Veckans förlossningsberättelse: Ia gjorde planerat kejsarsnitt

När Ia Jonsson, 32, skulle föda sitt andra barn var det med planerat kejsarsnitt. Efter att hon akut tvingats sövas under sin första förlossning var hon denna gång orolig att hon skulle missa även denna bebis ankomst. "Jag var rädd att bedövningen skulle hamna fel och att jag skulle tvingas bli sövd", skriver hon i sin förlossningsberättelse.

Eftersom min första förlossning 2011 verkligen inte gick bra så skulle denna bli så mycket bättre. Därför blev det ett planerat snitt. Datumet hade jag vetat om sedan ett par månader tillbaka, men tiden för snittet fick jag veta dagen innan.

Den 29 september klockan 11.00 skulle vi infinna oss på förlossningen. Jag kan säga att jag sov ruskigt dåligt den natten. Jag hamnade aldrig i någon djup sömn, vilket så klart inte är så konstigt. Jag drack två koppar kaffe samt ett glas nyponsoppa precis före klockan sex på morgonen, eftersom inget mer fick komma in genom munnen före operationen.

Vid det här laget låg hela jag och hoppade på britsen av rädsla

Väl uppe på förlossningen var det dags att duscha, sätta nål i armen, kateter och få information. Givetvis hade personalen väldigt mycket att göra denna dag, så allt blev förskjutet. Själva snittet skulle ha skett runt 13-tiden men det drog ut några timmar till. Jag var så sjukt hungrig. Och ja, en smula nervös, men allt kunde bara gå bättre än förra kejsarsnitt som slutade akut och med att jag sövdes.

15.45 kom de in och hämtade mig. Jag rullades ut i sängen mot operation och var sist ut denna dag, så de berättade att allt kommer ske i ganska rask takt. Jag klev ur sängen och gick sista biten in i operationssalen och fick hoppa upp på britsen. Här är minnet lite dimmigt för jag var så nervös.

En nål till sattes i handen och jag fick lägga mig på sidan så att de kunde sätta ryggmärgsbedövning. Det kändes! Vid det här laget låg hela jag och hoppade på britsen av rädsla, men ganska snabbt kickade bedövningen in och all känsel i benen försvann. I och med det dök samma känsla som vid förra snittet upp. Illamående och det kändes som att bedövningen stack uppåt.

Jag pratade om pizza, och de skrattade och sa att det var första gången de hört det samtalsämnet där inne

Jag sa att jag mådde illa så jag fick något som kickade in direkt via nålen. Därefter bara andades jag mig igenom den rädsla jag upplevd över att bedövningen skulle hamna fel och jag skulle tvingas bli sövd. Jag ville ju så gärna uppleva detta!

Alla inne på operation var så fantastiskt gulliga, pratade och skämtade hela tiden, vilket fick mig att slappna av och känna mig lugn. Fantastiska människor. Jag pratade om pizza, och de skrattade och sa att det var första gången de hört det samtalsämnet där inne.

När jag legat där i cirka 20 minuter, vilket kändes som superlång tid, så sa de bakom skynket: ”Nu får ni vara beredda!”. Min sambo, som satt precis bakom mig och klappar mig på kinden, frågade mig varje minut om det gick bra”. Sedan tog han fram kameran och var beredd att fota. De berättade att de tog hål på hinnan så att vattnet gick, men det kände jag inte.

Jag såg snittet, och att bebisens huvud var ute

Jag gjorde nu ”misstaget” som jag både läst om och hört från min barnmorska att man inte ska göra: Jag tittade upp i taket mot lampan, vilken fungerade lite som en spegel. Jag såg snittet, och att bebisens huvud var ute. Jag berättade detta för sjuksköterskan som satt bredvid mig och hon höll upp ett skynke över mig så jag inte skulle kunna göra om det.

De hängde över magen och liksom pressade ut bebisen. Lite så att den ska få samma känsla som vid en vaginal förlossning. Själva snittet var också väldigt litet så de fick pressa och dra i bebisen för att den skulle komma ut. Sekunderna kändes så  långa.

För en kort stund blev det tyst, sedan hörde jag ett lågmält litet skrik som jag väntat på!

Barnmorskan kom runt med bebisen och la henne på mitt bröst. Helt lila och lite tjock. Då grät jag. Så lycklig!

Förlossningsberättelsen om planerat kejsarsnitt

Där fick hon ligga under tiden de sydde ihop mig. Det var nu fritt fram att kolla upp i lampan igen vilket jag gjorde – flera gånger. Jag tyckte inte ens att det var läskigt, utan ville bara se hur långt de kommit.

Jag var bara så lycklig över att hon äntligen var här, så lycklig att jag lyckats övervinna min största rädsla, så lycklig över att det var en frisk bebis. Min Lykke!

Förlossningsberättelse om planerat snitt

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn med akut kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Veckans förlossningsberättelse: Ia gjorde planerat kejsarsnitt
NÄSTA Melodifestivalen INNAN vs EFTER du fått barn