Anna Brolin om sin graviditet: ”Jag tryckte in mig i en konståkningsdräkt”
I nya numret av mama berättar sportprofilen Anna Brolin om hur jobbade på TV4-sporten ända fram till förlossningen. Det här är ett utdrag.
Anna Brolin, 35, är sportprofil och programledare i TV4 och bloggar på annabrolin.blogg.tv4.se. Hon bor i en lägenhet på Södermalm i Stockholm med maken Jesper Rodhborn, 40, och sonen Elton, 3 månader. Just nu är hon aktuell som programledare för ”Biggest loser” i Sjuan.
Du jobbade in i det sista, inför förlossningen.
– Ja. Under U21-EM i fotboll stod min BF inskriven i gästlistan när jag skulle vara med i Nyhetsmorgon. De ringde oroligt varje gång och undrade: ”Anna kommer du?”.
Men du lyckades knipa till finalen!
– Det var inte så att jag hade satt upp deadline för mig själv, men nu hann jag, två dagar innan Elton kom! Och det var rätt bra distraktion att kolla matcher i stället för att känna efter om det var förvärkar på gång. Det var inte så påfrestande att ta en taxi till studion och sitta och prata fem minuter om det jag brinner för.
Och du mådde bra?
– Jag mådde så oförskämt bra fysiskt, men psykologiskt var det tuffare. Jag tyckte det var jättejobbigt att det verkade helt öppet att tycka till om vad jag gjorde och hur jag agerade. Helt plötsligt var jag inte Anna längre, utan gravid, och utsattes för en hel arsenal av åsikter. Jag kunde få kommentarer som: ”Då har din man det jobbigt nu, va?”, för att man förväntade sig att jag skulle ha humörsvängningar och vara ”high maintenance”.
Var möttes du av det här?
– Det hände på jobbet och överallt, folk tittade på magen först och sedan på ansiktet. Det är så många klichéer man förväntas leva upp till, som om jag skulle ha bytt personlighet. Jag har alltid tränat, men många tyckte att jag borde trappa ner under graviditeten och ”herregud, du ska väl bara ligga och njuta?”. Så kan man också göra, men jag mådde bra av att träna in i vecka 38.
Och så åkte du konståkning också?
– Inför konståknings-EM gjorde vi några inslag där jag skulle lära mig åka, ja. Då var jag lite nervös. Jag var i vecka 18 och hade inte berättat för någon, men jag var tvungen att avslöja det för fotografen och tränaren. Jag vågade inte satsa och ramla som jag skulle ha gjort annars, det blev inga djärva hopp. Och så skulle jag trycka in mig i den där tajta dräkten …
Efter U21-EM kunde du fokusera på förlossningen. Hur kändes det?
– Vi gick ingen föräldrakurs, vi fick inte ihop våra scheman. I stället kom en barnmorska hem till oss och gick igenom allt, som smärtlindring och profylaxandning. Det var jättebra, i hemmiljö vågar man ställa ”dumma” detaljfrågor som man kanske inte vågat ställa i en aula med en massa andra människor.
– Jag var inte nervös för smärtan, mer hur det över huvud taget skulle gå – hur skulle det fungera att få ut ett barn ur mig? Och så oroade jag mig för bebisens trygghet, att han skulle få syrebrist eller något. Jag hade en massa skräckscenarier i huvudet, men när det var dags gick allt verkligen långt över förväntan, och otroligt snabbt.
Missa inte!
Hela intervjun kan du läsa i mama nr 12 som finns i butik nu.
