Fanny har foglossning ett år efter förlossningen: ”Jag tas inte på allvar”

När Fanny Eskilsson, 25, hade fött dottern Bonnie blev hon inte kvitt den foglossning och ledsmärta som hon drabbats av under graviditeten. Nu, 1,5 år senare, besväras hon fortfarande, men får inte den hjälp hon önskar. Med egna ord berättar Fanny om sin kamp för rätt vård.

Min dotter Bonnie föddes för 1,5 år sedan och jag hade en tuff graviditet. Jag fick foglossning redan i vecka nio och från vecka 20 var jag i stort sett handikappad och hade väldigt ont. Vart jag än vände mig sågs dock all min smärta som normal.

Jag önskade bli igångsatt i vecka 37 eftersom jag inte orkade mer smärta, varken psykisk eller fysisk. När man sätter igång en förlossning får man först träffa en läkare som avgör om man kan bli igångsatt eller inte. Det fick även jag göra.

Har du haft ont i nio månader kan du ha ont en vecka till

Vid mötet kunde jag inte sitta på britsen och jag grät av smärta. Läkaren undersökte mig och sa:

– Har du haft ont i nio månader kan du ha ont en vecka till.

LÄS OCKSÅ: ”Det är mycket som ska accepteras för att man har en vagina”

Jag var inte på något sätt mogen för en igångsättning, menade läkaren. Vi fick åka hem. Jag låg i sängen den veckan, nedbruten och förkrossad. En vecka senare fick jag möta en annan läkare, som såg på mig att jag inte orkade mer och jag fick tid för igångsättning.

Ingen hade förstått att jag brutit svanskotan vid förlossningen

Fanny lider fortfarande av smärtor sedan graviditeten
Förlossningen gick bra och var på pappret en okomplicerad sådan, men när jag efteråt låg på BB hade jag sådan smärta att jag grät efter morfin. Jag kunde knappt andas, stå eller gå. Till slut, efter skrik och tårar, fick jag till en röntgen samt ordentligt med smärtlindring, och det visade sig att jag brutit svanskotan.

Under förlossningen nämnde jag att det kändes som att något gick av, men fick till svar:

– Det skulle man i så fall ha hört.

Bortsett från svanskotan förlorade jag en del blod och tvingades opererade ut moderkakan. Jag fick dessutom en rejäl infektion i livmodern.

Själva operationen av moderkakan var ganska odramatisk. Jag fattade inte riktigt vad som hände utan tyckte att det var skönt att bli nersövd, för då skulle jag inte behöva känna mer smärta. Nu i efterhand känns det jobbigare, eftersom jag gick miste om den där mysiga stunden när man får veta vad hon väger, längd och om hon mår bra. Jag rullades till operation efter 25 minuter och var tillbaka fyra timmar senare.

Trots att graviditeten var över och jag hade fått mitt barn, upphörde inte ledsmärtorna och foglossningen.

 

Jag är 25 år och mitt liv är begränsat på grund av ledsmärtor och foglossning

Jag har nu kämpat i 1,5 år för att få svar på vad som har hänt med min kropp i samband med graviditet och förlossning. Jag har varit hos otaliga läkare som inte förstått mig och min smärta. Jag har fått höra uttryck som: ”Du måste ha väldigt låg smärttröskel”, ”Vi röntgar inte dig på grund av cancerrisken”, ”Du har bara hängt upp dig på din smärta” och ”Det är normalt”.

Jag är 25 år och mitt liv är begränsat på grund av mina ledsmärtor och foglossning. Det kan omöjligt vara normalt, så varför vill ingen ta mig på allvar?

LÄS OCKSÅ: Sollefteå BB läggs ned – då startar kurser i bilförlossningar

Vid ett läkarbesök fick jag anti-depressiva, då mina smärtor skulle bli mer hanterbara om jag slutade tänka på dem. Men läkaren kan omöjligt veta vad som är fel på mig eller varför jag har ont. Hen har inte undersökt mig ordentligt. Jag fick tabletter och ett ”Lugna ner dig och slappna av så slutar du snart tänka på det här”. Jag gick därifrån och kände mig förnedrad.

Det måste finnas fler som känner igen sig, som också känt att de inte blivit tagna på allvar

Efter mycket om och men fick jag till slut tid för röntgen, trots att läkaren var nästan hundra procent säker på att ingenting skulle hittas. Men det gjorde det. Läkaren ringde inte upp om vad som synts på röntgen utan skickade bara ett brev.

Fanny har foglossning 1,5 år efter förlossningen
Jag utreds nu för mina ledsmärtor, som man vet kommer från graviditeten, men jag har även kvar foglossningen. Läkarna kan ännu inte sätta någon diagnos, så nu väntar jag på en magnetröntgen som ska fastställa om jag behöver remitteras vidare.

Min man är min klippa i allt det här. Han har stöttat mig från start. Det tär på psyket att alltid ha ont någonstans och då är det skönt att ha någon som tar hand om de vardagliga sysslorna och ger en kramar.

Jag vill berätta min historia för att det måste finnas fler som känner igen sig, som också känt att de inte blivit tagna på allvar.

Dela med dig!

Har du upplevt något liknande, drabbats av förlossningsskador, eller har en annan historia att berätta – mejla webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se

NUVARANDE Fanny har foglossning ett år efter förlossningen: ”Jag tas inte på allvar”
NÄSTA Så upplevde mama-bloggarna inskolningen på förskolan: ”Jag låg sömnlös”