Minska förlossningsskadorna – med ett klipp!

Studien EVA ska visa om ett klipp under förlossning med sugklocka kan minska förlossningsskador, och om det är bättre än att kvinnan spricker av sig själv.

Sedan ett par år tillbaka har arbetet för att minska andelen förlossningsskador gått framåt, både inom sjukvården och i politiken.

Nu ska en ny studie bland annat visa hur så kallade snedklipp och bristningar påverkar underlivet och bäckenbotten på kort och lång sikt, skriver Danderyds sjukhus i ett pressmeddelande.

Sophia Brismar Wendel

– Under 1980-talet var det vanligt att man gjorde klipp i stället för att man lät kvinnan kanske spricka själv, men under 1990-talet kom studier som visade att klipp inte förhindrade stora bristningar och gjorde att kvinnan läkte sämre. Det var framför allt vid vanliga vaginala förlossningar, men man antog att det även gällde vid förlossningar med sugklocka, säger Sophia Brismar Wendel, överläkare och forskningsledare, till mama.

Under senare år har dock andra studier visat att klipp vid sugklockeförlossningar kan göra att förlossningsskadorna inte blir lika allvarliga och att läkningen kanske beror mer på bristningens storlek. Därför gör man studien.

– Kvinnor som väntar sitt första barn i huvudbjudning och som har passerat 34 fullgångna veckor och som har gett samtycke kan delta, berättar Sophia Brismar Wendel.

Om det blir aktuellt att använda sugklocka under förlossningen, kommer den födande kvinnan att lottas till antingen snedklipp, eller inget klipp. En kvinna som har lottats till inget klipp kan komma att brista i underlivet av sig själv i olika grad. En kvinna som har lottats till snedklipp får lokalbedövning och ett snedklipp utfört av läkaren som lägger sugklockan, eller av barnmorskan.

– Alla kvinnor får bäckenbottenbedövning och perinealskydd, det vill säga barnmorskan och läkaren håller emot och guidar kvinnan under framfödandet för att minimera bristningarna. Alla klipp och bristningar sys av läkare eller barnmorska efteråt. I första hand ska vi undersöka förekomst av sfinkterskada i respektive grupp, men också en rad andra saker mäts, säger Sophia Brismar Wendel.

1400 ska delta – du kan anmäla dig

För att med statistisk säkerhet kunna påvisa en halvering (från 12,4 procent till 6,2 procent) av andelen kvinnor som får en sfinkterskada behövs 350 kvinnor i vardera grupp, det vill säga totalt 700 kvinnor. För att påvisa en mindre skillnad behövs fler kvinnor. I studien, dit du kan anmäla dig, är det planerat att upp till totalt 1400 kvinnor ska delta. Om det är stora skillnader kanske studien avslutas tidigare.

– Vi ska titta på hur det går för barnet och för kvinnan på kort och lång sikt. Hos barnet kontrolleras Apgarpoäng (poängsystem som används vid förlossning för att bedöma barnets hudfärg, puls, andning med mera, reds anm), navelsträngs-pH och eventuella komplikationer. Hos kvinnan undersöker vi förekomst av alla bristningar, blödningsmängd, vårdtid, förlossningsupplevelse, inkontinens, framfall, samliv och smärta i underlivet efteråt, berättar Sophia Brismar Wendel och fortsätter:

– Sammantaget kan vi sedan redovisa vad som är bäst för kvinnan och barnet på kort och lång sikt vid sugklockeförlossning; ett klipp eller att kanske brista av sig själv.

Kvinnor som vill vara med får ingen ekonomisk ersättning, men det de får i gengäld är bra uppföljning efter förlossningen och noggrann vård av eventuella förlossningsskador.

Kan man säga att de som är med i studien får bättre vård än ”vanliga” förlösta?
– Ja, man kan säga att man får en gräddfil med fler återbesök och noggranna kontroller.

Studien heter EVA och står för Episiotomy in Vacuum Assisted delivery och bedrivs på flera förlossningskliniker i Sverige. Den finansieras av Vetenskapsrådet.

Vill du vara med i studien? Läs mer här eller prata med din barnmorska.

NUVARANDE Minska förlossningsskadorna – med ett klipp!
NÄSTA Poddar att upptäcka i jul (och så hittar du tid till att lyssna)