Ett läsarbrev fick henne att byta bana. I dag är hon talesperson för ­tonåringar som utnyttjas sexuellt. Att vika sig för näthat är inget ­alternativ för den här journalisten, författaren och debattören. Tack, Caroline Engvall, för ditt mod!

Caroline Engvall

Ålder: 33.

Familj: Maken Johan, sonen Teddie, 3, och bebis i magen.

Bor: I Stockholm.

Gör: Frilansjournalist, författare och debattör. Skrivit böckerna ”14 år till salu” och ”Skamfläck”. Driver sajten Intetillsalu.se, en webbplats för unga som skadar sig själva med sex.

Sådan är jag:
”Som journalist är jag ständigt uppkopplad och jobbar nästan jämt. Som mamma är jag busig – Teddie brukar vilja baka chokladbollar före frukost, sådant är helt okej för mig.”

Du syns mycket just nu, både som författare och debattör i samband med rättegångar där unga har utnyttjats sexuellt. Vad driver dig?
– Jag är bara en vanlig människa som vände på en sten, och hittade ett jätteproblem som ingen ville ta i. Så fort jag tar upp ämnet rasar det in mejl från unga tjejer, och en del killar, som berättar sina egna historier, ofta för första gången.

Hur kom du in på det här spåret?
– Jag var chefredaktör för tidningen Frida och fick ett läsarbrev från Tessan. Hon hade blivit våldtagen som 14-åring, börjat sälja sex och sedan gått över till att ge bort sig själv gratis till män. Vi höll kontakten länge, och en dag skrev hon och sa att hon mådde bra, att hon tagit sig ur det. Då skrev jag boken om hennes resa, ”14 år till salu”.

Nu anlitas du som expert i ämnet, berätta!

– Det är svindlande, jag föreläser på Bup och Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, hörde av sig nyligen. Men jag får också hatiska mejl från anonyma snubbar som skriver att ”man måste få göra vad man vill i sovrummet” – och det får man, absolut. Poängen är att en del tonåringar använder sex för att skada sig själva. Det är som att skära sig i armarna eller missbruka droger.

Vilka unga är i riskzonen?
– Det är vanligast i 14–15-årsåldern, annars finns inget mönster.
Problemet finns i alla samhällsklasser, i hela landet. Men alla hade velat få frågan ”hur mår du?” av en vuxen.

Vad har du för råd att ge till alla som är oroliga för sina tonåringar?

– Våga söka hjälp om något känns fel, och ge inte upp förrän du fått den. Erkänn att du inte förstår vad barnen gör på nätet. Och skyll inte alla personlighetsförändringar på puberteten.

Det här med nätets möjligheter…
– Det kan verka bättre än att de är ute på stan, men att sitta ostört framför en dator hela kvällarna kan vara farligt för en tonåring. En enda bild som läggs upp på en blogg kan förstöra ens rykte i skolan, och det är lätt att tappa självrespekten om man blir kallad för hora.

Hur orkar du med allt det tunga?
– Man får inte bli cynisk, fast det är svårt när det handlar om övergrepp på barn. Jag försöker att bara debattera sakfrågorna, inte svara på personangrepp. 

Hur påverkas du som mamma av ditt jobb?

– Jag försöker lära Teddie att säga nej – han måste inte kramas bara för att en vuxen tycker det är gulligt. Många unga med självskadeproblem har aldrig lärt sig säga nej.

Du brinner för jobbet och får snart andra barnet. Hur orkar du?

– Teddie är mitt här-och-nu-ankare. Från att jag hämtar hos dagmamman tills han somnar finns inget annat, och han bryr sig inte vad jag jobbar med. Det är skönt.

NUVARANDE Årets modiga mama 2011: Caroline Engvall
NÄSTA Månadens blogg – december: Mutti Melon