Cecilia Chrapkowska: ”Att medvetet smitta barn med vattkoppor har jag svårt för”

Många föräldrar väljer idag att gå på så kallade vattkoppspartyn för att få sjukdomen ”avklarad” hemma. Men är detta verkligen så bra? Nej, säger Cecilia Chrapkowska, barnläkare och krönikör på mama.nu.

Annonsen laddas.

Om någon av mina föräldravänner på Facebook en dag skulle skriva ”vi har fått magsjuka, tror det är rotavirus, om någon vill ha är det bara att komma förbi och leka en stund” skulle jag tro att det var ett skämt jag inte fattade eller att kompisen blivit spritt språngande galen av sömnbrist.

Det är heller ingen som gör det. Däremot händer det då och då att någon utannonserar barnets vattkoppssmitta på samma sätt. Och att folk svarar ”ja, vi kommer! Det passar jättebra, Alma har inte haft vattkoppor ännu så vi vill gärna ha”.

Då blir jag alltid lite ledsen för Almas skull, och håller tummarna att hon inte får vattkoppor i hela munnen och matstrupen så hon måste läggas in på sjukhus med dropp, eller får så många i snippan att det gör jätteont varje gång hon ska kissa. Jag hoppas ännu mer att hon inte ska få lillhjärnsinflammation som komplikation av sina vattkoppor, eller ännu värre, streptokocker i blåsorna som leder till dödlig blodförgiftning.

Omvänt så hoppas jag alltid när jag träffar barn med svår vattkoppssjukdom på barnsjukhuset, att just de barnen inte blev smittade för att föräldrarna med mening tog dem att leka med en sjuk kompis. Jag vet nämligen att jag skulle förgås av skuldkänslor om jag hade gjort det med mina egna barn.

Du tycker kanske att liknelsen med magsjuka är dum, att vattkoppor ska man få förr eller senare, och sedan blir man immun. Jag valde den liknelsen för att det är likadant med rotavirusmagsjuka (dock inte alla magsjukor). Den får också alla, och efter en gång blir man immun (i några år i alla fall). Eller, det är det i stora delar av Sverige. I Stockholm och Jönköpings landsting så vaccinerar man på BVC mot rotavirus sedan förra året så nu ser vi väldigt lite svår rotavirusmagsjuka här. Men eftersom vården i Sverige inte är jämlik över landet så får fortfarande barn i andra landsting lida sig igenom någon eller ett par veckor av svår diarré, och enstaka barn får hjärninflammation även av rotaviruset.

De två vanligaste argumenten för att smitta sina barn med vattkoppor med mening brukar vara att man vill planera sjukdomen så det passar att vabba och att det är bättre att få sjukdomen som barn än som vuxen.

Att vuxna oftare än barn blir svårt sjuka i vattkoppor är något man ofta hör. Jämförelser är lite svåra att göra med tanke på att de allra flesta får vattkoppor som barn, men om man tittar på Socialstyrelsens statistik över vilka åldersgrupper som sjukhusvårdas för vattkoppor (och det gör man ju bara vid svår sjukdom) så dominerar de yngsta barnen totalt. De senaste 18 åren har 35 personer dött i Sverige av vattkoppor, av dem var 12 under 15 år, bara en var mellan 15 och 39 år gammal och 11 var över 70 år gamla.

Så det är inte alls säkert att ens barn får en lättare sjukdom för att man själv som förälder tar kontroll över när den ska ske. Om man vill ta lite kontroll och maximera chanserna för lindriga vattkoppor för just ens eget barn finns det bara ett effektivt sätt: vaccination. Det ingår inte i allmänna vaccinationsprogrammet i någon del av Sverige, däremot i många andra länder, till exempel Tyskland och USA. Det finns osäkerhet kring hur länge det vaccinationsskyddet varar, så om man vill låta naturen ha sin gång och låta barnet få vilda vattkoppor när och om det sker så förstår jag det. Det är idén att medvetet smitta sitt barn med ett långt ifrån harmlöst virus som jag har svårt för. Jag önskar verkligen att vattkoppsparty snart blir ett lika märkligt ord som magsjukeparty.