I annonssamarbete med Barncancerfonden

Sommaren 2015 fick femåriga Elis Carlsson ont i magen. Efter flera sjukhusbesök blev han opererad och en bit av tunntarmen togs bort och skickades på rutinkontroll. Sedan kom telefonsamtalet.

För familjen rullade vardagen på som vanligt med jobb, förskola, halloweenfirande och julstök. Men några veckor innan julafton ringde telefonen. Elis hade den ovanliga cancerdiagnosen Burkitts Lymfom och cellgiftsbehandlingen skulle påbörjas fem dagar efter beskedet.

När mamma Sofie, pappa Patrick, sonen Elis och Elis syster Disa kom till sjukhuset var det nästan helt tomt. Personalen undviker alltid att boka in ingrepp kring jul för att barn ska få fira jul hemma – men för Elis var läget akut. De fick ett stort rum och mamma Sofie var tvungen att ringa Elis och Disas mormor för att hämta mer julpynt i ett tappert försök att skapa julstämning.

– Mamma och pappa sprang fram och tillbaka och mikrade julmaten. Vi hade en minijulgran för vi kunde inte få in en stor gran, säger Elis tvillingsyster Disa.

– Att fira jul på sjukhuset är väldigt speciellt. Men det var en fin jul med mycket värme. Samtidigt fanns tanken hela tiden att tänk om det här är vår sista jul ihop, säger mamma Sofie.

Från rummet på sjukhuset hade familjen utsikt där de skulle titta på fyrverkerierna på nyårsafton men Elis blev sämre och var tvungen att vila. Redan från första dagen var Elis behandling svår. Han var trött, omtöcknad och gick ner i vikt.

Elis fick precis som alla barn och ungdomar som fått diagnosen cancer en vaxtråd som sedan skulle bli hans unika ”Supersnöre”. Under en cancerbehandling skapar barn och ungdomar sina egna Supersnören, pärla för pärla. En blå pärla för varje behandling med kortison, en orange pärla med en grön prick för varje cytostatika och en regnbågsfärgad pärla för gången han fick åka in akut, och många, många fler.

– Cellgifter kallas guldmedicin för den är guldig, säger Elis.

Hur kändes det i kroppen när du fick cellgifter?

– Jag mådde illa och kände mig snurrig och låg ganska mycket i sängen, säger Elis.

När behandlingen var slut hade Elis snöre 126 pärlor. Pärlan han har starkast minne av är den som är formad som en keps. Den fick han när mamma och pappa rakade av hans hår. Samma dag rakade pappa Patrick av sig sitt hår och även Elis morbror Gustav.

Förutom pärlan som var formad som en keps finns det tre pärlor som betyder extra mycket för Elis. Tre stycken ”Star Wars-pärlor” som han fick för att fokusera på annat. Något både Elis och Disa försökte göra så gott de kunde. Clownerna som gick runt på sjukhusets barnavdelning hjälpte, de gjorde en egen sång till Elis och busade med alla sjuka barn och deras syskon när de var på besök. När Elis var för trött för att leka följde Disa med sjuksköterskorna, pysslade eller var med på lekterapi.

Vad brukade ni leka på sjukhuset? Vilken var favoritleken?

– Lego och tv-spel. Och så åkte vi elbilarna. Pappa höll ställningen med dropp och jag körde bilen, säger Elis.

I dag är Elis 7 år och går i första klass tillsammans med sin tvillingsyster Disa. Cancerbehandlingen avslutades i april förra året och familjen går på rutinkontroll några gånger per år. När vi träffar Elis är han pigg och glad och både han och Disa ser framemot julen.

Vad ska ni göra på jullovet?

– Vi ska bara vara hemma, säger Elis.

Ge fler syskon chansen att växa upp tillsammans – swisha ditt bidrag till Barncancerfonden 90 20 900

NUVARANDE Sofie om sonens cancer: ”Tänk om det är vår sista jul ihop”
NÄSTA 7 problem föräldrar kan relatera till veckorna före jul (varje år!)