Nya Hollywoodfrun Sofie Prydz berättar om sina tuffa graviditeter och förlossningar

Sofie Prydz är det senaste tillskottet i Hollywoodfruar. Här berättar hon om varför hon var med i Hollywoodfruar, sina två mardrömsgraviditeter och dramatiska förlossningar.

Annonsen laddas.

Att tacka ja till att vara med i Hollywoodfruar var ingen självklarhet för Sofie Prydz. Till sist var det en lucka på två månader som gjorde att hon valde att medverka, något hon är otroligt glad över.

– De andra har så stora tv-personligheter vilket jag kände att jag inte har. Jag har ett mycket vanligare liv och tänkte att ingen skulle ha något intresse av att följa det.”

Förutom att det var kul och lärorikt var det även bra för självförtroendet menar hon. Att barnen skulle exponeras i rutan var något hon och maken Erik Prydz diskuterade. Men efter att ha blivit lovade att de skulle få kontroll över vad som visades när det gällde barnen fanns det inga tvivel kvar längre.

Vad tyckte barnen om att du var med i Hollywoodfruar?
– Barnen älskade det. Min dotter var så besviken de dagar hon kom hem från skolan och tv-teamet inte var där och hon inte fick vara med. Hon är en teaterapa och ville vara med hela tiden.

sofie_prydz_familj
Sofie Prydz med hela familjen

Du har två barn, hur var dina graviditeter?
– Ingen av dem var planerade. När jag fick veta att jag var gravid med Leja hade jag åtta månader kvar av min veterinärutbildning. Jag bodde i Ungern och det var mitt livs största chock, men också en glad överraskning, som också kom på den absolut sämsta tidpunkten eftersom jag var i slutspurten på min utbildning.

Hur hanterade du det?
– Det var som att få en hink med blå färg över sig men jag visste redan innan och hade även sagt det till Erik, att om jag skulle bli gravid så skulle jag aldrig vilja göra abort. Ändå var jag inte alls i det stadiet att jag skulle skaffa barn.

– Mitt stadium just då var att avsluta skolan och börja min veterinärkarriär. Trots det var det ett litet frö av stor kärlek och lycka som växte i min mage och det kändes spännande att ändra om i framtidsplanerna.

Hur reagerade Erik?
– Han är den av oss som alltid har velat skaffa familj och barn. Initialt var han också chockad, såklart, eftersom det var så oplanerat. Sen blev han väldigt glad och förväntansfull.

– Att det blev som det blev var var det bästa som kunde hända, annars hade det förmodligen tagit många år för mig att fatta beslutet att skaffa barn. Jag har insett att familjeplanering går lika bra medan man är mitt i det.

Sofie Prydz hade redan från början en kämpig graviditet med illamående och de flesta krämpor man kan få som gravid. Hon kräktes konstant och hade med sig en spottkopp överallt.

När perioden då de flesta gravida blomstrar upp fick hon i stället enorm foglossning och rejäla förvärkar. Dessutom pluggade hon hårt för att ta sin slutexamen, packade ihop efter fem år i Ungern och flyttade runt i Stockholm medan hon och Eric letade efter en egen lägenhet. Till slut var det som att kroppen sa stopp och vattnet gick fyra veckor för tidigt.

– Vi hade varit ute och ätit med vänner. När vi kom hem gick jag in på toaletten och kunde inte sluta kissa. Och när jag la mig i sängen tänkte jag, att jag på allt annat hade blivit inkontinent också.

– När jag insåg vad som hänt och ropade att vattnet har gått, så svarade Eric halvt i sömnen att ”det blir nog bra om du bara sover istället”! När han väl förstod allvaret blev det lite panik.

Annonsen laddas.

Ingenting var förberett men de hade skrivit ut en lista på vad man behövde ha med sig till BB som de rusade runt för att få ihop.

Då kom nästa dilemma, inga taxibilar fanns tillgängliga, så Erik fick springa ner till Stureplans taxistation och hämta en taxi. Väl på sjukhuset blev de inlagda och informerade om att nästa gång de lämnade sjukhuset var det med sin bebis. Dagen efter kom Leja.

När Sofie väntade Elliot drabbades hon förutom av samma besvär som under de tidigare graviditeterna även av nedstämdhet och kunde inte somna in om kvällarna. I stället låg hon och stirrade in i väggen i timmar.

– Det var riktigt akut ett tag. Det var hormonrubbningarna i början av graviditeten som slog mig helt ur spel. Jag var så otroligt slutkörd och kunde varken ta hand om mig själv eller min dotter.

Dessutom ville Sofie inte prata med någon om hur hon mådde. Till slut fick hon hjälp av en psykolog, något som kändes som en lättnad. Men när psykologen ville skriva ut antidepressiva tabletter blev hon tveksam.

– Jag tyckte det var sjukt, men hon hävdade att det viktigaste var att jag mådde bra och att hon skrev ut något som skulle vara säkert för barnet. När jag väl fått receptet och hämtat ut tabletterna blev det så definitivt och jag kände att det här vill jag inte.

Vad gjorde du då?
– Det blev bättre när jag fokuserade och tog beslutet att hjälpa mig själv. Det kanske även hade att göra med att de värsta veckorna var över.

När förlossningen närmade sig var Sofie helt inställd på att barnet skulle komma några veckor för tidigt.

– Min barnmorska konfirmerade hela tiden det jag trodde och berättade att han vänt sig och var redo för en förlossning. Och när man är inställd på att bebisen ska komma känns varje sekund som en timme och varje dag som en vecka.

– När jag var där sista gången och hon för tredje gången sa att han skulle komma när som helst ville jag bara slå ner henne. Jag var så arg för att hon sagt det så många gånger.

Efter besöket hos barnmorskan åkte Sofie till stan för att shoppa men kände att det gjorde ovanligt ont i ryggen. När hon kom hem var smärtan ännu värre och hon insåg att de behövde åka in till sjukhuset. Men det var först när de började packa ihop sina saker som Sofie förstod att det var värkar hon hade. Och att de kom väldigt tätt, med en minuts mellanrum.

– Taxichauffören som hämtade oss var helt ny på jobbet och trodde att sjukhuset vi skulle till var flygplatsen.

Mellan värkarna fick Sofie guida chauffören medan Eric ringde sjukhuset.

– Jag beordrade honom att tala om för sjukhuset att de skulle stå redo med epidural på parkeringsplatsen när vi rullade in. I det delirium man är i när man föder så trodde jag på fullaste allvar att de skulle göra det också.

Det låter dramatiskt?
– Ingen läkare stod såklart redo och väntade med epiduralen då vi kom fram. Istället kom någon med en rullstol och en bunt papper och ville att jag skulle sätta mig och skriva på dokument. Ingen insåg att jag verkligen födde där och då!

När sjukhuspersonalen väl förstod hur det låg till fylldes snabbt Sofies rum med vårdpersonal. Epidural var inte att tala om eftersom Elliot nästan var ute och när Sofie bad om lustgas fick hon veta att det inte erbjöds i USA.

Annonsen laddas.

– Innan hade jag föreställt mig en helt smärtfri förlossning eftersom jag skulle föda i USA. Jag tänkte att jag skulle kunna ligga och bläddra i skvallerblaskor och vänta på att barnet skulle komma!

Hur kändes det att inte kunna få smärtlindring?
– Det kändes så hjälplöst att ligga där utan någon som helst hjälp. Det var bara att fortsätta föda vare sig man ville eller inte.

Från det att Sofie var och shoppade tills Elliot föddes tog det knappt en timme. På sjukhuset blev hon också varse skillnaderna mellan att föda i Sverige och USA.

– Det känns tryggt med Sverige och det svenska systemet. Man blir väldigt ompysslad. Vi pratar ofta om Danderyds Sjukhus och hur bra det var där. I USA är det mer systemet som bestämmer.

– Personalen tyckte nog att jag var jobbig och krävande. De ville bada honom men jag sa nej, när de ville vaccinera honom på en gång sa jag också nej, jag satte mig emot behandlingar och allt de gjorde ville jag veta varför så jag var nog inte den lättaste att ha att göra med.”

Känner du i efterhand att du gjorde rätt som stod på dig?
– Absolut, i USA är de jättekompetenta men det är mycket byråkrati och det är mycket rädsla för att bli stämd som styr deras behandling.

I dag är Leja och Elliot fem respektive två år. Eftersom både Erik och Sofie arbetar mycket tar de hjälp av en nanny för att få ihop vardagen.

– Just nu är det bara familj och jobb och jag har inte tid med något annat. Det fungerar eftersom jag har bestämt mig för att ta det här året för att få tillbaka min karriär som jag la åt sidan när jag var gravid, fick barn och flyttade. Sedan kommer jag vilja arbeta mindre för att ha mer tid för familjen och mitt eget liv.

Du har sagt att det inte blir någon mer säsong av Hollywoodfruar just nu, kan du tänka dig att komma tillbaka i framtiden?
– Absolut. Jag kommer gärna tillbaka men måste bara få ihop tiden! TV är inget jag vill leva på utan min veterinärkarriär är viktigare. Jag vet inte om man kan ha båda karriärerna samtidigt – de är väldigt tidskrävande var för sig! Jag önskar att dygnet hade fler timmar, men det är ju inget nytt!

sofie_prydz_barnen

Missa ingenting från din favoritsajt – ladda ned appen mama nu!