Förlossningsberättelsen – Jessica, 29: ”Det kändes som att jag gick itu”

När Jessica Leopoldson skulle föda sitt tredje barn blev det en dramatisk avslutning. I förlossningsberättelsen berättar hon om tankarna som for runt när Mille fastnade med axeln.

Det kändes som en evighet att vänta på lillebror. Graviditeten var min tredje och ju mer tiden gick desto mer nervös blev jag inför förlossningen.

Han var beräknad till den 31 augusti 2016 och hela månaden hade jag förvärkar till och från. De sista veckorna var riktigt tunga så jag började hoppas på att det skulle bli en ”vanlig förlossning” som startar hemma, och kanske till och med före vecka 42. Mina andra två förlossningar har varit igångsättningar.

När jag passerade datumet och började gå över tiden försvann hoppet och missmodet tog över. Jag hade dessutom vältrat mig i artiklar om ”den luriga trean” och i princip ställt in mig på att det skulle bli en katastrofal förlossning. Efter en vecka över tiden gick vi på överburenhetskontroll och där konstaterade man att barnet var större än normalt, vilket satte oss i förhandlingsläge.

Vi fick dela rum med ett annat par

Jag hade redan gett upp hoppet om att min kropp skulle sätta igång förlossningen själv och vid alla undersökningar visade jag på noll mogenhet, så efter att vi diskuterat oss fram till ett datum för igångsättning packade vi BB-väskorna några dagar före 42 +0, vilket blev avgörande för att min mentala kraft inte helt skulle ta slut.

Den 11 september 2016 lämnade vi av två förväntansfulla blivande storasystrar hos mormor och morfar, åt en rejäl lunch och begav oss mot BB Stockholm. Vi fick dela rum med ett annat igångsättningspar. Det var nu jag fick min första shot med cytotec, ett hormon som ska hjälpa kroppen på traven. Klockan var då 16.

Vi laddade upp med godis, serier på telefonerna, hörlurar och en härlig förväntan. Den molande värken kom nästan på en gång, men jag hoppades inte på någonting utan visste om att det skulle kunna ta väldigt lång tid innan det hände något mer.

Min man satt på soffan och tyckte att hans fru gjorde ett kanonjobb och jag höll med

Barnmorskan kom in varannan timme och gav mig en ny shot hormon och gjorde en ctg-kurva, allting såg lugnt och bra ut. Min man började göra sig hemmastadd inför natten och jag började känna mig trött vid 22-tiden och tänkte försöka sova lite, även om det molade på rätt bra. Jag kunde inte somna och strax före 23 undrade jag om jag inte kunde få två alvedon.

Jag fick mina värktabletter och en barnmorska kom in och gjorde en undersökning vid 23.40. Då var jag öppen sex centimeter! Vilken lycka! Jag hade klarat mig igenom de första centimeterna utan problem. Jag var superladdad nu, förlossningen kanske inte skulle bli så dum ändå, och vi blev flyttade till ett förlossningsrum.

Vid 24-tiden började jag med lustgas och jag fick in tekniken klockrent! Min man satt på soffan och tyckte att hans fru gjorde ett kanonjobb och jag satt i sängen och höll med. Vi småpratade mellan värkarna, skrattade och kollade klockan. Barnmorskan kom in då och då och tyckte att vi hade det väldigt harmoniskt och bra, allt kändes så toppen!

Jag var helt slut när de magiska orden kom: Jag ser massa mörkt hår

Men sedan hände något. Förlossningen som gått så himla bra fram tills nu blev seg sista biten, och jag hade väldigt ont. Man flyttade runt mig som något slags kreatur i olika ställningar men ingenting hände. Jag hamnade till slut på förlossningspallen där jag fick bra kraft och där barnmorskan tog hål på hinnorna som varit intakta fram tills då, klockan var 03.11.

Men lillebror i magen blev inte alls nöjd över hur allting artade sig så jag fick återgå till sängläge som sedan blev till gynposition. Jag fick aldrig någon riktig kontroll över krystvärkarna som var helt etablerade nu klockan 03.30, och det hela började kännas övermäktigt.

Jag hann tänka att det skulle bli kejsarsnitt och var helt slut när de magiska orden kom: ”Jag ser massa mörkt hår”. Jag fick då med ens lite mer moderlig kraft och till tonerna av min mans peppande ord lyckades jag till slut få fram huvudet klockan 03.52.

Två personer höll i mina ben, en tryckte på magen och två gjorde något med barnet

Sedan hörde jag hur barnmorskan bad sköterskan att trycka på larmknappen. Jag fattade ingenting. Jag kände att jag hade så fruktansvärt ont. Jag hörde att jag skrek och såg hur jag sparkade med benen, men jag fattade ingenting.

In i rummet kom det flera stycken, och min man hamnade på sidan av allting. Två personer höll i mina ben, en tryckte på magen och två gjorde något med barnet. Jag skrek att jag ville vila för det kändes som att jag gick itu, men barnet måste ut. Det visade sig att han hade fastnat med ena axeln.

Kanske var jag obenägen att känna någonting annat än glädje över att smärtan var borta

När jag inte trodde att jag klarade mer, mitt i allt kaos, klockan 03.55, kom äntligen kroppen ut, men han skrek inte. Det hann jag dock inte reflektera över, jag var så lättad över att smärtan försvunnit. Jag hörde bara att någon sa åt min man att följa med och sedan sprang alla utom två iväg med barnet. Mitt barn.

Men jag var inte orolig. Jag vet inte varför, kanske var jag i chock, kanske var det min modersinstinkt som talade, kanske var jag obenägen att känna någonting annat än glädje över att smärtan var borta. Jag vet inte, men några minuter senare kom de tillbaka och jag fick äntligen hålla i min son, i vår efterlängtade lillebror Mille och jag var världens lyckligaste trebarnsmamma!

I förlossningsberättelsen berättar Jessica om sin igångsättning

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött tvillingar, gjort planerat kejsarsnitt eller kanske haft med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 4000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Förlossningsberättelsen – Jessica, 29: ”Det kändes som att jag gick itu”
NÄSTA Förlossningsberättelsen – Carin Da Silva fick krysta utan värkar