Förlossningsberättelsen – Camilla Läckberg fick en drömförlossning

Den 1 april 2016 välkomnade mama-bloggarna Camilla Läckberg och Simon Sköld dottern Polly till världen. Här är författarens egen förlossningsberättelse.

Vi hade tid på BB Sophia klockan 11.00 fredagen den 1 april för att diskutera igångsättning. Jag hade börjat oroa mig rejält för att jag tyckte att hon plötsligt börjat röra sig så mycket mindre i magen, från att ha varit väldigt aktiv till att hon kändes slöare, så vår barnmorskemottagning tyckte att vi skulle boka in en tid på BB för att kolla upp det noggrannare.

Efter undersökningen rekommenderades igångsättning och jag fick åka direkt upp till ett rum. Jag skickade hem Simon för att hämta grejerna som stod färdigpackade, efter att först ha fått övertyga honom om att han skulle hinna fram och tillbaka med god marginal.

Hur DUM i hela huvudet kan du vara som gör det här för FJÄRDE gången?!

Så vi installerade oss i ett av rummen på BB Sophia, och jag fick en första shot av en vätska som skulle sätta igång värkarna. Vi hade fått information om att det troligtvis skulle ta upp till åtta shots – en i timmen – för att få igång det, så det kunde bli först nästa dag som det skulle komma igång.

Camilla Läckbergs förlossning med Polly

Privat

Foto: Privat

Så vi tog det lugnt, Simon sov lite, jag läste en kompis bokmanus på datorn, varvat med lite ”Real housewives of Beverly Hills” – men redan efter andra shotten började jag känna att värkarna drog igång.

Efter undersökning konstaterades att jo, värkarbetet hade startat, så vi fick flytta oss till ett förlossningsrum, och barnmorskan stack hål på hinnorna så att vattnet gick. Sedan började värkarna komma tätare och tätare och det började göra riktigt ont. Och ja, man hade ju förträngt det där… Kom på mig själv att tänka: ”Men herregud hur DUM i hela huvudet kan du vara som gör det här för FJÄRDE gången?!”

Det var lugn och skön stämning och jag kände att det skulle gå både fort och smidigt

Men det var ju inte mycket att göra mer än att bara åka med vid det här laget. Jag hade också bett om tidig epidural eftersom jag haft så positiv effekt av det under tidigare förlossningar, så redan vid tre centimeter kom läkaren in och satte den, vilket kändes som en välsignelse. Jag hade DUKTIGT ont vid det laget.

20 minuter senare hade epiduralen nått full effekt och halleluja, jag var så lättad att jag nästan började grina. Jag kände att det ”drog” i magen när värkarna kom, och såg det på siffrorna på CTG:n, men det gjorde inte ont alls.

Jag satt och rullade på en pilatesboll och tittade på ”Project runway” på datorn medan Simon kollade på något annat på sin. Jag drack lite god smoothie som man fick under tiden, småpratade med Simon och ja, hade det helt ärligt väldigt bra. Lugn och skön stämning, ingen rädsla och jag kände på mig att det här skulle gå både fort och smidigt.

Vi behöver inte känna efter för jag ser huvudet

Jag blev undersökt runt halv nio på kvällen och de konstaterade att jag var öppen sju centimeter och att det gick framåt. Jag gick runt lite i rummet och rullade med höfterna, och kände sedan inom bara tio minuter att det började trycka på. Vi ringde på barnmorskan som föreslog att jag skulle sätta mig på en pall som såg ut som en hästsko, med Simon bakom mig, för att underlätta för bebisen.

Vi satt väl där i tio minuter till och småpratade medan jag fick massage av Simon. Jag kände hur kroppen jobbade men var lugn och glad. Efter en stund sa barnmorskan att vi nog skulle känna efter hur jag låg till, men när hon böjde sig fram skrattade hon och sa:

– Nä vet du, vi behöver faktiskt inte känna efter för jag ser huvudet.

Det första som föll mig in att fråga då var:

– Ser du om hon har hår?

Jag hade sagt till Simon att jag trodde att hon skulle ha mycket mörkt hår. Varför vet jag inte, men barnmorskan bekräftade det.

Sedan var det bara upp på knä på sängen, luta sig mot den uppställda sänggaveln, hålla i Simon med ena handen, och fokusera min blick i hans. Jag tryckte på när det kom en värk, lugnt och kontrollerat. Och ett par tryck senare var hon ute!

Camilla Läckberg berättar om sin förlossning när Polly föddes

Simon skrattade efteråt och sa:

– Jag FICK höra dig skrika till slut.

Jag tog nämligen kraft från några riktiga urkraftsvrål när jag tryckte ut henne, medan jag hela tiden innan varit i princip helt knäpptyst under värkarna.

Det blev en fantastisk förlossning

Och där var hon. Lila, ilsket skrikande, och alldeles, alldeles perfekt. Jag fick upp henne först och sedan var det Simons tur att hålla henne. Hon föddes 21.08 den 1 april, vägde 3836 gram och var 51 centimeter lång.

Det blev en helt fantastisk förlossning. Lugn, fin och utan rädsla. Det var otroligt att få uppleva det här tillsammans med Simon och veta att det var hans första gång.

forlossningsberattlese-av-camilla-lackberg

Missa inga inlägg från Läckberg & Sköld!

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn med planerat kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)

NUVARANDE Förlossningsberättelsen – Camilla Läckberg fick en drömförlossning
NÄSTA Så ser morgonrutinen ut – ur ett barns perspektiv