Föda barn utomlands – så funkar det. mama har fått ta del av sju förlossnings­berättelser från andra delar av världen. Här berättar Linda om det undermåliga bemötande hon utsattes för när hon skulle föda sitt första barn i Italien.

Linda Jostler, 42, bor i Toscana sedan tolv år tillbaka och har fött båda sina barn på italienskt BB. Den första gången blev en riktig chock:

Linda Jostler
Ålder: 42.
Familj: Matteo, 42, och barnen Ella Amelia, 6, och Emil Dante, snart 3.
Bor: I en by i Toscana, 3 mil från Florens, Italien.
Gör: Bröllops- och eventkoordinator. (var redaktionschef-Malins bröllopskoordinator när hon gifte sig i Toscana).

”När jag väntade min dotter Ella Amelia, nu 6, började värkarna på eftermiddagen och runt midnatt åkte jag och min man Matteo in till sjukhuset, som jag valt ut tidigare. Men när vi kom fram var det fullt och jag fick åka ambulans till ett annat sjukhus. Väl framme fick inte Matteo vara med mig, utan skickades hem med beskedet att jag skulle ringa när det var dags.

”Här finns inget smärtstillande och det här är bara början, sa barnmorskan och gick”

Där stod jag ensam som förstföderska, på ett italienskt sjukhus, med värkar som skar i mig. De sa att jag skulle gå och lägga mig och försöka sova, men jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Jag gick till min sal, där det redan låg fem andra kvinnor, några som sov och andra som kved av värkar. Inte en enda gång kom någon för att titta till oss och efter några timmar stod jag inte ut längre. Jag tog mig upp, letade reda på en barnmorska och frågade om de kunde hjälpa mig med smärtstillande. Hon svarade: ‘Här finns inget smärtstillande och det här är bara början’. Så vände hon på klacken och gick. Tårarna rann och jag brann av ilska – vart hade jag kommit? Skulle detta vara 2000-talet?

Linda födde sin dotter i Italien

Vackert land – mindre vacker förlossningsvård.

Jag frågade en annan barnmorska som följde mig till duschrummet och sedan försvann. Jag satt säkert i duschen i ett par timmar utan att någon tittade till mig. Allt kunde ha hänt, jag kunde ha fött där – de hade helt enkelt glömt bort mig.

När värkarna var som starkast och jag inte stod ut längre så hasade jag ut från duschen och när barnmorskorna fick syn på mig förstod de att det var dags. De gav mig min telefon och jag ringde Matteo, han var som tur var redan vid sjukhuset.

”En barnmorska som stank rök kom in ett fåtal gånger, men hon var inte till någon hjälp och var mycket otrevlig”

Klockan sju på morgonen gick vi in i förlossningssalen och där lämnade de oss sedan i stort sett ensamma. En barnmorska som stank rök kom in ett fåtal gånger, men hon var inte till någon hjälp och var mycket otrevlig. Nu efteråt kan jag undra varför vi inte sa ifrån mer, men man känner sig så utsatt i en sådan här situation. Jag var helt enkelt rädd att min ilska skulle kunna förvärra situationen ännu mer, om det nu varit möjligt. Jag kommer ihåg att jag frågade om barnmorskan kunde hjälpa mig att hitta en bra ställning, men hon svarade att jag fick känna efter själv, och så gick hon.

Jag vet att jag bad, eller rättare sagt skrek, om epidural flera gånger, men de sa hela tiden att det är ingen idé, att jag snart skulle föda. Sju timmar var vi i förlossningssalen, det kallar jag inte snart! Sjukhuset var fullt och det var antagligen därför som ingen tog hand om mig, de hade inte tid. Jag fick inte heller något att dricka eller äta under de sju timmarna.

I Italien fick bebisen inte vara hos mamman efter förlossningen

Ella fick sova ensam de två första nätterna, dock inte i denna mysiga fåtölj.

Men till slut kom vår älskade dotter, Ella Amelia, som vägde 3990 gram, och det mesta glömdes bort… nästan i alla fall.  Vad jag aldrig glömmer är att min dotter inte fick sova med mig de två nätterna vi var kvar på sjukhuset. De hämtade henne på kvällen och kom tillbaka först på morgonen. För mig var detta fruktansvärt – att inte få vara med mitt nyfödda barn och ge henne värme, trygghet och bröstet. Hon fick ligga i en sal med 20 andra bebisar och skrika sig till sömns. Det gör ont fortfarande när jag tänker på det.

När min son föddes fyra år senare hade reglerna ändrats, och jag fick behålla honom hos mig under natten.”

Sammanställt av: Carin Carlgren, Malin Lundberg Aguilera och Nina Hampusson
Foto: Privata

Artikeln är publicerad i mama nr 2, som finns i butik nu.

Omslag mama nr 2 med Victoria Törnegren

Foto: Christian Gustavsson

NUVARANDE Linda födde i Italien: ”Jag fick inte ha min dotter hos mig”
NÄSTA Siri födde barn i Australien: ”Det forsade blod i byxorna”