Förlossningsberättelsen: Annette, 32, gjorde squats under förlossningen

När Annette Lindblom skulle föda dottern Freja ville bebisen inte glida ned ordentligt. I sin förlossningsberättelse beskriver Annette hur hon fick göra gymnastiska övningar för att hjälpa bebisen på traven!

Mitt första barn, en flicka, var beräknad på samma dag som min födelsedag den 5 december 2016. Så när jag satte mig på toaletten den 8 november och såg en stor slempropp ligga i trosorna så blev jag lite nojig. Efter lite googling insåg jag att det var normalt och tänkte inte mer på det.

På natten mellan den 10 och 11 november vaknade jag runt fyra av att det rann längs benet. Min första tanke var att jag kissat på mig. Jag gick upp och satte mig på toa, tog på en binda och gick tillbaka till rummet där min sambo vaknade och frågade hur jag mådde. Jag bad honom titta om det var blött i sängen men det var endast några droppar som syns.

Det hade snöat jättemycket och vi hade sommardäck på bilen

Jag berättade vad som hänt och han började genast säga att vi måste åka in till sjukhuset eftersom mitt vatten nog hade gått. Jag var lugn och tänkte att det nog bara var flytningar. Jag ringde till sjukhuset för att höra om de tyckte att jag skulle komma in och det ville det. Typiskt nog hade det snöat jättemycket och vi hade sommardäck på bilen, så det var bara att sätta sig i en taxi.

När vi kom fram hade jag lite värkar men inget att tala om. De undersökte mig och när jag öppnade benen sipprade lite vatten ut. Barnmorskan sa att vattnet gått men tog ett pH-test som visade att det inte gått. En läkare kollade då om min livmodertapp var påverkad och det var den inte. Rikliga flytningar, sa de, och skickade hem oss.

När vi kom hem gick vi och la oss och vaknade inte förrän klockan ett på eftermiddagen. Jag vaknade och mådde helt okej. Jag kände fortfarande att jag hade värkar och börjar googla på förvärkar. Dem kan man tydligen få långt innan och de kan vara några dagar och göra riktigt ont. Eftersom jag bara var i vecka 36+3 så tänkte jag att det bara var att vänja sig.

Dagen gick, vi beställde pizza och la pussel. Samtidigt så ökade mina värkar hela tiden. Vid 19 gjorde det ganska ont, så jag började klocka dem och de kom väldigt regelbundet och jag kände att det var något konstigt med detta. Jag ringde till sjukhuset igen för att fråga om det var normalt. De tyckte att jag skulle komma in igen, men det var fullt hos dem. Jag skickades till ett annat sjukhus i stan och tyckte att det var pinsamt om det nu inte var något igen!

Jag bad om lavemang, eftersom jag inte hade varit på toa på tre dagar

Vi kom fram till sjukhuset samtidigt som en annan tjej som verkade ha jätteont. Och där gick jag helt normalt. Jag tänkte att jag skulle skickas hem igen.

Vi blev tilldelade ett rum och klockan var runt 21 nu. En barnmorska kom in för att undersöka mig. Jag la mig ner och hon börjar undersöka mig. Då sa hon att hon kände en massa hår på mitt barns huvud, och att jag var öppen 3-4 centimeter, samt att vattnet gått!

– Du åker härifrån med en bebis! sa hon.

Då började jag bli nervös. Jag trodde att jag hade en månad kvar.

Jag fick byta om och de frågade om jag hade några speciella önskemål. Jag bad om lavemang, eftersom jag inte hade varit på toa på tre dagar. Jag fick lavemang och det kändes mycket bättre än vad jag trodde. Inga konstigheter!

Nästan direkt kände jag hur smärtan försvann. Halleluja!

Mina värkar började öka i intensiteten nu. Jag fick antibiotika eftersom mitt vatten hade gått och risken för infektioner ökar. Jag hade även lite feber och fick Panodil. Nu frågade jag även efter lustgas. De förklarade hur jag skulle göra men jag tyckte inte att det var något för mig. Jag började plötsligt må illa och snart kom pizzan ut.

Nu var klockan två på natten och jag hade studsat på pilatesbollen ett bra tag. Min barnmorska sa att om jag planerat att ta epidural så var det ingen idé att vänta mer. Jag sa att jag gärna ville ha den. Då ökade även mina värkar något enormt. Jag blev undersökt men var bara öppen sex centimeter. Läkaren som skulle sätta epiduralen hade mycket att göra så han kommer in till mig först vid tre. Då hade jag svårt att andas igenom värkarna. Han misslyckades första gången men satte den på andra. Nästan direkt kände jag hur smärtan försvann. Halleluja!

Nu var tanken att jag och min sambo skulle sova lite eftersom vår tjej antagligen skulle komma nästa morgon, men jag var alldeles för uppspelt för att sova! Morgonen kom till slut och en barnmorska undersökte mig och jag var helt öppen! Nu skulle hon bara glida ner, så jag fick röra mig mycket, göra squats, hoppa på bollen och sära på benen under hela förmiddagen! Dock verkade hon inte vilja röra sig neråt.

Efter en krystning till så fick jag känna på hennes huvud och det var alldeles hårigt!

Vid tolv sa barnmorskan att vi skulle testa att krysta och se om något hände. Nu var det dags för henne att titta ut. Epiduralen var borttagen och det kändes rejält nu. Jag satte mig på pallen med min sambo bakom mig och inväntade en värk. Då tog jag i för allt jag var värd. Inget hände de två första gångerna och barnmorskan sa att vi skulle testa en gång till, annars fick jag tala med läkaren om nästa steg.

Jag tänkte att jag minsann inte skulle upp på sängen igen utan tog i så att jag blev helt blå i ansiktet, samtidigt som en annan barnmorska tryckte mina knän mot mig. Då hände något – tjejen hade rört sig neråt! Nu kämpade jag ännu mer, nu var det nära! Efter en krystning till så fick jag känna på hennes huvud och det var alldeles hårigt!

Då slutade jag få värkar, så hon satt med halva huvudet nästan ute i vad som kändes en evighet. Det brände en del där nere nu. Men efter några minuter fick jag en värk och då kom hela bebisen ut. Vilken lättnad! Min sambo grät och jag kunde knappt tro att det var sant. Vår dotter Freja.

Freja föddes den 12 november 2016. Foto: Privat
Freja föddes den 12 november 2016. Foto: Privat

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Har du fött barn med akut kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)