När Manne Forssbergs dotter ville börja med styrkelyft fick han rådet att inte så ihärdigt uppmuntra detta. "Råstyrka är inte något som premieras bland tjejer i skolåldern. Konståkning däremot skulle ge henne en automatisk gräddfil till en upphöjd position."

Min mamma var djupt oroad för mig när jag var liten. Jag var svag, bollrädd, ängslig och ointresserad av Star Wars och hade därför förtvivlat svårt att passa in i den gängse pojkrollen. Hon var rädd att jag skulle bli utstött och impopulär. Därför la hon mycket energi på att lära mig pojkiga saker. Hon förbjöd mig att använda förstärkningsorden herregud och himla och föreslog att jag skulle ta till svordomar istället. Hon tränade mig i trädklättring eftersom hon sett hur hopplöst utanför jag blev när alla mina killkompisar med lätthet svingade sig upp i vårt äppelträd medan jag blev kvar ensam på gräsmattan. Dessutom anmälde hon mig till ungefär 100 olika idrotter så att jag skulle få lättare att hävda mig fysiskt. Jag sågs fortfarande som en ganska apart pojke men förmodligen hade det varit värre utan mammas ambitiösa utbildningsinsats.

Sedan växte jag upp, blev feministiskt medveten och kritisk till mammas metoder. Jag tyckte att hon borde ha stärkt mig i mitt annorlundaskap istället för att baxa in mig i den trånga pojkrollen.

Nu är jag själv förälder och förstår henne bättre. Tyvärr.

Det är nämligen så att min äldsta dotter har blivit intresserad av styrketräning. Hon har tvingat mig att bygga en skivstång och strålar lycksaligt när hon finslipar tekniken i marklyft eller lyfter tunga saker över huvudet. Det är inte superkonstigt eftersom mitt eget största glädjeämne i livet är just att finslipa tekniken i marklyft och lyfta tunga saker över huvudet (samt att redovisa träningspassen i detalj för min familj). Hon håller även på med konståkning. På sistone har hon sagt att hon helst skulle vilja byta ut konståkningen mot styrkelyft.

Jag berättade om detta för en tjejkompis som är både klok och medveten och älskar min dotter nästan lika mycket som jag. Hon avrådde mig från att uppmuntra styrketräningen eftersom råstyrka aldrig premieras bland tjejer i skolåldern. Min dotter skulle riskera att hamna utanför och anses som butchig och märklig. Konståkning skulle däremot ge henne en automatisk gräddfil till en upphöjd position.

Jag fick panik. Plötsligt förstod jag min mammas strävan och föräldraskapets dubbla uppdrag.

Jag tycker att könsrollerna är tvingande och begränsande och vill spränga dem. Jag vill att det ska finnas fler tillåtna sätt att vara på och att vi ska sluta dela upp mänskligheten i pojkar och flickor, män och kvinnor. Det är mitt uppdrag som förälder att visa mina barn att det finns många sätt att vara på och att man inte måste leva upp till könsrollsförväntningar.

Samtidigt vill jag förtvivlat gärna att mina barn ska bli accepterade, omtyckta och kunna passa in om de själva vill det. Är det försvarbart att så ihärdigt uppmuntra styrketräningen om det ger min dotter nackdelar i framtiden? Tänk om jag offrar min dotter på jämställdhetskampens altare.

Det är inte konstigt att vi delas upp så tidigt. Att pojkar och flickor har olika kläder, går på olika biofilmer och leker med olika leksaker. Eller att flickor håller på med konståkning, dans och gymnastik medan killarna håller på med ishockey och fotboll. Vi vill så gärna att våra barn ska få en så snitslad bana som möjligt. Vi vill inte att våra val ska ge dem framtida nackdelar.

Varje ny föräldrageneration ger barnen de verktyg som var viktigast för att få status och popularitet när de själva var unga. På så sätt reproduceras könsrollerna i oändlighet.

Men som tur är förändras det omgivande samhället. Jag kan inte veta vilka verktyg som är viktigast för att bli populär bland tjejerna när min dotter börjar i högstadiet om åtta år. När jag gick i skolan var det oerhört viktigt att vara bra på fingerboard och jojo, men är det knappast längre. Därför riskerar mina försök att göra en snitslad bana till henne fullkomlig missriktade. Det enda jag kan göra är att skjutsa till träningen. Om det blir konståkning eller styrkelyft får hon själv bestämma.

NUVARANDE ”Jag vill spränga könsrollerna – samtidigt vill jag att min dotter ska bli omtyckt”
NÄSTA Madeleines hälsning från familjesemestern – se prinsessans bilder från stranden