längre hålla tillbaka tårarna, jag gråter och snyftar i telefonen medan mamma försöker lugna mig och Patrik håller mig i handen.

Sköterskorna kommer in och meddelar att det finns en ledig tid för operation och att vi snart ska bli föräldrar.

Ledsen, chockad och framför allt rädd sitter jag och gråter på toaletten. Hur ska det här gå? Hur länge ska jag vara nersövd? Tänk om något händer min son eller mig under förlossningen? Hur länge ska jag ligga på uppvaket? Miljoner tankar snurrar.

Här har vi samlat alla artiklar från vår temavecka #jagochmittsnitt

Sedan kommer Tobias, narkosläkaren, som ska vara med på operationen. Han svarar på alla mina frågor, vilket lugnar mig något oerhört. Bästa Tobias, kommer aldrig glömma hans namn!

Godispåsen som jag så omsorgsfullt plockat ihop blir orörd

Jag får byta om och sedan rullas jag ut i korridoren mot operationssalen. Sköterskan som varit med oss sedan vi kom in ler och pekar mot en ställning med en balja som står i korridoren och säger till Patrik:

– Den får du ta med dig, för den kommer din son behöva.

Patrik ler mot mig medan han går bredvid med vagnen och jag tittar på baljan i plast. Det tar mig några sekunder att inse att vi faktiskt kommer bli föräldrar.

Allting har gått så fort. Vi hade åkt in till förlossningen i tron om att vi skulle stanna där ett bra tag. Godispåsen som jag så omsorgsfullt plockat ihop och röret med chips som skulle vara så bra medan man väntade på The Big moment skulle förbli oätna.

Patrik säger att han älskar mig och ger mig en lång puss, sedan rullas jag in på operation

Min mage kurrar och mitt i allt blir jag faktiskt lite bitter över att jag inte fått någon frukost ännu. Jag som var så hungrig!

Vi kommer in i ett förrum till operationssalen, där personalen presenterar sig. Stämningen är förväntansfull, trygg och samtidigt oerhört läskig. Patrik säger att han älskar mig och ger mig en lång puss, sedan rullas jag in på operation.

Jag tar ett djupt andetag och lyssnar till Tobias lugnande ord.

Klockan 09.58 kommer vår son Seth. Han väger 3022 gram och är 49 centimeter lång. I rummet intill väntar Patrik. Han får klippa navelsträngen och personalen gratulerar honom samtidigt som de tar kort på den nyblivna pappan.

Seth föddes den 3 oktober 2016.

Seth föddes den 3 oktober 2016.

Jag vaknar en timme senare, nervös och förväntansfull. Kollar mig omkring i rummet och skrattar lite för mig själv – jag hade hamnat i samma hörn i rummet på uppvaket som när jag opererade ryggen. Komiskt.

Jag kommer aldrig glömma hur Seth tystnade så fort han hamnade i min famn

Långt bort i korridoren hör jag ett bebisskrik – kan det vara min?

Patrik kommer inrullandes med Seth som skriker. En av sköterskorna tar upp honom och lägger honom vid mitt bröst. Jag kommer aldrig glömma hur Seth tystnade så fort han hamnade i min famn.

Äntligen får jag ha honom hos mig. Det är då det slår mig – jag är mamma. Jag är mamma till den här lilla varelsen som ligger hos mig nu.

Anna sövdes under kejsarsnittet

Även om min förlossning inte blev jag som tänkt mig så är jag fortfarande glad över hur allting gick. Personalen gjorde ett toppenjobb och jag fick faktiskt möjligheten att äta mina chips efteråt, med min son vid min sida.

Har du en historia att berätta?

Har du erfarenhet av kejsarsnitt (eller något helt annat!) och vill dela med dig av din berättelse på mama.nu? Mejla webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@mag.bonnier.se

NUVARANDE Förlossningsberättelsen: Anna tvingades bli sövd inför kejsarsnittet
NÄSTA Cissi Wallin: ”Nu är jag och min kropp inte ovänner längre”