Sara, 25: Jag kände mig värdelös när jag flaskmatade min son

Trots att det skrivs allt mer om flaskmatning och bland annat vi på mama försöker framhäva det som lika naturligt och okej som amning, är det många mammor som fortfarande känner sig utsatta när de flaskmatar sina bebisar. Sara Haquinius, 25, är en av dem, och berättar med egna ord hur hon kände när sonen Theo, idag 10 månader, inte kunde amma.

Annonsen laddas.

”Jag upplever att många tror att det är självklart för alla mammor att amma, men tyvärr så är det många som vill men inte kan, exempelvis jag själv. Och jag tror att det finns många där ute som känner precis som jag – att de är bortglömda.

Hela graviditeten tänkte jag ”Hoppas att jag kan amma mitt barn, att jag också får den gåvan”. Det pratas ju så mycket om hur självklart det är att man måste amma sitt barn, och att det är fel att inte göra det.

Sara flaskmatade sin son och fick kritikMin son Theo blev inlagd på neonatalen i några dygn efter födseln och när han låg där rann min mjölk till. Jag hade mycket mjölk och blev så glad. Men det varade tyvärr inte länge.

Min son fick sond och ersättning trots att jag ammade, eftersom han behövde lite mer mat än jag kunde ge. Jag kämpade och kämpade, gick upp på nätterna på grund av sprängfyllda bröst.

Mitt i allt det här mådde jag riktigt dåligt. Jag grät hela tiden och var så orolig över vår son som var inlagd på grund av en misstänkt stroke.

Jag hade lagt ned hjärta och själ i att få det att fungera men utan resultat

När Theo blev utskriven och vi kom hem ville inte mjölken rinna till ordentligt, det var liksom stopp och han blev aldrig riktigt nöjd så vi fortsatte med både amning och ersättning. I ungefär två månader gick det bra, sedan började han rata bröstet. Han föredrog flaskan och det förstår jag – det går fortare med flaskan.

Jag gick på amningshjälp, ställde klockan och pumpade brösten var tredje timme och jag skulle även pumpa efter varje gång han ätit. I längden fungerade det inte och jag insåg att det inte var någon idé, jag hade gjort allt jag kunnat och hade lagt ned hela mitt hjärta och själ i att få det att fungera men utan resultat.

Jag kände mig som en så dålig mamma som inte kunde amma mitt barn. Alla pratade ju om hur bra bröstmjölken är och att det är sååå otroligt viktigt att amma för barnets immunförsvar. Jag skämdes och kände mig värdelös.

Tänk om alla vetat hur mycket jag kämpade för att försöka få igång amningen

Från dag ett när Theo föddes fick jag höra ”Du ammar väl? Du måste kämpa mer, det kommer snart igång. Klart du ska amma han är säkert nöjd”, och detta kunde komma från personer som jag inte ens känner. Tänk om de vetat hur mycket jag kämpade för att försöka få igång det ordentligt?!

Det viktigaste för mig i allt det här var att min son var nöjd och belåten, att han mådde bra och var mätt. Det känns som att många tror att det är en självklarhet att kunna amma, att man ger bäst och mest kärlek genom sin bröstmjölk, men jag kan garantera att man kan ge sitt barn lika mycket kärlek och närhet även fast man flaskmatar.

Idag känner jag mig inte alls lika ledsen över den uteblivna amningen, då jag vet hur bra mamma jag är till min son och jag ser hur bra han mår och hur lycklig han är. Han mår precis som alla andra friska barn som har blivit ammade, man ser ingen skillnad alls. Ett annat stort plus är att hans pappa blivit mer delaktig i matningen.

Jag skriver det här är för att jag vill nå ut till er som är eller har varit i samma sits som jag. Vare sig du ammar eller inte så är du en grym mamma till ditt barn. Glöm inte det!”