"Vi är inte få. Man räknar med att 5-10 % av alla kvinnor har PCOS. Och endometrios har man funnit hos ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Det blir otroligt många kvinnor som går till sjukvården väldigt många gånger." Hannah W Almerud, webbredaktör på mama.nu skriver om de dolda kvinnosjukdomarna.

Jag var 17 år när jag förstod att jag inte hade en fungerande kropp. Jag hade ingen mens om jag inte åt p-piller. Och när jag frågade vården vad som kunde vara fel blev jag bara fnyst åt.

”Så är det att vara ung, mensen är nog lite oregelbunden ännu” var svaret de nöjde sig med första året. ”Kanske äter du för lite?” nöjde de sig med efter det.

Det märkligaste svaret fick jag när jag var 22 år och krävde att få ett ultraljud, för att se om något var fel. ”Det behövs inte förrän du ska skaffa barn. NJUT så länge av att få slippa det där obehagliga varje månad”.

Jag gav mig. Jag åt p-pillren de skrev ut, de fick min kropp att åtminstone verka fungerande. Jag fortsatte att äta dem tills jag ville bli gravid. Men, när jag slutade äta p-piller kom det ingen mens. Och inget barn heller. Tiden gick och efter ett år fick jag komma till en kvinnoklinik för fertillitetsundersökning. Det var då (8 år efter att jag börjat fråga om hjälp) som de upptäckte blåsorna i mina äggstockar. Tydligen är det väldigt vanligt, men jag hade aldrig hört om det förut. Läkaren berättade att båda äggstockarna var fyllda med massor av små blåsor (liknande cystor), och att det borde göra lite ont vid det här laget. Hon sa också att det här utseendet på äggstockar tillsammans med utebliven mens bara kan bero på en sak. Det konstaterades sedan att jag hade PCOS. En hormonsjukdom som innebär bland annat att jag har ett överskott av testosteron i min kropp.

Läkaren frågade varför jag inte hade kommit tidigare? Att inte ha mens är farligt, berättade hon. (Vilket slag i ansiktet på någon som försökt söka hjälp för just det i flera år.) Hon berättade att testosteronet gör sig känt på olika sätt hos olika personer. En del tappar en del av håret på huvudet, och får hår på bröstet istället. Kanske lite skägg. Andra får problem med fetma. Många får acne. Och framförallt, så får många problem med att skaffa barn utan medicinsk hjälp.

Jag fick med mig en broschyr och jag grät hela vägen hem. I chock försökte jag skoja bort det när jag berättade för min make: ”JAG ÄR HEN. Jag har fått diagnosen HEN!”  Ingen av oss hade hört om detta. Fast statistiskt sett är det vanligare än till exempel diabetes bland kvinnor. Många drabbade är ovetandes, och nekas den vård de faktiskt behöver.

En annan patientgrupp som ofta har ännu starkare exempel på möten med sjukvården är kvinnor med endometrios. Deras smärta blir inte sällan så olidlig att de hamnar på akuten, för att bli hemskickade igen med en värktablett och orden ”Det är bara mensvärk. Det är så att vara kvinna”. Men nej, det är inte bara mensvärk. Det är äggledarvätska som läcker ut i kroppen. Vätskan kan få organen att börja växa samman. Det är inte vanlig mensvärk. Och de ska inte skickas hem. Även endometrios-patienter har ofta barnlöshet som följd av sin sjukdom. 2011 skördade endometriosen sitt första dödsoffer i Sverige.

Jag förstår inte, hur jag än vänder och vrider på frågan om hur kvinnosjukdomar bemöts. Både PCOS och endometrios är kroniska sjukdomar. Ingen klapp på axeln eller värktablett i världen kommer att hjälpa oss. Vi kommer ju tillbaka med samma besvär igen.

Och vi är inte få. Man räknar med att 5-10 % av alla kvinnor har PCOS. Och endometrios har man funnit hos ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Det blir otroligt många kvinnor som går till sjukvården väldigt många gånger.

Får vi inte rätt hjälp blir det ju inte direkt bättre heller. Endometrios kan leda till ett liv med kronisk smärta, och sammanväxningar i buken. Äggledarvätskan kan i värsta fall via blodsystemet gå ända upp i hjärnan. Smärtan och oförståelsen från omgivningen kan i sin tur leda till depressioner. Och kvinnor med PCOS löper extra stor risk att sedan drabbas av typ 2 diabetes och högt blodtryck. Man ser även samband mellan PCOS och ökad risk för livmoderhalscancer. Vi löper också högre risk att få en hjärtinfarkt.

Vad beror det på att man inte prioriterar rätt kunskap från början? Ett ultraljud i god tid verkar kunna göra en otrolig skillnad. Det känns som ett stort jäkla hål i huvudet. Med rätt medel till rätt instans kan vi minska inte bara kostnader i vården, utan lidande för hundratusentals kvinnor.

NUVARANDE ”Ingen klapp på axeln kommer att bota de dolda kvinnosjukdomarna”
NÄSTA En hel graviditet på tre minuter – den här filmen (och musiken) är så fin!