Godnattsaga med barnen – mysigt! Men måste tjejerna alltid vara prinsessor, medan killarna är mekaniker eller superhjältar? ”Det stämde inte med mina värderingar”, säger Karin Salmson, mamman som startade eget förlag för att spränga gränserna.

10 roliga boktips!

  • ”Varför gråter pappan?” av Kristina Murray Brodin.
  • ”Tesslas mamma vill inte!” av Åsa Mendel Hartvig.
  • ”Vilma och Loppan” av Anneli Khayati.
  • ”Lill-Zlatan och morbror raring” och ”Kenta och barbisarna” av Pija Lindenbaum.
  • ”Melvin, Elsa och Krokodilia” av Anna Munyua.
  • ”Kivi och Monsterhund” av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson.
  • Sagolikt Bokförlag drivs av författaren Anette Skåhlberg och illustratören Katarina Dahlquist som skriver och ritar alla böcker själva. Exempel: ”Kalle med klänning”, om en pojkesom får de andra pojkarna i förskolan att vilja gå i klänning, och ”Jösta och Johan” om två giraffpappor som längtar efter att få barn.
  • Vombat förlag ger också ut normkritiska böcker. Exempel: ”Världens mamma och en katt” av Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson om ett barn som skulle kunna vara antingen flicka eller pojke, och om att ha en mamma som är för sjuk för att orka baka bullar och gå till simhallen.

Godnattsagan har allt mer blivit ett utrymme för att vidga vyerna för barnen. Du behöver inte längre smygbyta mellan hon och han om du är rädd att dina barn ska fastna i traditionella föreställningar om hur pojkar och flickor ska bete sig eller se ut. Sedan små bokförlag specialiserade på barnlitteratur som bryter mot normer om kön, etnicitet och familjebildningar blivit framgångsrika hänger nu de stora bokförlagen på trenden.

Karin Salmson startade Vilda förlag redan 2007. Då hade hon precis blivit mamma och det var svårt att hitta bilderböcker som stämde överens med hennes värderingar, i nästan alla fanns duktiga flickor och busiga pojkar.
– Medan flickorna skildrades i hemmiljö, fick pojkarna vara ute och upptäcka världen. Sagornas flickor blev ledsna och pojkarna arga. Även om det började komma böcker om tuffa flickor så saknades det pojkar som fick visa känslor och vara omhändertagande. Jag startade förlag för att jag ville erbjuda barnen fler alternativa förebilder, eftersom jag inte vill att barnen ska vara fast i ett enda sätt att vara.

I samma veva drog Marie Tomicic och Lovisa Almborg igång ett förlag med samma inriktning. Nu har de gått ihop, heter Olika förlag och ger ut böcker som ”Varför gråter pappan?” och ”Tesslas mamma vill inte”. I början fokuserade de på könsroller. Men snart insåg de att det var fler aspekter som saknades i barnlitteraturen. Allt som föll utanför de allra snävaste normerna, som barn med två föräldrar av samma kön och barn med olika hudfärg eller funktionshinder till exempel. Men tanken är inte att ge ut böcker som handlar om barn som avviker mot normen. Tvärtom.
I en bok om regnbågsfamiljer ligger inte fokus på att leva med två mammor, utan på något helt annat. Att Vilma i ”Vilma och Loppan” sitter i rullstol är inte det viktiga, hon är ett barn som andra när hon ger sig ut på äventyr. På samma sätt har barn olika hudfärg, utan att böckerna handlar om hur det är att ha invandrarbakgrund.
– Annars är det ofta så att de som faller utanför normen får vara med på premissen att de är annorlunda. Om vi vill skapa acceptans måste vi göra tvärtom och bredda normen genom att behandla det som av­viker från den som något självklart, säger Karin Salmson.

Normbrytande böcker märks även på de stora förlagen. Pija Lindenbaums bok ”Lill-Zlatan och morbror raring” som handlar om en fotbollspelande tjej och hennes homosexuelle morbror, har sålt i 70 000 exemplar. ”Kenta och barbisarna” som handlar om en kille som plötsligt vill leka inne med flickorna, har sålt nästan lika bra.
– För oss är de litterära och konstnärliga kvaliteterna alltid överordnade den pedagogiska ambitionen, men utgivningen speglar den rådande samhällsdebatten. Våra författare skriver ju om ämnen som känns angelägna i dag, säger Susanna Hellsing, redaktör på Rabén & Sjögren, som ger ut Lindenbaum.

Att det här händer just nu är inte så konstigt. Jämställdhet och könsroller har debatterats länge och numera är de flesta överens om att flickor och pojkar ska ges samma möjligheter. På samma sätt är det självklart att familjer kan se olika ut och att barnen i förskolan har olika hudfärg.
– Då är det egentligen helt naturligt att det också skildras i barnlitteraturen, säger Anna Munyua, som skriver och ger ut böckerna om mörkhyade Melvin på egna för­laget Avaltea.

Hon menar att det är viktigt för mörk­hyade barns självkänsla att det finns barn som ser ut som dem i barnböckerna. Annars är det lätt att de känner sig annorlunda och utanför.

I Munyuas nya bok, ”Melvin, Elsa och Kroko­dilia”, deltar alltifrån regnbågsfamiljer till kvinnor med burka, romer och adopterade barn för att spegla samhällets mångfald. Det tycker de flesta är positivt. Men när Olika förlag gav ut Jesper Lundqvists och Bettina Johanssons bok ”Kivi och Monsterhund”, tyckte många att det var att gå lite för långt. Boken som handlar om en ”hen”, blev omskriven långt utanför landets gränser.

Första upplagan på 2 000 exemplar sålde slut i ett nafs.Förlaget hade visserligen räknat med att det skulle bli debatt, men inte så ilsken. Mycket av kritiken handlade om att det är just en barnbok och att det är fel att tvinga på barnen de vuxnas värderingar.
– Men det gör vi ju hela tiden, oavsett vad vi har för värderingar, säger Karin Salmson.

Tinni Ernsjöö Rappe driver den feministiska barnboksbloggen grannfrun.blogspot.com. Hon är glad över att det finns normkritiska barnböcker, men tycker att många av dem är alldeles för tråkiga. Att bryta mot normerna får inte bli det övergripande målet, menar hon. Dessutom tycker hon att det är viktigt att föräldrar blandar olika sorters böcker.
– Barnen behöver berättelser som på ett ärligt sätt speglar den verklighet de lever i. De är ofta extremt intresserade av könsroller och måste få diskutera det. Om man blandar får barnen lära sig att prinsessor kan vara både mesiga och häftiga.

Men Tinni Ernsjöö Rappe tror att det finns annat som påverkar mer.
– Det räcker inte att ge dem genuscerti­fierade böcker i stället för att själva förändra våra beteenden. Det är inte så konstigt att pojkar inte kramas om de aldrig ser sina pappor göra det.

NUVARANDE Normkritiska barnböcker för en uppdaterad sagostund
NÄSTA Tävla om barnplagg från Davida i Anine Bings blogg