Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Emelie födde sitt barn på en parkering

När mama-läsaren och trebarnsmamman Emelie Wedhäll, 37, skulle föda sitt andra barn gick det inte som hon tänkt sig. Dottern Ellie gjorde entré på en parkeringsplats den 3 juni 2011!

Jag blev igångsatt med min första förlossning så jag hade inte en aning om hur ett naturligt öppningsskede skulle gå till. Nu väntade jag barn nummer två. Jag hade haft förvärkar under hela dagen, men inte så farligt. På kvällen vid 19:20 låg jag i soffan med min dotter Tyra och plötsligt kom en enorm spark från bebisen och vattnet gick. Smärtan som kom gick att likna med ett hammarslag, men tyvärr så lättade det inte utan blev konstant.

Jag blev kallsvettig och fick panik. I mitt förvirrade tillstånd sa jag till sambon Mattias “Jag måste väl gå upp och lägga mig, för det ska väl bli värkar av denna smärta?”. Han hämtade en handduk och hjälpte mig att gå upp för trappan till sovrummet.

Jag minns att barnmorskan lät tveksam

Jag slängde mig på sängen och ringde förlossningen. Jag hade så ont att jag vred mig som en mask. Jag upprepade samma sak till barnmorskan – att värken väl ska bli till värkar? Jag ska väl vänta?

Jag mins att hon lät tveksam. Vi la på och jag ringde min mamma som bor 20 minuter bort och som skulle ta hand om Tyra när jag skulle föda. Efter samtalet kände jag att jag var tvungen att åka till BB.

Jag ringde grannen och förklarade att hon måste komma NU! Mattias nästan bar mig ner för trapporna och jag försökte le och vinka åt min dotter.

Min sambo körde som en seg gamling

Han hjälpte mig ut till bilen och nu började det komma värkar också.

Jag la mig raklång i baksätet och visste inte vart jag skulle ta vägen med all smärta. Jag började fatta vad som var på väg att ske och fick panik.

Min sambo körde som en seg gamling och jag höll på att brinna upp av ilska. Till hans försvar hade han nyligen tagit körkort. Jag skrek “Kör för fan!” och han ojade sig över hastigheten. Det kändes som en evighet och jag sa: “Det gör så ont, jag klarar inte det här”.

Plötsligt tog bilfärden stopp då Mattias kom på att Mjölby kommun bygger om järnvägen, så att han var tvungen att vända och köra runt för att ens komma ut ur Skänninge där vi bor. Kunde jag hade jag nog strypt honom.

Väl ute ur samhället fick jag min första krystvärk. Jag skrek: “Vänd, jag får föda hemma!”. Det gjorde så fruktansvärt ont och paniken var total. Jag hade läst om kvinnor som födde efter tre krystvärkar.

Min sambo vägrade att vända och körde mot sjukhuset. Sedan sa han åt

mig att ringa 112. “Jag kan för fan inte prata i telefon!”, skrek jag. “Jag kan inte köra och prata i telefon” sa han.

Stor skillnad mot att ligga tryggt i en säng omringad av barnmorskor och bedövning

Jag minns att det kändes som att min hud brann, som att varje ben i kroppen var av. Bilens skakningar var tortyr. Allt gjorde ont.

Jag lyckades ringa 112 och började gråta och berättade halvhysteriskt att jag höll på att föda barn. “Ditt namn och personnummer”, svarade personen och jag tänkte “Skit i det för helvete, skicka bara en ambulans!”.

Jag bet ihop och svarade så gott jag kunde och förklarade vilken väg vi var på. Jag minns hur jag rev på tyget med naglarna för att på något sätt göra något åt smärtan.

112-operatören undrade var ambulansen skulle möta oss och vi bestämde att vi skulle mötas på Mobilia-parkeringen som är mellan Skänninge och

Linköpings sjukhus.

[adSpace placement="manual"]

“Hur fan ska jag klara mig dit, det är tio minuters resväg”, tänkte jag.

Nästa krystvärk kom och jag höll emot och skrek. Jag var tvungen att vara medveten under varje värk. Stor skillnad mot att ligga tryggt i en säng omringad av barnmorskor och bedövning. Då kunde man skrika, släppa kontrollen och bara tänka på andningen i lustgasmasken. Nu var jag tvungen att var där, medveten och känna vad som hände.

112 kopplade mig till en barnmorska på förlossningen. Jag fick prata med en lugn och sävlig kvinna.

[adSpace placement="manual"]

Jag förklarade i panik vad som hände. “Andas” avbröt hon mig. “Du måste andas”. “Jag gör ju det för fan, barnet kommer” ropade jag i luren. Men hon fortsatte: “Andas”.

Jag fick inget stöd alls. Hon sa ingenting annat än att jag skulle andas och jag andades mig igenom varje värk och upplevde det som att hon inte lyssnade på mig, som att hon kritiserade mig.

Människor som stannat på sin husvagnssemester satt och åt korvmackor och stirrade på oss

Jag höll emot för kung och fosterland där bak i bilen under varje krystvärk. När vi väl kom till den gigantiska parkeringen som näst intill var tom, fick min kära sambo hjärnsläpp och undrade var vi skulle parkera (något vi skrattar åt i dag).

Han skyndade sig ur bilen och sprang bak till mig och höll min hand. Nu tog han över samtalet med barnmorskan. Hon fortsatte be honom säga till mig att andas. Jag sa: "Jag andas – och jag dödar dig om du säger det en gång till!".

Nu fick jag för första gången paus i smärtan mellan värkarna och jag såg massor av folk som stannat på sin husvagnssemester och satt och åt korvmackor en bit ifrån oss. De stirrade med öppna munnar.

När nästa verk kom skrek jag och körde in naglarna i min sambos ben. Plötsligt slog det mig – jag kände precis var bebisen var! Jag visste precis hur öppen jag var! Allt blir knivskarpt. Jag bara visste.

Plötsligt slog det mig att vi kommer att få förlösa bebisen själva

Det gjorde så fruktansvärt ont och jag bajsade och ville INTE ha

min sambos hjälp. Plötsligt slog det mig att vi kommer att få förlösa bebisen själva. Hur skulle vi göra? "Han måste ta emot bebisen", hinner jag tänka. Jag kom på att jag hade en handduk med mig och torkade mig. Samtidigt kände jag bebisens huvud. Overkligt. Och det slog mig, att ondare än så här kommer det inte att göra. Jag fixar detta.

Då dök äntligen ambulansmännen upp. Jag förklarade att jag var öppen ungefär fem centimeter och han svarade lugnt okej och drog av mig byxorna. “Bebisen är ju nästan ute”, sa han förvånat. Senare berättade han att han trodde att jag var fem centimeter öppen i livmodern.

“Hon får föda i bilen” ropade han till sin kollega som hämtat britsen. Jag skrek i en värk och höll emot. Sedan ropade jag att jag inte ville föda i bilen och de skulle ta mig till ambulansen – ”Fort innan nästa värk!".

Nu förstod jag skillnaden mellan att krysta på kommando och att lyssna på sig själv

Här blev det lite komiskt. Ambulansföraren for fram och tillbaka med britsen. Min sambo sa att de skulle göra som jag sa. Alla tre bar mig till britsen och där famlade jag efter något att hålla i då nästa värk kom. Jag fick tag i ambulansförarens hand och kramade åt.

De rullade in mig i ambulansen och genast sa den ena ambulanskillen till min sambo att de skulle skynda sig fram till förarhytten. Ambulansföraren som satt med mig där bak ropade: “Men bebisen kommer ju nu!”. Och i nästa värk kom Ellie ut! Det gjorde inte så ont. Min kropp var mogen. Nu förstod jag skillnaden mellan att krysta på kommando och att lyssna på sig själv och låta bebisens huvud mjukt få stötas fram.

Min sambo och den ena ambulansföraren såg Ellie födas genom glaset till förarhytten. De skyndade bak till oss och ambulansföraren bad om ursäkt att han ville köra iväg.

Ellie kom runt 19.50 (alltså 30 minuter efter att vattnet gått, reds. anm.). Jag var så stolt att jag hade fixat det!

Emelie födde sitt andra barn, dottern Ellie, på en parkering. Foto: Privat
Emelie födde sitt andra barn, dottern Ellie, på en parkering. Foto: Privat Foto: Privat

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn hemma, med planerat kejsarsnitt, med en fotograf på plats, eller kanske med mamma som stöd? Vilken typ av förlossning du än haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Välkommen att mejla din historia (max 6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén:

lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(OBS! Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

Missa ingenting från din favoritsajt – ladda ned appen mama nu!