Förlossningsberättelsen: Linda promenerade till BB efter att vattnet gått

Eftersom Linda Wallin, 30, bor 20 mil från närmaste BB och det var snöstorm när sonen Albin skulle födas, fick hon ta in på hotell när förlossningen närmade sig. I sin förlossningsberättelse berättar hon om hur hon bara hann vara incheckad i 40 minuter innan vattnet gick!

ANNONS
ANNONS

Jag och min sambo har cirka 20 mil till närmaste sjukhus, så när det närmade sig beräknat förlossningsdatum var vi såklart lite nervösa över hur allt skulle gå. Hur skulle vädret vara? Skulle vattnet gå under dagen eller natten, och så vidare. Detta var vårt första barn så vi var nog lite extra nojiga just därför.

ANNONS
ANNONS

Tiden för BF var beräknad till den 20 mars 2016 men det datumet kom och gick utan minsta känning. Måndagen den 21:a skulle jag åka till Östersunds sjukhus för en tillväxtkontroll eftersom magen inte hade växt som den skulle. Vi blev åtsagda att ta med BB-väskan för säkerhets skull.

Ska vi inte ta in på hotell i natt? Tänk om vi skulle behöva åka in i detta väder?

Jag åkte in och det konstaterades att jag skulle få stanna över natten för tillsyn eftersom mitt blodtryck stigit rejält. Dagen efter, tisdagen den 22 mars, skrevs jag ut eftersom allt såg bra ut. Vi satte oss i bilen för hemfärd men fyra mil senare, under en lunch på Sibylla i Brunflo, tittade jag ut på den snöstorm som nu yrde utanför och sade till min sambo:

– Ska vi inte ta in på hotell i natt? Tänk om vi skulle behöva åka in i natt i detta väder? Det är ju ändå 20 mil det handlar om.

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Östersund för att ta in på hotell över natten. Vi hann vara incheckade i max 40 minuter innan vattnet gick! Jag minns att vi låg i hotellsängen och slötittade på en serie på surfplattan när jag kände något som rann. Jag gick på toaletten och förstod direkt när jag såg den grumliga saltvattenliknande vätskan att nu var det dags.

Jag gick ut och sade lugnt till min sambo att vi måste åka in. Bilen hade vi parkerat i ett garage i närheten men jag förstod att det inte skulle vara någon mening att hämta den och försöka parkera om den utanför sjukhuset eftersom det alltid är fullt där. Så jag skrek:

– Skit i bilen, vi går!

Sagt och gjort tog vi våra väskor och promenerade de 600 metrarna till BB. När vattnet hade gått var det som att trycka på en knapp; värkarna kom och gjorde allt mera ont för varje gång.

Jag stod på toa och spydde som en gris och skrek till min sambo att kalla på hjälp

Inne på BB blev vi inskyfflade i ett undersökningsrum och barnmorskan, som var väldigt stressad och hade mycket att göra, sa hela tiden:

– Ja men det här kommer att ta tid, du är ju förstagångsföderska!

Sedan försvann hon och där stod vi ensamma i ett rum. Till slut kom värkarna så tätt att jag inte fick vila någonting emellan. Jag stod på toa och spydde som en gris och skrek till min sambo att kalla på hjälp.

Barnmorskan kom in och efter lite tjat undersökte hon mig. Jag var visst fem centimeter öppen. Hennes kommentar var:

– Oj, ni ska visst föda nu.

Vi fick byta rum och jag fick pröva lustgas som inte hjälpte ett dugg. Jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag ville ha epidural om det blev för jobbigt och det fick jag. Nu kunde jag vila några minuter innan den berömda tryckande känslan kom och sedan var det dags att krysta.

Dagen efter kom barnmorskan och bad om ursäkt

Jag hade tidigare sagt till min sambo att han absolut inte under några som helst omständigheter fick ställa sig nedanför min midja och kolla, vilket han inte var så sugen på att göra ändå.

Nu var det dags för kvällspersonalen att ta över och vi fick en ny barnmorska som var supergullig och lugn. Hon pushade mig på mellan varje värk.

Allt som allt från det att vattnet gick till att vår son kom till världen tog det 6,5 timme och åtta minuter in på den 23 mars föddes vår son Albin. Lyckan var total! Jag fick dock inte så mycket tid till återhämtning efteråt eftersom jag hade spruckit och behövdes sys. Som om man inte var tillräckligt öm liksom…

Albin föddes den 23 mars 2016. Foto: Privat

Privat

Albin föddes den 23 mars 2016. Foto: Privat

Dagen efter kom barnmorskan som vi hade träffat först in till vårt rum och bad om ursäkt för att hon inte hade trott på oss när jag sa att jag hade så ont, och för att vi blivit lite försummade. Men jag var bara glad att allt gått vägen och att vår efterlängtade son äntligen var här.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn med akut kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Förlossningsberättelsen: Linda promenerade till BB efter att vattnet gått
NÄSTA Hannas dotter drabbades av RS-virus: ”Hon blev slö och rullade med ögonen”