En förlossning helt utan smärta – går det?

Det kom en bok till mama-redaktionen som fick oss att sätta latten i halsen. Författaren Liv Erikssons förlossningsberättelse skiljer sig nämligen från många andras. Hon påstår att hon fött sina barn hemma – helt utan smärta. Går det?

Annonsen laddas.

Kan man verkligen tänka bort den smärta som kommer med en förlossning? Att förenas med värkar, bara låta kroppens egna endorfiner ta hand om dem, och på så sätt föda utan någon form av smärtlindring som lustgas eller epidural?

Naturlig födsel-förespråkaren Liv Eriksson, 62, har skrivit boken ”Öppna dörrar”, en självbiografisk roman om barnafödande. Liv, som har fött fem barn, säger sig nämligen ha fött alla sina barn utan smärta, i sitt hem. Hon menar att ”vi faktiskt kan styra vårt födande och se till att det inte gör ont”.

– Vad gäller frågan om jag lärt mig tänka bort smärtan menar jag att det inte är så. Utan då lever man fortfarande i villfarelsen att det fysiskt måste göra ont att föda. Jag vet att smärtan inte behöver tänkas bort eftersom det inte gör ont och det är först när man förstår det som en förändring kan ske, säger hon till mama.

Och när det kommer till förstföderskor skräder hon inte orden:

”Nu har det tydligen blivit på modet igen att vältra sig i värkar och riktigt brodera ut dem. Speciellt unga kvinnor som inte fött barn beskriver hur fruktansvärt ont det gör att föda, och det är vi kvinnor som håller myten levande. Ja, det har till och med gått så långt att man ska föda med kejsarsnitt, som planerats in i almanackan och för att passa in i karriären. Bara tanken på hur långt det gått får mig att rysa, och den alienation många kvinnor känner för sin egen kropp, vilsenhet i rollen som kvinna, mor och hur de ska ta hand om det nyfödda lilla barnet. Helst skulle många vilja lämna över ansvaret”, skriver Liv i sin bok.

De meningarna får stå för Liv. Visst ökar antalet kejsarsnitt i Sverige, men man kan självklart inte förutsätta att alla kvinnor kan föda vaginalt.

En av mamas tidigare omslagsmamas, pr-proffset Dominika Peczynski, 45, menar att det är upp till mamman själv att bestämma hur hon ska föda, att det viktiga är att barnet kommer ut och inte hur:

– Varför måste vi ens behöva känna smärta?, menar hon.

Annonsen laddas.

En person som delvis håller med Liv Eriksson är mamas krönikör, trebarnsmamman Cecilia Blankens, 37, som hade en dålig erfarenhet av ryggbedövning:

– När tredje ungen skulle ut satsade jag på att strunta i bedövning för att det gått åt helvete när jag fått epidural tidigare. Jag bestämde mig för att inte vara rädd och inte tänka på det som skulle hända som något smärtsamt. Som med så mycket annat är ju också smärta en inställningsfråga, eller kan vara det i många fall i alla fall, så i stället för att spänna mig och se det som skulle hända som en skärseld tänkte jag att det ska ju ändå göras, bäst att försöka ta det cool. Så jag slappande av. Var tung som en påse cement. Brölade dovt som ett djur. Höll rädslan borta NÄSTAN hela vägen och på två timmar var han ute och inte ett enda stygn behövde sys. Det är förstås extremt individuellt men för mig funkade det TVEKLÖST bäst att vara förberedd mentalt och inte störa kroppen i sitt arbete, säger Cecilia.

Men mamas andra krönikör, bloggaren och tvåbarnsmamman Lisa Knivlisa Eriksson, 37, tycker att Liv drar för många över en kam:

– Det är kanske möjligt att det går att föda utan smärta, men om jag själv inte kände något när en annan människa skulle tryckas igenom mitt pyttelilla slidhål och slita upp halva blygdläpparna skulle jag bli väldigt orolig för att jag saknade grundläggande ämnen och typ nerver i kroppen. Jag skulle inte skriva en bok om att förlossningssmärta generellt är en myt som kvinnor upprätthåller. Defaultläget måste väl vara att det gör brutalt ont att föda barn. DET känns som det naturliga. Sedan tror jag inte att det gör lika ont för alla, och till viss del går det att kontrollera smärtan genom andning och så, men om man har turen att vara en person som det inte gör lika ont för, behöver man ju inte använda sig själv som statistiskt urval för bedömningen att smärtan är typ hitte-på?, säger hon.

Annonsen laddas.

Kan en förlossning ske utan smärta?

Så kan man verkligen föda utan smärta? Vi frågade mamman Karin Grundler, 42, som jobbar som stress- och smärtexpert och hjälper folk som lider av kronisk smärta.

– Med mental träning kan vi påverka smärtupplevelsen. För långvarig smärta finns det tekniker som hjälper att hantera smärtan, minska lidandet och minska smärtans intensitet. Vi kan också arbeta med bland annat förväntningar, tankar, rädsla, beteende och avslappning. Att reglera smärta med mentala hjälpmedel kräver mycket övning och fungerar bättre på långvarig smärta än akut smärta som vid en förlossning. Den akuta smärtan är nödvändig för vår överlevnad; smärtan är en signal att vi är i fara. De individer som föds utan förmåga att känna smärta dör i förtid. Att kunna tänka bort den akuta smärtan helt känns osannolikt, säger Karin.

Statistik om förlossningar

17 % av alla förlossningar i Sverige sker med kejsarsnitt. I början av 70-talet var andelen cirka 5 procent.

85 % av alla kvinnor som föder vaginalt för första gången får en bristning i slidan, blygdläppar och/eller mellangården.

2-5 % får svårare bristningar som kan ge upphov till bristningar i ändtarmsmuskeln och i vissa fall in i ändtarmen.

87 % använder sig av lustgas under förlossningen.

51 % av förstföderskorna tar epiduralbedövning.

2 % av svenska kvinnor önskar att föda hemma. En hemförlossning har olika krav och förutsättningar, och det är olika för landstinget där man bor. I vissa län måste föräldrarna själva betala för hemförlossning.

Källor: Tryggabarn, Statistiska centralbyrån, 1177, TV4, Socialstyrelsen

Av: Annika Leone

Artikeln är tidigare publicerad i mama nr 12 2015.

Vill du vara med i vår mammagrupp de luxe på Facebook? För fler intressanta, roliga och starka artiklar, följ oss även där!