Så uppfostrar du dina barn jämställt (börja med dig själv)
Redan från födseln påverkar vi våra barns förutsättningar genom hur vi delar upp föräldraledigheten, hur vi behandlar dem efter deras kön och hur vi följer samhällets normer kring vad som är typiskt manligt och kvinnligt. Katarina Gustafsson, 37, leder studiecirkeln Feministiskt föräldraskap på ABF Stockholm och ger sina bästa tips på hur vi kan uppfostra våra söner och döttrar jämställt.
Sjunger dina barn att "pappa läser tidningen" och "mamma säger sscchh" i den klassiska "Bussvisan"? Visst gjorde vi så när vi var små, men nog känns det lite trist att framställas som den tjatiga mamman, medan pappan kan softa med en tidning när barnen bråkar? Såhär ser det dessutom sällan ut i samhället idag, men genom att fortsätta sjunga så, eller läsa om de vackra prinsessorna som räddas av modiga prinsar i sagoböckerna, leder vi omedvetet in våra barn i de klassiska könsnormerna.
– Jag undviker sällan sånger utan byter ut ord och ändrar "han" och "hon" till "den" i stället, men i en viss ålder funkar ju inte det helt. Min son har börjat säga att vi sjunger fel, att det visst är trollmor och inte trollfar som lägger de små trollen, så nu är det läge att börja prata om varför jag gör på det sättet, berättar Katarina Gustafsson, mamma till Isak, 6, och Nora, 2, samt cirkelledare i Feministiskt föräldraskap på ABF Stockholm.
Vad innebär feministiskt föräldraskap?
– Feminism är ju idén om ett samhälle där män och kvinnor har samma möjligheter ekonomiskt, socialt och politiskt. Där vi har lika mycket makt att forma våra liv oavsett vilket kön vi har. Feminism är ett verktyg för att nå en jämlik värld. Så med det i tanken innebär det feministiska föräldraskapet att jag på ett privat plan jobbar för att mina barn i sin vardag ska se att det kan vara så här. Sedan ska vi ju verkligen komma ihåg att verkligheten runt omkring oss ser annorlunda ut, förklarar Katarina.
Försöker renovera på samma villkor
Definitionen av feministiskt föräldraskap innebär att skapa förutsättningar för barnen i familjen att kunna välja vilka de vill vara samt ge dem verktyg för att kunna uttrycka hela sin person. Det innebär också att barnen får tillgång till sina föräldrar på ett likvärdigt sätt. Katarina utvecklar:
– När det gäller det feministiska föräldraskapet i parrelationen så handlar det om allt ifrån att ta ut lika mycket föräldraledighet till att hämta och lämna på förskolan i samma utsträckning och att ha möjlighet till lika mycket fritid och egna intressen, samt att utmana stereotypa uppdelningar i vem som gör vad i det vardagliga arbetet både i och utanför hemmet. Och – framför allt – att dela på ansvaret för att leda familjen. Att inte hamna i att den ena föräldern är projektledare och därmed tar ansvar i att dela ut uppgifter till den andra.
Katarina och hennes sambo Linus tog halva föräldraledigheten var med sina barn.
– Om vi inte hade gjort det, tagit ut hälften av föräldraskapet i praktiken, så skulle barnen inte få tillgång till båda sina föräldrar.
LÄS OCKSÅ: 8 tips som hjälper dig till en mer jämställd relation
Samtidigt är en stor utmaning för föräldrar i straighta relationer att inte hamna i klassiska könsroller där mammorna automatiskt står för matlagningen och papporna tar bilen till besiktningen. För Katarina själv handlar det just nu om att renovera det nyköpta huset på samma villkor som sin sambo.
– I och med att han är uppvuxen i hus har han ett försprång i kunskapen om vad som behöver göras. Och när tiden inte finns för att prata om vad vi ska göra springer han iväg och tar ansvar för en massa som ”behöver” fixas. Så när det kommer till hur en själv ska bete sig som förälder så är det att inte agera utifrån reptilhjärnan. Att se på relationen lite utifrån och faktiskt vilja ta ansvar för den helhet vi väljer.
Värdera inte barnen efter hur de ser ut
En viktig del när det kommer till feministisk medvetenhet är att inte bara vilja att det ska vara jämställt – det måste göras rent praktiskt också.
– Vi måste göra praktik av idén om jämställdhet. När vi blir föräldrar har vi och de flesta runt oss föreställningar om vad det innebär att vara förälder, bilder som vi har med oss hemifrån och bilder som samhället projicerar på oss. När vi då hamnar i en helt ny roll som förälder är det väldigt lätt att hamna i görandet som förväntas av oss. Att som kvinna vara den som går ner till deltid för att vara med barnen eller att som man vara den som tar barnen på aktiviteter och gör fritidsdelarna.
Katarina och Linus har själva främst fokuserat på att båda deras barn ska få utveckla ett rikt känsloliv, men fokuserat mindre på att skapa normbrytande barn vad gäller kläder och frisyrer.
– Där har personligheten fått styra mer än våra tankar om vad som behövs för att utmana det som tas för givet. Min son har alltid tyckt att mina klänningar är fina och han har älskat "Frost" fram till nyss. Så för honom har det därför varit helt naturligt att ha klänning med Frost-motiv. Men det har varit hans val. Vi har så klart stått för inköpen och på så sätt gett honom valet att ha klänning, men utan att värdera klädvalet.
I de flesta klädaffärer hänger fortfarande kläder efter kön, och det är lätt att automatiskt handla på tjejavdelningen till sin dotter och på killavdelningen till sonen.
– Problemet med kläddiskussionen är att det uppstår ett värderande i våra sätt att bemöta barn när det kommer till utseende. Mitt förhållningssätt är att de får ha på sig vad de vill, ha långt eller kort hår etcetera. Det vi ska sluta med är att ge våra barn värderande kommentarer för vad de har på sig eller hur de ser ut. Och om vi måste ge kommentarer på kläder så kan vi ta till annat innehåll än det typiskt stereotypa som "Vad fin du är" till en tjej eller "Vad cool du ser ut" till en kille. Kommentera istället på material eller möjligheten till att vara aktiv i kläderna, säger Katarina och tillägger:
– För det mesta klär sig barn i enlighet med hur vuxna klär sig. Det är snarare vi vuxna som ska ta oss en funderare på hur vi klär oss och vilka attribut vi har. Det är sällan vi utmanar normen för vad killar respektive tjejer har på sig. Barn gör ju oftast som vuxna gör.
Samma sak gäller barnens lek, där det som förälder går att styra in barnen på nya tankar.
– När det kommer till leksaker tycker jag att illustrationerna av serietecknaren Linnéa Johansson är utmärkta exempel på hur vi kan förändra berättelsen kring det våra barn gör. Hon har skapat målarböcker för barn där hon sätter superhjältar i andra sammanhang än de klassiska. Batman bakar bullar med sina barn, och Spindelmannen går på toaletten. Precis så här kan vi göra i vardagen när de stereotypa lekarna blir vanliga, vi föräldrar kan gå in och berätta en annan historia.
Olika normer för flickor och pojkar
I Katarinas familj har de också pratat mycket om barnens rätt till sina egna kroppar.
– Rent praktiskt har det tagit sig uttryck i att vi pratar mycket med barnen om att det är de som äger sina kroppar. Att de inte behöver dela ut kramar till höger och vänster, att de får välja om de vill tvätta sig själva, att ett nej är ett nej och att ett stopp är ett stopp. Vi är sådana där trista föräldrar som slutar kittla våra barn när de säger stopp, men det är de små sakerna som sätter effekt i hur det ska vara, inbillar jag mig.
LÄS MER: Elaine Eksvärd bekämpar sexualbrott mot barn: ”Tre ska bli noll!”
Är det viktigare att fokusera på sönerna när det kommer till just feministiskt föräldraskap?
– Killar har ju generellt sett färre möjligheter att uttrycka sig själva. Normerna för pojkar är mer begränsade vad gäller att uttrycka känslor. Jämfört med när jag var liten finns det dock fler förebilder idag som visar på fler sätt att uttrycka olika delar av sin personlighet. Och det är viktigt med förebilder.
Det kommer ju bli ett helt annat samtal kring sex och samlevnad med Isak när han blir äldre än med Nora när hon är i samma ålder. Däremot ger vi dem ju samma uppfostran vad gäller ingångsvärden, att tycka om sin kropp, att ett nej är ett nej och att det är viktigt att de själva sätter sina gränser.
Katarina tror även att det är nödvändigt att uppmuntra pojkar lite extra när det kommer till att visa känslor och flickor att ta plats.
– Men det handlar ju inte enbart om att kompensera för samhällets begränsande normer utan också om att medvetandegöra barnen om vilka utmaningar de kommer stöta på, hur de kan se dem samt ge dem verktyg för att kunna agera i den världen. Det handlar också lika mycket om att komplettera utifrån hur barnen är som personer.
Vilka krav ska föräldrar ställa på förskolan?
– Den eviga frågan… Det beror helt på vilken mottaglighet det finns hos personalen, vilken form förskolan drivs i och hur möjligheterna till påverkan och inflytande ser ut och hur mycket tid jag som förälder vill lägga ner på att förändra de omgivande strukturerna. Ett tips är att inte stånga sig blodig för döva öron, då gäller det att gilla läget eller byta förskola, säger Katarina och utvecklar:
– En lägstanivå är ju ett könsneutralt språk där det i leken finns utrymme att experimentera med hur traditionella sånger sjungs och där pedagogerna uppmuntrar till lek utifrån ett normkritiskt förhållningssätt.
Att fundera över hur vi pratar med barnen är också en del av det feministiska föräldraskapet. Måste vi säga att någon är "söt" eller "fin" till exempel?
– Det måste ju finnas en balans i vad vi gör. Problemet utifrån ett feministiskt sätt att uppfostra barn är när vi gör skillnad på hur vi pratar med snoppbarn och snippbarn. Alla behöver bekräftelse på ett eller annat sätt och det kan vi göra utan värderande adjektiv.
Katarinas tips på genusmedvetna barnböcker
• Alla Stina Wirséns böcker
• "Ishavspirater" av Frida Nilsson
• Böckerna om Kivi av Jesper Lundqvist
• "Jag är jazz" av Jenny Jägerfeld
• "Lill-Zlatan och morbror raring" av Pija Lindenbaum
