Förskola- halleluja, nödlösning eller direkt skadligt?

Det kom ett brev som vi publicerade på vår brevsida. Reaktionerna lät inte vänta på sig – mejlen för och emot förskolan bara vällde in. Trots att över 80 procent av alla barn i Sverige går på förskolan diskuteras fortfarande dess vara eller icke vara. Vi på mama beslöt oss för att reda ut begreppen. Häng med in i en debatt fylld av heta känslor och mammakärlek!

84 % går i förskola

– Utbyggnaden av barnomsorgen tog fart på 1970-talet, eftersom allt fler kvinnor då började förvärvsarbeta. Utvecklingen gick raskt: I början av 1970-talet hade 90 000 barn plats på daghem eller familjedaghem (alltså dagmamma). 20 år senare, på 1990-talet, var det 410 000 barn som gick på daghem eller hos dagmamma. Dock har allt färre barn dagmamma och allt fler går på förskolan, som dagis heter från och med 1998.

– I dag är det 482 000 barn som går på förskola, och då har ändå en hel årskull försvunnit i och med att 6-åringar numera går i förskoleklass i skolan.

– 2012 gick 84 procent av alla 1–5-åringar på förskola, vilket är en ökning från 1998 då 61 procent av 1–5-åringarna gick på förskola. (Men 1998 fanns också fler dagmammor.)

– Antalet ettåringar på förskola har också ökat sedan 1998. Då var det 33,7 procent av alla 1-åringar som gick på förskola. I dag går 49 procent av alla ettåringar på förskola.

Källa:
Skolverket och barnomsorgsguiden.

Varför skaffar ni barn för om ni ändå ska lämna ifrån er dem hela dagarna? Frågan dyker upp då och då i insändare som Flisans och på föräldraforum på nätet – med en garanterad het debatt som följd. Ett av svaren är förstås att det inte går att göra annat, om familjen ska försörjas. Ett annat är att förskolan är bra för barnen, och att alternativet – att en förälder är hemma och halkar ur arbetsmarknaden – kan vara riskabelt i längden, för den ekonomiska självständigheten.

Hemmaföräldern Sofie Holmqvist Romero, 32, har själv arbetat på förskola och tror egentligen inte att förskola är dåligt för barn. Men hon ifrågasätter om det verkligen passar alla barn.
– Jag är mycket i lekparker där förskolebarnen finns och ser tråkigheter, som den här hetsen och personal som har fullt upp med hur många barn som helst, säger hon.

Sofie har varit hemma sedan Frank, snart 3, föddes. Nu finns även lillasyster Florence, 1, och Sofie tror att det är bäst för syskonen att få vara hemma tillsammans – varför lämna det äldre syskonet på förskola när man är föräldraledig, undrar hon.

Hon kan stanna hemma länge eftersom hennes man jobbar heltid till en okej lön, plus att de gått ner i ekonomisk standard.
– Det gäller att omprioritera ekonomin. Fråga sig: Behöver vi verkligen bil, eller den där semestern? Det är nyttigt – förr överkonsumerade vi, kunde åka till Ikea en lördag bara för att småhandla, säger Sofie.

Vinsten gör det värt alla uppoffringar.
– Varenda gammal människa jag träffat säger: Njut av den här tiden. Och det tänker jag göra. Den är så kort, och kommer aldrig mer tillbaka. Jag och barnen har ett helt annat tempo än andra, vi behöver aldrig stressa i väg någonstans. Normen säger att du ska pluppa ut dina barn, sedan fortsätta jobba. Mitt mål är att jag och min familj ska vara lyckliga, och jag tror många har det målet – men de glömmer bort det. Jag blir ifrågasatt, men jag vet att jag gör rätt, säger Sofie.

Hon menar att det har blivit accepterat att ettåringar gråter i några månader när de lämnas på förskolan, att alltför få vågar gå emot normen och tror att många tappat självförtroendet i att kunna stimulera sina barn.

Är du inte orolig för att du ska få svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden sedan?

– Nej, det är jag inte rädd för. Jag är prestigelös, jag kan jobba med vad som helst, bara jag får den här tiden med barnen, säger Sofie.

Hon känner sig inte som en hemmafru, och menar att hon inte alls är någon perfekt mamma bara för att hon är hemma. Hon ser till att hennes barn får träffa andra barn, och är med i ett nätverk som heter Hemmaföräldrar.
– Vi träffas fasta dagar i parker. Så barnen är inte alls utan kompisar. Men jag tror att vi överdriver barns sociala behov, säger Sofie.

Om din man skulle kräva att vara hemma lika mycket som du varit, skulle du säga okej till det?
– Ja, det skulle jag – åtminstone efter den allra första amningsperioden. Han har pappadagar kvar och ska vara hemma fyra månader. Vi har haft perioder i livet då det var tvärtom, han studerade och jag försörjde honom. Nu pensionssparar han åt mig. Man måste också kunna lita på att man kommer att hålla samman, stötta varandra oavsett, säger Sofie.

Sven Bremberg är barn- och ungdomsläkare och docent i socialmedicin på Statens folkhälsoinstitut. Han har gått igenom de studier som gjorts i Sverige och internationellt på hur barn mår i förskolan och resultaten är solklara: Förskola är inte skadligt för barn – förutsatt att det är tillräckligt många vuxna per barn.
– Man talar om ett minimum på 12 vuxna per 100 barn för att barnen inte ska drabbas av beteendeproblem, men i Sverige är vi långt från marginalen med 18 vuxna per 100 barn.

Studierna visade att det generellt sett är bättre att vara på föris än att vara hemma. Framför allt gäller det förskolebarnens skolprestationer. Förskolebarn har också färre beteendeproblem än barn som varit hemma under småbarnsåren.

Hur kan det vara så?

– Min bild är att om barn är i ett hem där allt är bra, och föräldern i balans, så är skillnaden mellan förskola och hemmavarande liten. Men föräldrar precis som alla människor mår inte alltid bra, man har sett att omkring 6–10 procent av alla mammor och pappor är deprimerade, till exempel. Föräldrar kan också vara alkoholiserade eller socialt utsatta på andra sätt. Dessa grupper bildar tillsammans en ganska stor grupp, där barnen hade klarat sig bättre om de fått vara i förskolan.

Han påpekar att vi har ett historiskt sett unikt samhälle, där familjen bara består av en eller två föräldrar. Förr bestod samhället av många fler vuxna, som delade på uppgiften att ta hand om barn.
– Det blir lätt sårbart om hela omsorgen vilar på en person.

Det som gör förskolan så bra är dels att personalen är utbildad och kan koncentrera sig på att stimulera barnen att utveckla sin intellektuella och språkliga förmåga, dels att dagarna är så förutsägbara.
– Vi ser att barn klarar sig bättre om de har en viss grad av självkontroll, och det är sådant man lär sig genom att ha välordnade dagar, säger Sven Bremberg, och tillägger att han egentligen skulle önska att förisdebatten handlade om andra saker.
– Frågan om ifall förskola är bra eller inte avgjordes för 20 år sedan. Det intressanta, tycker jag, vore att diskutera hur man kan göra förskolan bättre – inte minst för de barn som är socialt utsatta. Hur ser verksamheten ut och vad kan man förbättra? Sådana frågor borde vi ta upp.

Läs också: Här är reaktionerna på Flisans brev