New York uppmuntrar till föräldraledighet, utan att bara kretsa kring bebisaktiviteter. Det skriver journalisten Karin Ström, som träffar Nina Remröd över en brunch för ett snack om storstadslivet som småbarnsmamma.

Bäst och sämst som mamma i NY

+  Kulturlivet och dess babykompatibilitet, från de stora konstmuseerna och utställningen hos din lokala frisör till babybio och författaruppläsningar i den oberoende bokhandeln. Att gå ut och äta är inte heller något man planerar in två veckor i förväg eller lägger en halv förmögenhet på. Det är också lätt att dras med i stans kreativa energi. Kanske får du lust att skriva ett filmmanus och sätta din granne i huvudrollen?

–   Känslan att mormor, morfar, moster och morbror missar tid med din bebis gör ont i hjärtat. Ibland får man skuldkänslor och det kan också vara svårt att själv vara långt borta från familj och vänner. Skypa ofta, skicka mobilbilder från er vardag och åk hem regelbundet!

Min pojkvän Zachary och jag träffades i New York när jag var där under en tremånadersvistelse, och inom ett år flyttade vi till Stockholm. Sverige var som ett drömland för en amerikan som han, lika delar exotisk saga som modern utopi. Han fick jobb som bartender på Stureplan och trivdes som fisken i vattnet. Men efter ett par år smög det sig på en saknad efter New York, hans mentala hemstad där han bott i sju år innan vi träffades.

När jag var gravid i femte månaden kom så frågan, kunde jag tänka mig att åka tillbaka och bo i New York under mammaledigheten? Han kunde ta ett jobb som bartender, och jag kunde dryga ut kassan med några artiklar i månaden (mammapenningen är inte stor för en frilansjournalist) likaväl där som här? ”Vi väntar med att bestämma oss tills bebisen har kommit – först och främst måste vi kolla om den är frisk och problemfri” sa jag, men visste att vi redan var på väg.

Dagmar kom i augusti, och hon var den friskaste och snällaste bebis man kan tänka sig. Sex månader senare landade vi på Newark Airport med två resväskor och tog en taxi till en tillfällig adress. Min pojkvän fick snart jobb på en restaurang på Manhattan och vi bor nu i Williamsburg, Brooklyn, inte långt från där vi träffades första gången.

För Nina Remröd var förutsättningarna lite annorlunda. Mitt under graviditeten fick hennes man Christian plötsligt ett erbjudande om att expandera sitt företag och öppna kontor i New York, med omedelbar verkan. De bestämde sig för att det var en chans de inte kunde missa, och började planera flytten. Christian började pendla över Atlanten medan Ninas mage blev större och större.

Det beräknade förlossningsdatumet passerades, och ett ultraljud visade att Ninas bebis vägde nästan fem kilo. Nina valde att för­lösas med planerat kejsarsnitt, och i mitten av mars kom Emanuel äntligen ut. Sedan var det bara att packa och åka. Tre veckor efter förlossningen döptes Emanuel, och en vecka senare bar det av till New York och en lägenhet i West Village som Christian ställt iordning. Nu har de bott här i ett år, och vi träffas över en brunch på The Odeon för att prata om fördelar och nackdelar med att vara mammaledig i New York.

Karin:
Vi tyckte vi var lite tuffa som åkte hit med en sexmånaders baby, men Emanuel var alltså bara en månad gammal?

Nina: Ja, tajmingen var verkligen inte ultimat, och jag skulle inte rekommendera någon att åka så tidigt. För det första kunde jag inte bära någonting efter kejsarsnittet utan fick gå omkring i lägenheten och peka på allt som skulle packas eller magasineras.

Karin:
Och när ni kom hit, hur var det då?

Nina: De första månaderna var jättetuffa. Jag fick inte amningen att fungera, Christian jobbade mycket, jag satt ensam i lägenheten i en ny stad utan mina vänner och blev allt deppigare. Ibland kom jag inte ur pyjamasen på hela dagen. Efter två månader sa jag till min barnsköterska – typ motsvarigheten till bvc – ”nu tänker jag sluta amma!” och fick fullt stöd i mitt beslut. Det blev en vändpunkt. Nu efter ett år här trivs jag mycket bättre, inte minst för att jag fått fler vänner.

Karin: Vad var din första reaktion när Christian ville flytta hit?

Nina: Nej! För att jag var gravid, annars hade det ju varit helt annorlunda. Fast sen kände jag att det kunde bli roligt och att vi skulle köra. Hur var det för dig?

Karin: Det var min killes förslag, och min första reaktion var väl också lite avvaktande. Jag har ju bott utomlands en del i mitt liv, men var det inte nu man skulle lugna ner sig och sluta flänga omkring, liksom? Och vad skulle min mamma, pappa, syster och bror säga om att jag stack iväg med deras nya lilla familjemedlem? Men ju mer jag tänkte på det, desto mer positiv blev jag. Dessutom har ju Dagmar familj här också.

Nina: Så vad gör du om dagarna? Du jobbar alltså lite fortfarande?

Karin: Jag tillbringar dagarna med att sjunga Lennart Hellsing-sånger, byta blöjor, gå till parken och gunga … men jobbar också hemifrån när min kille tar Dagmar, eller när hon sover eller leker självständigt.

Nina: Och när du inte skriver artiklar eller tar hand om Dagmar?

Karin: Jag har ett musikprojekt med en kille som har studio tvärsöver gatan. Oftast har Zach Dagmar när jag är där men det har också hänt att hon varit med några gånger. Jag försöker komma iväg och se konst så ofta jag kan, utställningar på konstmuseum eller att bara slinka in på ett galleri om man har en halvtimme över. Zach jobbar mest kväll så vi går ofta ut och käkar en sen frukost på vardagarna. Och på helgerna brunchar vi med vänner. Det blir en hel del lunchande och brunchande, men man måste ju passa på!

Nina: Att gå ut och käka är verkligen en av de stora behållningarna med New York. Och det är enklare för folk att komma ifrån också eftersom alla har barnflicka. Jag har en som tar Emanuel två gånger i veckan, det är jätteskönt med lite avlastning eftersom Christian jobbar så mycket. Ett tag delade vi barnflicka med Sarah Jessica Parker.

Karin: Sarah Jessica Parker? Hur kom det sig?

Nina: Christians kollega sålde sitt hus till Sarah Jessica Parker när han flyttade till Los Angeles, och Katia som jobbat som barnflicka för Christians kollegas familj började jobba dels för Sarah Jessica Parker och dels för oss. Men sen ville Sarah Jessica Parker ha Katia på heltid, så nu har vi Katias dotter som barnflicka i stället. Hon är också jättebra. Sarah Jessica Parker städade ur sin garderob i veckan och gav vår barnflicka flera kassar, och jag bara ”hm, kan inte JAG också få en kasse…?”

Brunchen börjar lida mot sitt slut och vi börjar packa ihop alla leksaker, nyckelknippor, solglasögon, tvättlappar och teskedar som använts för att underhålla våra barn och frejdigt kastats ner på marken – de som inte redan plockats upp av servitörerna, vill säga. Innan vi reste var jag rädd att bebisar kanske inte skulle kännas välkomna på chica restauranger, men det var helt fel. Även de trendigaste restauranger har barnstol och det är inga problem att vare sig amma vid bordet eller plocka fram hemmagjort mos av laxpasta och börja mata.

New York känns över huvud taget som en stad som uppmuntrar till en föräldraledig tillvaro som inte bara kretsar kring bebisaktiviteter, även om det såklart finns allt från babysim till babyrytmik här också. Många biografer har en återkommande bebisvänlig visning av sin ordinarie repertoar, och ingen höjer på ögonbrynen om du tar din bebis till inspelningsstudion (studioägaren tar bara luttrat fram en maraccas), poesiuppläsningen eller pedikyren. Detta kombinerat med den kreativa energi New York sprudlar av och som man så lätt sugs in i – detta är möjligheternas stad, där alla har idéer och är redo för samarbeten – gör att det är väldigt svårt att känna sig reducerad till bara småbarnsmamma här.

LÄS OCKSÅ:

Föräldraledig utomlands – så gör du!

NUVARANDE Mammaledig i New York
NÄSTA Föräldraledig utomlands – så gör du