Simmaren Therese Alshammar: ”Vad barnen än kostar mig är det värt det”

Therese Alshammar, 39, tvingades länge offra barndrömmen för karriären – nu väntar hon bebis nummer två. För mama berättar hon om barndomens tuffa mobbning, OS-förbannelsen, sin nya badkollektion för småttingar – och om lugnet hon hittat som mamma.

Det är eftermiddag på Café Broms vid Karlaplan i Stockholm och Therese Alshammar småspringer in genom dörren. Inte helt oväntat för en tidigare elitidrottare kanske. Buffén av kaffe, choklad, delikatesser och blommor i lokalen trollar bort det kraftiga regnet utanför.

Therese är framgångssagan och supersimmaren som har vunnit i princip allt, men den största glädjen i livet finns vid hennes sida. Sonen Fred, 3,5, lutar sig storögt mot glasdisken medan mamma plockar ihop det perfekta mellanmålet med både något sött och färska blåbär. Till hösten väntar familjen tillökning – ett nytt liv och en efterlängtad tvåbarnstillvaro. Men vägen hit har varit en konflikt för Therese, som till slut valde att stänga dörren till en 23 år lång och framgångsrik karriär, för att satsa allt på sitt största äventyr.

Glöden försvann

– Jag längtade så länge efter barn och var samtidigt medveten om att jag kanske inte skulle kunna komma tillbaka efter det. Som idrottare är man väldigt egoistisk och att få barn innebär att man plötsligt hamnar i baksätet. Men sedan Fred kom har jag inte tvivlat en sekund. Vad det än har kostat mig så var det värt det.

Vad hände med tävlingsinstinkten när Fred kom?

– Att bli mamma ändrade förutsättningarna helt. Allt som hade med återhämtning att göra försvann. Du tränar hårt och får bara sova så mycket som ditt barn låter dig sova. Du blir sliten från två håll. Samtidigt drabbades jag av skador och någonstans där försvann glöden, när jag insåg att det fanns något som var viktigare.

I magen ligger bebis nummer två.

Sandra Myhrberg

I magen ligger bebis nummer två.

Kan du önska att du skaffat barn tidigare?

– Jag hade gärna blivit mamma tidigare. Jag kunde känna en enorm avundsjuka gentemot manliga idrottare, som kan fortsätta helt obehindrat medan de väntar barn och efter att de har blivit föräldrar. Som kvinna är man väldigt präglad av den tid då man bär ett barn, och även efter.

”Jag tror att man är lugnare som andragångsmamma”

Att bli mamma, hur har det förändrat dig som person?

– Oj! På alla sätt. Jag var 35 när jag fick Fred och levde ett liv där jag planerade allt. Fred har gjort mig mer lekfull, vilket gör att jag löser saker mer kreativt i dag. Livet är inte längre på så blodigt allvar. Det går att leka sig fram till många lösningar, och jag har också börjat ifrågasätta behovet av att göra saker på ett bestämt sätt. Det är inget misslyckande om saker inte blir exakt som man har tänkt sig.

MISSA INTE: Karriärsevent med mama och Isabella Löwengrip

Karriärsevent med mama och Isabella Löwengrip

Nya bebisen kommer i september. Vad blir skillnaden andra gången?

– Jag tror att man är allmänt lugnare som andragångsmamma. Med första barnet är man så mån om att göra allt rätt och att ständigt maxa tiden. Jag har inga illusioner om att jag plötsligt ska bli en jättelugn person, men jag känner inte samma stress över att allt ska vara perfekt.

Hur har den här graviditeten varit jämfört med när du väntade Fred?

– Med Fred mådde jag helt fantastiskt. Förutom ett lätt illamående i början så mådde jag oförskämt bra och kunde till och med träna genom hela graviditeten. Den här gången kräktes jag nästan varje dag fram till vecka 14. Det fanns inte en chans att leva så som jag levde under graviditeten med Fred. Att må så illa är så genomträngande i varje tanke, men så fort det går över är det som att det aldrig har existerat.

– Jag var så förvånad över att det blev så. Man tänker att samma partner och samma kropp borde generera en till identisk graviditet – men så funkar det ju inte. Med Fred kämpade magmusklerna emot innan jag fick en mage, men den här gången kom den direkt.

Kroppen hjälpte inte till vid förlossningen

Var förlossningen med Fred lika odramatisk som graviditeten?

– Inte riktigt. Allt gick bra, men det tog väldigt lång tid. Det var lite av en chock för mig. Man skulle kunna tro att en tränad kropp med mycket muskelmassa är till nytta när man ska föda ett barn, men det blev snarare tvärtom. Jag har hört att musklerna kan jobba emot förlossningsförloppet och att det exempelvis är därför som det blir svårt att krysta. Jag minns att min syster var uppe och gick omkring samma dag som hon fick barn. Jag kunde knappt gå på en vecka.

therese-alshammar-fred-os

Sandra Myhrberg

Hur kändes tanken på en framtida förlossning efter det?

– Jag var inte direkt avskräckt, men inte heller så sugen på barn de närmsta tre åren efter det. Det tog ganska lång tid för kroppen att återhämta sig. Och sådant är så viktigt att prata om. Jag tror att vi skulle må bra av att prata mer om livet efter graviditet och förlossning. Speciellt med tanke på alla krav som ställs på mammor.

– Livet ska vara så lätt och härligt, och med samma vanliga jeans direkt efter förlossningen. Tre månader efter fanns det fortfarande inte en chans för mig att komma i mina. Det är allmänt en av de bra sakerna som man tränas i med barn – att saker och ting tar tid.

Släpper barnkollektion

I dag lever du ett ”vanligt” liv. Hur lätt är det att ställa om efter 23 år?

– När jag slutade simma bestämde jag mig för att lära mig att ta det lugnt. Att summera min karriär och reflektera över hela den upplevelsen. När man är mitt uppe i en idrottskarriär handlar allt om att utvärdera resultat och att sikta framåt. När jag blev ledig så kom också tankarna på att göra något av alla projekt som jag hade pausat eller tvingats tacka nej till tidigare.

Och till sommaren släpper du en kollektion med badkläder för barn i samarbete med Gardner and the Gang. Hur föddes det samarbetet?

– Jag lärde känna Kristin Nyström som startade Gardner and the Gang. Jag har alltid gillat hennes kläder och det var en gemensam kompis som sa att vi borde träffas. Det visade sig att vi hade väldigt liknande idéer, plus att vi och våra barn alltid har så roligt tillsammans. Det blev lite av ett lustfyllt familjeprojekt.

Vad betyder projektet för dig?

– Jag har alltid älskat mode och design och det har verkligen varit en dröm att få gå igenom hela processen från idé till färdig produkt. Just badkläder till barn kan vara tråkigt att köpa om det inte finns något fint. Därför har vi jobbat mycket med lekfulla print, bra material och att det ska finnas fina plagg både för killar och tjejer. Dessutom har vissa av plaggen UV-skydd, som skyddar barns känsliga hud.

”Fred är lite fartblind”

Men det kan inte vara en slump att det blev badkläder?

– Det känns ju jätteroligt att få förena mina erfarenheter från simningen med designintresset. Man ska känna sig bekväm och plaggen ska vara funktionella samtidigt som de är fina. Vi har velat ta fram en rolig design som uppmuntrar till att bada och vara mer på stranden eller i simhallen eftersom det är en så givande familjeaktivitet och ett fantastiskt sätt att umgås på. Sedan hade jag och Kristin fotografering i simhallen med våra barn som modeller!

Både du och Johan kommer från simmarfamiljer. Finns det en dröm om att även Fred ska satsa på sporten?

– Fred är ju lite fartblind med en mamma som är simmare och en pappa som är simtränare. Vi tänkte sätta honom i simskola nu i sommar, men han står redan vid kanten och ropar: ”Titta på mig, jag kan!” och vill hoppa i. Det jag hoppas är att vi ska hjälpa honom att hitta glädjen i vattnet och att det blir en fin miljö där han kan växa, lära sig nya saker och utvecklas. Fred är en väldigt glad men också lugn person som jag ofta kan känna igen mig i.

”Inget barn kan bli för bortskämt…”

Som före detta elitidrottare, kan du se några fördelar i föräldraskapet när det kommer till att motivera eller kanske att stötta i motgång?

– Ja, en sak som slog mig var hur ”goda råd och beprövade metoder-grejen” används lika flitigt inom idrotten som inom föräldraskapet, att man gärna vill berätta att man hittat ett sätt som fungerar och att andra bör göra på samma sätt. När jag fick Fred så blev allt jag tidigare vetat om träning ännu tydligare, att alla är skapta olika och har egna förutsättningar och behov som måste skräddarsys för varje individ. Det var en trygghet att ha med sig när det visade sig att Fred inte gillade att ligga i vagnen, sova ensam eller ha napp. I stället blev det mycket närhet och bärsele för det var just vad Fred behövde. Inget barn kan bli för bortskämt när det kommer till att få känna sig förstådd och tillgodosedd.

Thereses son Fred är en av modellerna i kampanjen för hennes kollektion för Gardner and the gang.

Thereses son Fred är en av modellerna i kampanjen för hennes kollektion för Gardner and the Gang.

– Men jag såg också fördelar när det kom till att uthärda, sitta still, eller utmana mitt tålamod för att kunna tillgodose ett spädbarns behov. Jag kan känna att det kom lättare för mig, för jag visste att det man lägger in tidigt och på ett bra sätt, det har man igen senare.

”Det finns en risk med att tävla”

Har du alltid varit ”allt eller inget”? Tävlingsinstinkten har genomsyrat allt du har gjort?

– Jag tror det. Jag har alltid haft lätt för att hitta ett fokus i det jag går in för och att göra det så bra som möjligt. Det svåra är att inte jämföra sig med andra, men det handlar om att optimera sig själv och att slipa sina egna resultat efter förmåga.

KOM PÅ SVERIGES FÖRSTA MODEFESTIVAL – SWEDEN FASHION & BEAUTY DAY

FAB_980x300 (1)

Mammarollen är också förknippad med prestige och prestation. Känner du någonsin att det kickar igång din tävlingsinstinkt?

– Lite kanske. Det är tur att jag har tävlat så mycket i mitt liv, för det gör att jag kan identifiera sådana situationer direkt: ”Okej, ditt barn har bättre finmotorik än mitt”, eller ”Du kom i dina jeans fortare än jag”. Det kan jag bjuda på, för jag förstår vad det kommer ifrån.

– Men Fred är min allra största stolthet. Det är klart att jag, precis som alla andra, vill att mitt barn ska överglänsa allt och alla. Men det finns också en risk med att tävla, det gör att vi får en uppfattning om vad som är norm och vad vi ska eftersträva för att vara perfekta.

Har övat på att förlora

Så vi ska tävla lagom?

– Jag är helt för att peppa barn och unga till att sätta mål och kämpa för dem. Det är balansen som är det svåra. Barn är naturligt tävlingsinriktade. Jag trodde först att det var något fel på Fred, för han tävlade om allt. Sedan upptäckte jag att många barn har den där tävlingsinstinkten i sig. ”Vem kom först in i bilen? Först till dörren?” Så länge man lär barn att det är okej att förlora så finns det inget fel med att tävla.

Hur bra är du själv på att förlora?

– (Skratt) Det är en ganska bra egenskap som idrottare att inte gilla att förlora. I början var det tufft, men under åren har jag även tränats i det.

Efter 23 år och 72 mästerskapsmedaljer kan Therese Alshammar summera sin karriär som en av våra bästa simmare genom tiderna. En svårslagen maskin som har vunnit allt – utom ett OS-guld. I media blev mästerskapet en förbannelse som jagade Alshammar, som hon ständigt fick frågor om.

Hade oflyt under OS

– Jag hade ett konstant oflyt under OS-åren. Det dök alltid upp någon skada och i stället kunde jag vara i toppform året innan eller året efter. Och med kvinnliga idrottare belyser man alltid vad de saknar medan manliga idrottare får summera vad de har.

Saknar du egentligen det där guldet?

– Jag ställde mig själv den frågan för något år sedan. Svaret är att jag tror inte det. Det är klart att det hade varit ett fantastiskt mål att få uppnå, men nej – jag saknar det inte. Hade jag tagit det där OS-gulden i Sydney 2000 så hade jag förmodligen inte hållit på så länge som jag gjorde nu. När man når sitt största mål så är det också början på slutet.

Johan var din tränare. Vissa brukar säga att det är en dålig idé att jobba med sin partner, men ni har motbevisat det.

– Fast från början var vi inte ett par, vi bara jobbade ihop. Men när vi sedan blev det så var vi väldigt noga med att separera jobb och privatliv.

Är inte det väldigt svårt?

– Jag tror att det spelade en stor roll att vi hade haft ett professionellt samarbete innan, att vi hade ett arbetssätt som funkade. Sedan,  när vi fick barn, blev allt en enda gråzon. Bara när jag bar in mitt barn i simhallen,
eller när Johan höll Fred medan jag simmade, så var ju gränsen utsuddad. Samtidigt var det en förutsättning som gjorde att jag kunde fortsätta. Jag hade aldrig lämnat Fred i armarna på vilken tränare som helst.

”Min mormor höll på att drunkna när mamma var liten”

– Under mina bra perioder var det helt fantastiskt, och när jag kämpade i uppförsbacke så var det omöjligt att inte ta med jobbet hem. I dag kan jag sakna att vi inte jobbar ihop, det finns något fint med att dela samma mål och visioner. Men i dag gör vi det på andra plan.

Vad betydde simningen för dig som barn?

– Min mamma, som är före detta simmare, satte mig i simskola när jag var fyra. Min mormor höll på att drunkna när mamma var liten, vilket ledde till att mamma fick lära sig simma tidigt. Det blev en viktigt grej i vår familj, som sedan fördes vidare till mig. Jag testade många idrotter fram till tio års ålder, men där någonstans fick jag välja. Vad skulle jag satsa på? Det blev simningen. Där fanns alla mina vänner och där hade jag roligast. Det blev en del av min identitet.

Simstjärnan Therese Alshammar om sitt missade OS-guld

Sandra Myhrberg

Du har berättat om hur din uppväxt präglades av mobbning…

– Redan i andra klass blev jag retad på grund av mina framtänder, och det dröjde ända tills jag var tolv innan jag fick tandställning, som jag sedan hade i sex år. Mobbningen pågick ända upp till högstadiet. Det gjorde något med självförtroendet, jag kände mig aldrig trygg i skolan, fick aldrig känna den där gemenskapen.

Har inte prata om mobbningen

– Men så efter skolan fick jag gå till simträningen. Där fick jag vara ifred och jag fick vara bra på något eftersom idrott inte bryr sig om utseende. Här hade alla någon kvalitet, alla fick känna att de var bäst på något. Jag har alltid förknippat vatten med tystnad och trygghet, jag tror att det är därför barn älskar att leka i poolen eller havet.

Det måste ha skapat en enorm revanschlust hos dig.

– Under tiden jag var aktiv ville jag aldrig prata om att jag hade varit mobbad. För har man varit mobbad är det en ganska tråkig grej att ta upp. Det finns inget positivt med mobbning, det är inget man vill belysa och man vill framför allt aldrig säga att det var därför man blev en bra simmare. I början var det väldigt viktigt för mig att bevisa min duglighet, och det bottnar så klart i att jag aldrig har känt mig tillräcklig. När man blir äldre och har lyckats med några av sina mål så skiftar plötsligt fokuset. Man växer och skapar sin egen värld, i stället för att andra skapar en värld åt dig.

”Jag fattade inte fredagsmys”

Med tanke på att du själv blev mobbad, kommer du att känna en extra oro för Fred den dag han börjar skolan?

Therese Alshammar på mamas omslag

Therese och Fred pryder omslaget på mama nr 6 2017

– Nej, jag tror på att hitta lösningar och att fokusera på att klara av allt som kommer i ens väg. Man kan inte oroa sig för allt som kan hända, för den oron blir paralyserande för en förälder har jag märkt.

Kan du känna att du fortfarande övar dig på ditt nya liv?

– Jag ligger klart efter på den sociala sidan (skratt). När man tränar på min nivå handlar allt om planering. Allt från sömn till kost och alltid med ständig hänsyn till nästa dag. Jag hade exempelvis aldrig fattat grejen med fredagsmys innan jag faktiskt fick ha det med min egen familj. Det insåg jag direkt när jag blev mamma, hur skönt det var att bara få vara hemma. Tidigare gjorde jag alltid det som var bäst för mig – nu vill jag göra det som är bäst för min familj.

Av: Therese Lukic 
Foto: Sandra Myhrberg/The new agency
Styling: Louise Zetterström/Artofficial Agency
Hår och makeup: Anna Kokotos
Fotoassistent: Annica Zion

Intervjun är publicerad i mama nr 6 2017, som finns i butik den 13 juni. Du kan även läsa den i vår app mama PLUS!

appen mama PLUS

NUVARANDE Simmaren Therese Alshammar: ”Vad barnen än kostar mig är det värt det”
NÄSTA Det här knepet för att lindra tandsprickning är så smart!