Rådet från Cecilia Blankens syster: Skaffa inte barn med någon du inte kan skilja dig från på ett bra sätt.

ANNONS
ANNONS

Jag tänker berätta om något som är lite utanför mitt vanliga ämnesområde, men som ändå behöver sägas: Jag är så stolt och imponerad över min syster som lyckats med något som fler borde klara av.

Jag är skilsmässobarn. Mina syskon och vänner är det också. Mina eller mina vänners barn kommer också att bli det – åtminstone rent statistiskt. När det gäller skilsmässor finns det förstås lika många sätt att göra det på som det finns relationer och avsomnade kärlekshistorier. Ibland blir det ganska så rätt. Men alldeles, alldeles för ofta görs det fel, och i kölvattnet lämnas komplicerade julaftnar, ord som aldrig borde sagts, ledsna ungar, ansträngda relationer och vuxnas egon som kräver alldeles för mycket av andras anpassning.

I somras när jag hängde med min syrra Karin, för övrigt inte min syster rent blodsmässigt, men som jag fått på köpet när min mamma träffade en ny man som hade två små barn sedan innan, sa hon något som i all sin enkelhet var så klokt och genialiskt att hon borde skriva en bok om detta.

För några år sedan kände Karin och hennes dåvarande sambo att förhållandet gick på tomgång. De har lilla Oscar tillsammans, då inte mer än två år. Det var kanske min syster som tog initiativet och föreslog att det var dags att avsluta relationen och gå åt olika håll. De hade fastnat och kunde inte hitta tillbaka till pirret. Det får man förstå. Sådant händer och är ofattbart sorgligt och bedrövligt, men också normalt och inte sällan en del av livet. Sambon var olycklig. Min syster var extremt olycklig. Sorgen över att separera från en stor kärlek och en kär vän, men kanske ännu mer skulden över att beröva sitt barn den där romantiska bilden av lycklig kärnfamiljsidyll som vi så gärna vill ge dem, gjorde så ont att det enda som hjälpte var att springa. Hon tillryggalade mil efter mil i elljusspår och på monotont snurrande löpband.

ANNONS
ANNONS

Kanske var det under de där timmarna i joggingskorna som hon kom fram till beslutet att göra skilsmässan till den bästa någonsin. För att lyckas med det krävdes förstås en fruktansvärd massa arbete, en sinnessjuk styrka och ett exempellöst teamwork.

Grundregeln är enkel: Min syster och hennes ex bestämde att genom hela processen prioritera varandra. För att det blir så mycket tydligare än när barnen sätts i första rummet och gör det svårt att hålla ordning på egna känslor och intressen och vad som verkligen är barnets bästa.

Föräldrar som respekterar varandra är nämligen vad som är bäst för barnet både nu och genom hela den framtid som ska delas med alla inblandade parter.

Förutom detta utarbetades några ytterligare principer: Karin och exet blockade till exempel i all vänskaplighet varandra på sociala medier. Därför att vackra motljusbilder med nya kärlekar bara är onödigt att dela med sitt ex. Är det något man undrar frågar man i stället varandra direkt.

Högtider firar de alltid tillsammans, och gemensamma vänner instruerades tidigt att alltid bjuda hela familjen till kalas och fest – sedan fick Karin, exet och Oscar själva avgöra vem eller vilka som skulle gå.

Vidare gäller att nya partner måste respektera den före detta och stämma av om det är okej att följa med barnet på simskola eller vad det nu kan vara – och skulle något kännas konstigt är det alla vuxnas ansvar att vara ärliga med det. Genom att respektera varandras liv och känslor hamnar barnets bästa i fokus, så svårt men så enkelt och självklart på samma gång.

För den som kanske inte skaffat barn, men som funderar, min systers bästa råd: Skaffa inte barn med någon du inte kan skilja dig från på ett bra och respektfullt sätt. Även om ni nu förhoppningsvis aldrig hamnar där är det ändå en bra riktlinje för hur kärlek – i ett förhållande eller som ex – alltid borde fungera.

NUVARANDE Cecilia Blankens: ”Skaffa barn med någon du kan skiljas från”
NÄSTA 8 situationer du garanterat känner igen när barnen lånat din mobil