Veckans förlossningsberättelse – Frida Fahrman krystade bara två gånger

mamas bloggare och skönhetsredaktör Frida Fahrman delar med sig av sin förlossningsberättelse från när Line föddes den 7 december 2015.

Vid 05.45 på måndagen den 7 december kan jag knappt andas, jag har ont i halsen och är tvungen att gå upp och dricka. På väg till badrummet känner jag vatten på mitt ben. Hinner tänka ”men gud, det där är vattnet som har gått!”. Sätter mig på toaletten och då är det ingen tvekan om saken.

forlossningsberattelsen-fridafahrman

Är så sjukt trött att jag tänker att jag måste fortsätta sova, säger rätt obehindrat till Hampus:

– Du, vattnet har gått, så att du vet, jag går och lägger mig och försöker sova.

Jag lägger mig i sängen igen, tänker att det här tar väl ett par timmar innan det drar igång på riktigt som med Nils, men icke. Redan efter ett par minuter känner jag molvärken komma. Det blir mer och mer värkar, men helt okej och hanterbara. Jag tänker ”Jag ligger här tills klockan ringer för Nils och Hampus 07.45”.

Jag hade tänkt promenera till BB

Under den tiden har jag hunnit klocka värkarna liggande i sängen med en app, och de är relativt oregelbundna. Mellan värkarna hinner jag äta frukost, går runt och grejar lite och emellanåt tar jag värkarna och då måste jag stanna upp, men de är okej.

Säger till Hampus att han nog inte ska gå till jobbet idag och ringer mamma och pappa och säger att de troligtvis kommer få rycka ut lite senare och hämta Nils.

Kl 9.15 säger jag till Hampus att öka takten:

– Du, ni måste gå till förskolan nu! Alltså, dit å snabbt hem, NU!

Under tiden ringer jag till BB Sophia, säger att vi kommer in om bara en liten stund, och vi är så välkomna! Jag ringer även pappa. Jag hade tänkt mig att promenera till BB, eftersom vi i princip bor mitt över gatan, men har ångrat mig, det kommer inte hinnas med och det var lite väl optimistisk kanske. Kan du köra oss tre kvarter pappa?

Jag tänker att det är bra att ha en mätt och nöjd man de närmaste timmarna

Klockan 9.45 är Hampus hemma igen och hittar mig på alla fyra innanför dörren på hallgolvet.

– Men vad gör du? frågar han.

– Eh, vad jag gör? För sjutton packa ner ett par kallingar och en tandborste nu, jag har allt jag behöver klart, vi ska åka till BB nu och pappa står på gatan med bilen.

– Va, säger Hampus, ska vi ha bebis idag?!

Hahah ja OM vi ska!

Ner till pappa på gatan, in i bilen, vänder bort ansiktet, ut mot måndagens morgonrusing och biter ihop. Pappa frågar om vi ska ta bussfilen? Nej, jag håller ut de tre värkarna mellan dörren och BB.

Klockan 10.00 skrivs vi in på bästa BB Sophia, upp på plan två, hej till barnmorskan och in i vårt fina hörnrum. Jag är lugn och börjar smått byta om. Hampus går och äter frukost, som inte har hunnits med. Jag tänker att det är bra att ha en mätt och nöjd man de närmaste timmarna.

Jag prövar att resa mig upp, men då håller jag på att kräkas och svimma

Jag pratar lite med barnmorskan om hur jag mår och hur jag har tänkt mig den här förlossningen. En undersökning kan väl vara bra? Hon kollar och konstaterar hastigt:

– Men jösses, du är åtta centimeter öppen, det här går undan, du ska ha barn snart.

Då ler jag för mig själv, känner mig stolt, att det här inte var så farligt trots allt och nu kör vi! Den styrka och den glädjen jag kände där och då är obeskrivlig.

– Glöm det där badet och lustgas och allt vad det heter, det hinner du inte säger barnmorskan, du får välja.

– Då vill jag ha en EDA, säger jag, nu om jag hinner, vilket är tveksamt. Och hämta Hampus i köket också!

Narkosläkaren kommer klockan är 10.30 och den börjar verka. Ett lugn infinner sig i cirka 15 minuter och vi avvaktar vad nästa steg blir. Inga fler koller hinner göras och ingen mer smärtlindring heller. Jag prövar att resa mig upp, men då håller jag på att kräkas och svimma, jag måste sätta mig ner direkt, tar närmaste pilatesboll, den var ju grym med Nils tänkte jag, men där blev jag inte sittande länge.

Förlossningsberättelse av Frida Fahrman

Privat

Foto: Privat

En sjukt kraftig värk kommer, den är helt ohanterlig.

– Var det en krystvärk frågar barnmorskan?

– Men gud, nej, ja, jo, kanske, jag har fasiken inte en aning? Men här kan jag inte sitta!

Jag är den första som ser henne, jag är den första som tar i henne

Jag tar mig på något sätt upp i sängen, sitter på knä mot ryggstödet, surar till och ber Hampus sluta filma! Han ställer sig framför mig och vi är redo.

Efter knappt en timme på BB så kommer första krystvärken, och bebisens huvud. Sen kommer andra krystvärken och hela hon kommer ut, rakt nedanför mig. Jag är den första som ser henne, jag är den första som tar i henne, det är jag som lyfter fram henne till mig och hon öppnar sina ögon.

Jag börjar gråta av tanken på att skriva det här faktiskt, då jag var så otroligt närvarande i den där stunden, kände mig pigg och stark. Det var VI där och då och nu är det vi som är en familj för alltid…

frida-line

Foto: Privat

Missa inte Fridas fina blogg här på mama!

Och här går det att läsa Fridas förlossningsberättelse från när sonen Nils föddes.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn med planerat kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Veckans förlossningsberättelse – Frida Fahrman krystade bara två gånger
NÄSTA Anitha och Calle Schulman går skilda vägar – här är Anithas egna ord om separationen