Cecilia Chrapkowska: Bästa julklappen? Säg nej till både släktingar och sprit!

Julen – tindrande härlig men också en dag (månad!) full av ångest, stress och press om hur julen borde firas. Det menar barnläkare Cecilia Chrapkowska som nu väljer att sortera rejält i julschemat. ”Jag gör några människor besvikna varje jul. Men de enda jag tar ansvar för är mig och barnen”

Annonsen laddas.

En vän sade till mig häromdagen ”om man skulle försöka konstruera något för att få så många som möjligt att få ångest samtidigt, då skulle man ha svårt att hitta på något så jävligt som jul”.

Hon fortsatte: ”Hela julen är bara en tävling om vem som jular mest och bäst. Barnen jämför visserligen julklappar, men det är ingenting, absolut ingenting jämfört med de medelålders som tävlar om hur många i släkten de kan få att fira hos just dem. Och bara idén att massa människor med olika nära relationer till varandra ska ge varandra presenter samtidigt är ju som gjord för att skapa avundsjuka. Och om man nu inte är sådär många som firar, ja då känner man sig misslyckad för att man är så ensam.”

Jag förstod plötsligt varför jag känner mig så trött. Efter snart åtta år som mamma har jag helt landat i att lyssna till min inre kompass i vad som är det bästa valet för mig och barnen. Och det är sällan den där kompassnålen pekar åt det imaginära väderstrecket ”normal”.

Största delen av året är det inga som helst problem. Då är det imaginära normalväderstrecket så diffust att det inte går att urskilja i all dimma. Till julen är det något helt annat. Från oktober någon gång så sker ett fullständigt bombardemang av åsikter och idéer kring hur julen ska firas. Eller firas, tja, snarare kring hur julen ska demonstreras, genomlevas eller spelas upp. Varje år innebär planeringen av julen en balansgång mellan nära och mindre nära medmänniskors önskemål på mina och barnens närvaro i olika sammanhang av nära olympisk karaktär.

Min strategi är att aldrig bestämma något på en gång. Alltid lyssna ett par dagar på vad kompassen säger. Fråga barnen vilka de vill träffa, hur länge och i vilka former. Vilka de vill undvika. Sy ihop ett inte alltför tight schema, strösslat med vita lögner för att få till de nödvändiga pauserna. Jag tror att jag gör några människor besvikna varje jul. Men de enda jag tar ansvar för är mig och barnen.

Alternativet är för mig fullständig ångest hela advent toppat med en veckolång panikattack mellan fjärde advent och nyår. Hade jag varit tvungen till en sådan jul hade jag sannolikt varit den första att kräva starkvinsglögg och whiskey på varje adventsfika, och tyckt att nubbarna till julbordet var viktigare än allt annat. Eftersom jag då skulle slippa uppleva skiten obedövad.

Synd bara att barnen inte bara skulle få uppleva originalskiten utan även en läskigt berusad mamma hela julen. Det går bort. Jag har alltför många nära vänner som berättat hur det är att ha föräldrar som organiserar en jul som de bara klarar av att genomleva genom att supa sig igenom den för att önska ens min värsta ovän deras upplevelser.
Om du känner att du behöver ta några muggar spetsad glögg för att klara av tant Barbro på fjärde advent, eller att du inte klarar av pappa utan ett gäng nubbar tidigt på julafton, sätt gränser runt dig själv och säg nej till dem du inte orkar med utan sprit.

Och om du inte klarar av att hålla dig ifrån spriten på jul även om du sorterar i schemat, ge dig själv och barnen den största julgåvan genom att söka hjälp. Alkohollinjen kan vara ett bra första steg.